You are currently browsing the tag archive for the ‘Böcker’ tag.

Möt Cornelia Karlsson, enkel som en söndagsmorgon. Eller lika komplicerad som en. Allt beror på perspektiv. Vaknar du bredvid din käresta med solsken i blick eller bredvid ett obetänksamt sista minuten-ragg och med en munhåla som borde skrubbas med stålull? Kanske vaknar du inte ens upp, oavsett veckodag? Och är det i så fall worst eller best case scenario?

Själv backade jag in i min bekantskap med fröken Karlsson. Eller smet i bakvägen, om man skulle föredra den bilden. Från För gudinnan till En man av stil och smak och nu Jag såg henne idag i receptionen. Å ena sidan gjorde det sannolikt att jag ställde mig mer frågande än jag skulle ha behövt göra inför För gudinnan-trojkan Tipper, Tiphany och Adam. Å andra sidan har den här läsningen av Anders Fagers tre böcker antagit karaktären av en arkeologisk utgrävning där jag allt eftersom kunnat blottlägga lager efter skinande lager. Skala av istället för att lägga ihop.

Fager tycks vara en författare som i möjligaste mån värjer sig mot ett linjärt berättande. Framställningen kan vara nog så pang-på från gång till annan men i likhet med de andra Svenska kult-böckerna bryts historien av och upp mellan både personer och tidsramar.

Cornelias egen berättelse öppnar och slutar Jag såg… men däremellan får vi också träffa tre män. En av dem är bekantingen Ingemar Fredman, de andra två har ett närmare förhållande till just Cornelia: yrkesmilitären Fredrik Hedlund och arkivarien CeO Molin (en man med koll, stil och smak som vi ju sedermera får lära oss).

Sällan har väl Fagers kärva stil tjänat så väl som i fallet Cornelia. Hennes egen upptakt är 60 sidor virvelvind. Redan de första sidorna är ren läsmagi, där staccato-språket snabbt och med en imponerande effektivitet skissar upp en ensam flickstackare med en schlagerföredetting till mamma och en frånvarande pappa. Det frammanar ett barns formuleringar, blandar in löpsedelssensationalism och banala låttexter, men lyckas samtidigt förmedla både sinnesstämningar och precisa detaljer. Vi serveras dessutom rappa precisionskast både framåt och bakåt i Cornelias historia.

Jag, som tidigare hävdat att det tristaste som finns är att läsa om andras drogberoende, har inga som helst problem att hänga med på Cornelias Europaturné av sprit, piller och gud vet vad annat. För att parafrasera Ludvig Holberg: alla säger att Cornelia knarkar men ingen frågar varför Cornelia knarkar. Men vi som läser vet ju.

I väsandet från gasen som strömmade ur ugnen där Cornelias mamma placerat sitt huvud (med ett vinglas bekvämt tillhands på den uppfällda luckan) hör den 11-åriga flickan för första gången rösten som kommer att förfölja henne under resten av livet. Den Viskande Mannen har ögon fulla av oändlighet och stjärnor. Han är en mörk drottningmakare, försäkrar att han ser Cornelias annorlunda-skap och att han vet vad hon vill ha. Enda sättet att undkomma den där rösten är att fly in i droger och ritualer som gör att man bli lite dum i huvudet. Lite galen.

Men samtidigt som Cornelia är den stam kring vilken romanen hela tiden kränger sig antyder redan titeln att det alltid finns de som ser på henne utifrån, att hon aldrig är riktigt sin egen. Etapperna i hennes liv markeras inte sällan av händelser som utbrottet av galna ko-sjukan, kriget på Balkan och 9-11. Händelser som Cornelia själv knappast bryr sig om, men som i alla fall för min del innebär en vink om vem som hela tiden håller koll på henne. För vi vet ju att Den Viskande Mannen, Tipper och deras gelikar gillar att röra om i människogrytan nu och då.

Cornelias förhållande med Hedlund delas i sin tur upp av de tio fotografier han hinner ta på henne under deras tid tillsammans. Kameran är ett sätt för honom att hålla verkligheten på avstånd och göra den hanterlig även om han för all del gärna skulle vilja komma Cornelia närmare än vad som nu är fallet. Han och hans lägenhet (”28 kvadrat ångest”) blir en sorts fristad men inget som i slutänden kan rädda henne.

Den (förhållandevis) vanlige och normale Fredrik Hedlund är dock en välbehövlig gestalt i Jag såg… som annars sannolikt skulle bli lite väl full av arkana, hemlig kunskap, makt, tempel, kraft och ren, jävla galenskap. Hedlund eftertraktar inte makt, kanske inte ens den över sitt eget liv. Hans lojalitet mot Cornelia som person (och inte enbart till det hon kan, vet eller förmår vilket är vad både CeO och Fredman är mest intresserade av) tycks ändå vara till någon slags tröst för henne.

I En man… fann jag de historiska tillbakablickarna hejdlöst underhållande. Fredmans egna äventyr med drottning Kristina i Jag såg… tycker jag inte fungerar lika bra. Visst, de ger förstås en ytterligare dimension till världsbygget som är Svenska kulter men i det här fallet bröt de av allt för mycket från den jag ville veta mer om – Cornelia. De blev tyvärr delar av boken som jag skyndade över en smula för att kunna få återvända till dess huvudsakliga nutid.

En man… var en snyggare paketerad helhet och jag är oftast svag för sådana produkter. Samtidigt kan jag, lika lite som någon annan, blunda för Cornelias tjuskraft i Jag såg… Nu inväntar jag bara romanen där Anders Fager äntligen avslöjar bakgrunden till sin fascination över Grottbjörnens folk.

Annonser

Carl-Ove Molin, CeO kallad, är en man som vant sig vid att ha stil och smak och järnkoll. Firad föreläsare. Uppskattad essäist och på väg att bli utgiven av Atlantis förlag. En liten, men lukurativ, boksmuggelbusiness vid sidan av anställningen vid Kungliga biblioteket. Men när det lackar mot jul anno 2011 börjar det så sakteliga gå åt helvete för CeO.

Läs hela inlägget här »

farenheit-451Ray Bradbury är en författare som alltid befunnit sig i utkanten av min intressesfär, ständigt närvarande men samtidigt ingen som lockat särskilt mycket. Av någon anledning har har jag fått intrycket att Bradbury skriver böcker vilka gärna kategoriseras som sci-fi eller skräck men som inte alls uppfyller de kriterier man generellt förknippar med de genrerna.

Men i någon slags likhet med Samantha Jones är jag ”trisexual” när det kommer till både böcker och filmer – ”I will try everything at least once”. Och nu var det dags för Bradburys Farenheit 451, en klassisk dystopi i linje med Huxleys Brave New World och Orwells 1984.

Läs hela inlägget här »

Boktjuvenalt. titel: Boktjuven

Jag stod som harens unge, när han kom./Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!/Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat, började han gå./Döden tänkte jag mig så.

Det är många små harpaltar som står inför dagens berättare, bland annat den unga Liesel Memingers ännu yngre bror Walter. Liesel och Walter är på väg för att inkvarteras hos paret Huberman men Walter hinner aldrig så långt utan måste begravas längs med vägen. Men vår berättare blir fascinerad av den unga flickan och hennes genomträngande blick och tar därför många möjligheter att fortsättningsvis hålla sig uppdaterad om hennes liv.

Läs hela inlägget här »

alt.titel: Harry Potter och Halvblodsprinsen

HP and the Half-Blood PrinceNog är våra unga trollkarlar och häxor tonåringar alltid. Aldrig tillförne har väl hormonerna skvalpat omkring lika vilt som de gör det här läsåret. Vi tar det väl genom retsamma USA-ramsor? Läs hela inlägget här »

Bookshelf banner

Också 2014 års lista hann jag med innan året var slut, trots mina farhågor vad gällde Richard Matheson (det har till och med blivit en publicerad text) och även om det såg tajt ut där ett tag – House of Leaves tycktes övermäktig. Men slow and steady wins the race och jag därmed fri att ta mig an ytterligare tio olästa böcker som bara står här hemma och väntar på att få sitt ultimata syfte uppfyllt. Läs hela inlägget här »

The Book Thiefalt. titel: Boktjuven

Liesel Meminger tvingas 1938 lämna lillebror Werner i en kall grav och sin kommunistiska mor på okänd ort för att inhysas hos familjen Huberman i den lilla staden Molching. Hans Hubermann är målare till yrket men tar det ganska lugnt här i livet, något som hans bitska hustru Rosa sällan missar ett tillfälle att påpeka. Istället är det Rosa som drar in pengar genom att sköta andra familjers tvätt.

Läs hela inlägget här »

Vad är väl bättre än att starta upp det spillans nya året med…inte sprillans nya, men väl olästa, böcker? Förra årets läslista lyckades jag ta mig igenom i ny rekordfart, varför det här inlägget kommer redan nu istället för i februari som hittills varit traditionen. Vi får väl se om årets lista är lika snabbt avverkad? Redan nu finns det vissa tveksamheter eftersom jag först vill ta mig igenom tre volymer av sympatiska Richard Matheson-noveller innan jag kör igång med det här.

Läs hela inlägget här »

Det är återigen läge för en liten uppföljning och utvärdering av förra årets AttLäsa-lista. Med till och med ett par veckor till godo känner jag mig väldigt nöjd med att ha hunnit igenom hela listan Texter ligger och väntar och fyra av dem är faktiskt redan publicerade: Metro 2033, Who Goes There?, 20th Century Ghosts och The Hoax. Ytterligare tre ligger och stampar i pipelinen.

Läs hela inlägget här »

Jag skulle ju vara en skam för mitt nuvarande arbete om jag inte lever som jag lär. Därför är det läge för en liten uppföljning och utvärdering av förra årets AttLäsa-lista. Lite i sista sekunden (finns det någon annan?!) känner jag mig ändå rätt nöjd med att ha hunnit igenom 90 procent och jag kan meddela att jag håller på för fullt med de avslutande 10 procenten. Texter ligger och väntar eller är redan publicerade.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Ransom Riggs, Library of Souls
Rodriguez & Hill, Locke & Key
Kristina Ohlsson, Sjuka själar

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser