You are currently browsing the tag archive for the ‘Jude Law’ tag.

Genom större delen av Genius sitter jag och undrar när man ska nämna The Bonfire of the Vanities så jag kan få känna att jag har lite koll på modern amerikansk litteratur. Alltså, jag har ju inte läst bokuslingen men jag känner i alla fall ingen titeln (eftersom den blev en film på 90-talet med Tom Hanks, Melanie Griffith och Bruce Willis. Som jag i och för sig inte sett. Jag ska kanske sluta prata nu…). Men det dröjer och dröjer och till slut tvingas jag göra en faktakoll som drar skam över mina förmodande litteraturkunskaper. Denna biopic-BOATS handlar om Thomas Wolfe, född 1900. Allmänt ansedd som en av de skickligaste skildrarna av samtida amerikansk kultur. Alltså icke att förväxlas med Tom Wolfe, född 1931.

När vi träffar Thomas (inte Tom!) står han och stampar ute i regnet på en gråmurrig New York-gata. Han låter sina ögon fixeras vid den byggnad där allt hans hopp för närvarande satts i händerna på Maxwell Perkins, redaktör vid förlaget Scribner’s. En man som efter ”upptäckten” av F. Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway är ett välkänt namn i branschen. Nu lyfter han suckande på den försvarliga pappersbunten med titeln O, Lost. Kanske något att läsa på tåget hem?

Och givetvis kan Perkins inte sluta läsa när han en gång börjat. Till skillnad från sina konkurrerande förlagskollegor inser han att Wolfe är en briljant författare, men en som måste putsas och tyglas för att kunna säljas till en läshungrig amerikansk publik.

Det jag gillade med Genius är dess fokus på relationen författare-redaktör eftersom man i vanliga fall bara möter den ena halvan av en sådan duo. Inte sällan författarhalvan som dessutom oftast inte bara får, utan själv håller i, genistämpeln. Den här filmen ställer faktiskt frågan (som jag uppfattar det i alla fall) vem av de två männen som är det verkliga geniet? Kanske är det så att de inte ens är särskilt framgångsrika var och en på sitt håll, utan behöver varandra för att skapa ett gemensamt geni av kombinationer, kompositer och kompromisser?

I det avseendet blir Genius minst lika mycket en film om författande och hur det faktiskt går till att skapa en bok, som en film om författare. Extra intressant även i det avseendet i och för sig eftersom Wolfes författarskap och produktion framförallt ställs mot F. Scott Fitzgerald som vid den här tiden verkar ha sin storhetsperiod bakom sig. Istället måste han ta hand om en psykiskt sjuk Zelda och sälja sina talanger till högstbjudande för att få det hela att gå ihop.

Och eftersom Maxwell Perkins dessutom arbetade med Hemingway måste vi förstås också få en kort scen med machoförfattaren som i sin tur varnar redaktören för protegéns flyktiga sympatier. Genius sticker nämligen inte under stol med att Wolfe verkar ha varit en rätt jobbig typ att ha i sitt liv, vare sig man var redaktör eller partner. Inget var viktigare än hans skapande och hans syn på världen, något som inte minst blev kännbart för hans sugar mama, scenografen Aline Bernstein. En kvinna som lämnade både man och barn för sin allt uppslukande fascination för och förälskelse i Wolfe. Bara för att förlora honom till både Maxwell Perkins och det egna egot.

För regin står en viss Michael Grandage, van att arbeta med scenkonst. Genius är dock än så länge hans enda spelfilm. Kanske det är anledningen till att den, som så många andra biopics och BOATS, förmår skapa ett visst intresse för sin berättelse och personer men inget engagemang? Det är en respektabel film, en film som noggrant återskapar ett av depressionen färgat New York (alltså bokstavligen, Genius är en oerhört gråbrun historia), men knappast en som man kommer att minnas för sin innovativa framställning. Vi får ett antal välbekanta ”defining moments”, som när Wolfe äntligen byter ut titeln O, Lost till den som hans debutroman kom att bli känd under: Look Homeward, Angel.

Colin Firth och Jude Law spelar redaktör, respektive författare, och inte heller här skulle jag gissa att deras prestationer kommer att hamna i filmhistoriens annaler. Det är helt ok, med ett visst överspel från Laws sida eftersom Wolfe ska vara en författare som Brinner och Känner och Lever. Lite i skymundan har vi också Laura Linney och Nicole Kidman som männens bättre hälfter, vars insatser ligger i paritet med Firth och Laws. När jag tänker efter är det lite av TV-filmskänsla över hela produktionen.

Nej, en önskan om fler filmer om förlagsredaktörer är väl det jag får med mig från Genius. Den gör mig däremot inte det minsta sugen på att läsa något av Wolfe på grund av en djupt rotad skepsis mot böcker och författare som Brinner och Känner och Lever. Så kan det vara ibland.

Annonser

alt. titel: Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott

The Crimes of Grindelwald sällar sig till den allt längre raden filmer som väljer att starta sin historia med ett djärvt fritagnings- eller flyktförsök. I The Deathly Hallows var det allas vår Harry som skulle eskorteras till ytterligare ett år på Hogwarts. Nu har vi transporterats till New York, året är 1927 och mannen för dagen är den superskurksonde trollkarlen Gellert Grindelwald som ska få stå till svars för sina brott i Europa.

Läs hela inlägget här »

Varför existerar King Arthur: Legend of the Sword? Tja, kära läsare, era gissningar är lika goda som mina… Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaVad kan väl vara mer lämpligt än ett kärlekstema, så här ett fåtal dagar innan en kärleksfokuserad ”helg” som relativt nyligen importerats från landet ”over there” för att få oss att köpa blommor och hjärtformat godis?

Och om inte annat är det ju ett tema som erbjuder nästan ett oändligt antal möjligheter till exkursioner ut i filmens mer eller mindre oländiga tassemarker. Ville jag vara riktigt, riktigt (riktigt!)  lat skulle jag bara ha kunnat reprisera mitt föregående temainlägg, eftersom min utmaning bestod av kinesiske Wong Kar-wais In the Mood For Love.

Läs hela inlägget här »

The Grand Budapest HotelWes Anderson har i sin senaste film åkallat den österrikiske författaren Stefan Zweigs ande. En koppling som känns minst sagt ödesmättad med tanke på resultaten i årets EU-val. Fylld av hopplös pessimism inför Europa och världens möjligheter att komma på rätt köl igen tog Zweig och hans hustru nämligen livet av sig 1942.

Läs hela inlägget här »

Medan man befinner sig i spänd förväntan inför den tredje säsongen av BBC:s föredömliga Sherlock-serie kan man kanske trösta sig lite med en film. Men det är tveksamt…

***

Game of shadowsDet jäser av oro i Europa, lönnmord och bombningar avlöser varandra. Och vem är bättre rustad att försöka ta reda på vem som står bakom det hela än vår gamle vän Sherlock Holmes? Fast han vet ju redan vem som står bakom – the Napoleon of crime, professor James Moriarty – kruxet är bara att den illistige är så bra på att sopa igen spåren efter sig att inga bevis för komplotten står att finna. Och varför vill Moriarty få länderna att flyga i strupen på varandra?

Läs hela inlägget här »

The Imaginarium of Doctor ParnassusI ett avlägset munkkloster högt uppe bland Bergen ägnar sig munkarna åt att dagarna i ända recitera berättelser, annars går världen under. En dag får de besök av en propert klädd man som, om man hade tagit ifrån honom hans cigarettmunstycke, hade kunnat vara en byråkrat i en edwardiansk version av Brazil. Det visar sig emellertid att han har mer illvilliga syften med sitt besök än att se till att munkarna betalar sin restskatt (eller vad byråkrater nu gör på flykt undan byråkratin).

Läs hela inlägget här »

I oktober 1942 har slaget om Stalingrad pågått i fyra månader men är fortfarande långt ifrån över. Soldaten Vasilij Zaitsev anläder till fullt kaos och beordras storma tyska befästningar utan så mycket som en vattenpistol att försvara sig med. Alla och envar som försöker retirera blir utan misskund skjutna av sina egna trupper som desertörer. Snart visar det sig dock att den enkle herdepojken från Uralbergen är en jäkel på att skjuta och han blir snabbt förflyttad till ett prickskyttekommando.

Läs hela inlägget här »

Dan följer snygga men fullkomligt främmande Alice till sjukhuset efter att hon blivit påkörd på Londons gator. De fastnar så pass för varandra att de blir ihop och, får vi anta, sätter på varandra. Ett år senare blir Dan fotograferad av snygga och något mognare Anna för ett boksläpp och vill sätta på henne, trots att han fortfarande är ihop med Alice. Ytterligare lite senare sexchattar Dan med läkaren Larry och låtsas vara Anna. Hon, det vill säga Dan, stämmer träff med Larry vid London Aquarium. Som av en händelse råkar den riktiga Anna vara på plats och efter inledande missförstånd blir de ihop och, får vi anta, sätter på varandra.

Läs hela inlägget här »

Det kan verkligen inte vara lätt att tolka Sir Arthur Conan Doyles klassiska karaktär. Inte nog med att både noveller och långnoveller är välkända och folkkära, det har också gjorts oräkneliga adaptioner för både film och TV. Så i det avseendet väljer regissör Guy Ritchie och story-författare Lionel Wigram helt rätt genom att låta både sin Holmes och ständige sidekicken doktor Watson ta sig nästan så långt bort det går från dimmiga hedar och deer stalker-hattar.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Javier Sierra, The Secret Supper
Stephen King, End of Watch
Anthony Doerr, All the Light We Cannot See
Selma Lagerlöf, Jerusalem

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser