Jakten på en mördare (2009)

Jag var ju inte helsåld på Michael Marcimains miniserie Jakten på en mördare. Men när jag förstod att det låg en bok i botten tänkte jag att den kanske skulle kunna ge mig lite mer av det jag saknade från serien.

Och visst lyckas Tobias Barkmans bok med i alla fall vissa delar där serien fallerade. Det är dock ingen framställning som i likhet med exempelvis Ebervall och Samuelssons true crime-produkter lägger stor vikt vid att skapa en samtidsstämning. Det var alltså något som Michael Marcimain (föga förvånande) lade till helt på egen hand när han skulle återskapa ett Sverige i förändring från 80- till 00-tal.

Boken lägger istället helt fokus på själva brottsutredningarna och här uppstår tyvärr ett helt nytt problem som möjligen hänger ihop med felaktiga förväntningar från min sida. Jag trodde att jag skulle läsa en bok om utredningen av mordet på Helén Nilsson. Barkman har snarare valt att följa den hårt prövade, men synnerligen kompetente, utredaren Per-Åke Åkesson. Och som vi ju vet blir han inte konkret inblandad i Helén-utredningen förrän på 00-talet. Det jag möjligen också skulle kunna skylla på är att titeln – Jakten på en mördare – ytterligare underblåser mina felaktiga förväntningar.

Läsaren får nämligen under en stor del av berättelsen träffa inte bara en, utan en jäkla massa mördare. Om något är boken nästintill ännu mer deprimerande än serien lyckades vara när det gäller beskrivningen av hur många våldsmän och obehagliga typer som strök runt på skånska landsbygden. Faktiskt skulle jag vilja påstå att Jakten på en mördare tydligare än Män som hatar kvinnor ger en bild av en Manlighet vars våldspotential alltid ligger nära till hands. Men i och för sig, eftersom läsaren ser världen ur Per-Åke Åkessons ögon är det ju bara den typen av män vi får möta. Både genomsnittliga samt mer eller mindre knepiga unga och äldre män, för vilka det när som helst kan ”slå slint”. Och så bestämmer de sig för att förfölja och våldta en vilt främmande kvinna. Eller för den delen slå ihjäl tjejen på festen som kanske inte hade särskilt stor lust till en stående påsättning en svinkall februarikväll.

Den här mångfalden män gör att jag har svårt att få någon rätsida på själva historien som Barkman försöker berätta. Det är som sagt inte förrän mot slutet som jag förstår att detta inte är en bok om Helén Nilsson, utan om Per-Åke Åkesson. Och då blir det ju till en början lite fragmentariskt och plottrigt när vi får hänga med på alla de olika utredningarna av mer eller mindre slumpartat meningslösa mord och våldsdåd han blir satt att ta itu med.

Ett fokus som å andra sidan ger TV-seriens lätt surrealistiskt framställda NPM-kritik ett stabilare sammanhang. Barkman gör tydligt att den organisatoriska röran runt Per-Åke Åkesson inte enbart handlade om en överdriven NPM-iver. Den hängde också ihop med att vissa personer hade svårt för hans sätt att jobba och därmed försökte få bort honom. Att det sedan i praktiken innebar att polisen mer eller mindre saboterade sin egen verksamhet, kan man fundera på någon annan gång.

Jakten på en mördare är en högst kompetent skriven true crime. Vilket kanske borde ge upphov till mer glödande lovord, ety det är en genre där man ibland undrar om det överhuvudtaget funnits en redaktör inblandad. Jag hade i slutänden i och för sig större nöje och kände mig mer upplyst av Barkmans bok än Marcimain-serien. Men det var heller ingen himlastormande läsupplevelse. Kompetent, varken mer eller mindre

X3: Adolf Hitler (2003, 2008 & 2017)

Bengt Liljegren skriver i sitt förord till Adolf Hitler att bilden av diktatorn tenderat till att vara relativt endimensionell, även om dimensionerna kunnat skifta. Tysklands frälsare, en märklig man som ingen tog tillräckligt på allvar för att stoppa eller en djävul i människohamn? Liljegrens ambition med sin biografi är inte att förminska eller relativisera men att också lyfta fram människan bakom stereotypierna – mannen som ”led av kroniska magbesvär, älskade chokladkaka med vispgrädde och gärna tittade på King Kong”.

Fortsätt läsa ”X3: Adolf Hitler (2003, 2008 & 2017)”

The Batman (2022)

Ok, hänger ni med nu? Adam West, Michael Keaton, Val Kilmer, George Clooney, Christian Bale, Ben Affleck. Och så nu då, Robert Pattinson. En ganska celeber skara som den före detta glittervampyren (en roll som Pattinson i rättvisans namn kämpat ganska hårt för att komma ifrån) kan sälla sig till.

Fortsätt läsa ”The Batman (2022)”

X2: Jan Guillou (2009 & 2014)

En god författare är kanske tillåten att återanvända sitt eget material. Men en sådan författare behöver uppenbarligen vara av grövre kaliber än Jan Guillou om läsaren inte ska märka att hen knappast ansträngt sig för att gräva ens en ny grop på samma plätt där hen stått stadigt under de senaste 40 åren.

Fortsätt läsa ”X2: Jan Guillou (2009 & 2014)”

Der Baader Meinhof Komplex (2008)

alt. titel: Baader Meinhof komplekset, Baader-Meinhof, La banda Baader Meinhof, La bande à Baader, Brigadas rojas, The Baader Meinhof Complex

Med tanke på att terroristgruppen i fråga var noga med att hänvisa till sig själva som Rote Armee Fraktion (RAF) kan man fråga sig vad de skulle ha tyckt om att Uli Edels Oscarsnominerade film istället valde namnet som tidningar och allmänhet gav dem. Å andra sidan inbillar jag mig att majoriteten av de som ingick i RAF skulle ha haft betydligt större problem med hur Edel väljer att berätta deras historia.

Fortsätt läsa ”Der Baader Meinhof Komplex (2008)”

Ett, tu…TV-serier! #18

The Crown (2016-, 4 säsonger och 40 avsnitt)

Återigen gav det utdelning att ge sig på en redan hyllad och prövad serie. The Crown gav mig allt det jag fick från Downton Abbey i form av av scenografi, kostymer, aristokrati och Englandsporr men lyckades dessutom leverera allt det jag saknade från den senare produktionen. För min del utgör The Crown av en perfekt blandning av relationsdrama, nutidshistoria och smarta behandlingar allmängiltiga ämnen som politik religion, plikt, föräldraskap, social utsatthet, osäkerhet, avundsjuka, platsen för ärevördiga traditioner i ett modernt samhälle, missbruk och psykisk ohälsa. För att nämna några.

Fortsätt läsa ”Ett, tu…TV-serier! #18”

X3: Det stora århundradet (2018-2020)

Äntligen! Dags för herr Guillou och hans läsare att sätta punkt för det stora århundradet, 1900-talet. Tio maffiga volymer (alla med en uppläsningstid på minst 15 timmar om jag minns rätt) där berättelsen i de fyra sista delarna gick en smula långsammare än i de första. Författaren väljer nämligen att ägna de sista böckerna åt max ett decennium, medan de första spände över kanske två eller till och med tre.

Fortsätt läsa ”X3: Det stora århundradet (2018-2020)”

The Last Duel (2021)

Riddaren Jean de Carrouges och väpnaren Jacques Le Gris. En gång di goaste vänner men som nu står öga mot öga, redo för en kamp på liv och död. Men det är mer än så som står på spel denna kylslagna decemberdag, de två männen slåss för Sanningen. Vem som än vinner kommer, även i lagens ögon, att ses som den rättfärdige, utsedd av Gud.

Fortsätt läsa ”The Last Duel (2021)”

The Russia House (1990)

alt. titel: Ryska huset, Det russiske hus, Russlands hus, John le Carré’s The Russia House

Barley Scott-Blairs förlag är på fallrepet och själv har han dragit sig tillbaka till Lissabon för att sakta men säkert supa sig till döds. Därför missar han att dyka upp på ljudboksmässan i Moskva (”Audio fair?! Cassettes, books of the bloody future!”) till stor oro för den unga ryska kvinna som sökt sig dit för att överlämna ett viktigt bokmanus. Utan andra valmöjligheter tvingas hon nu dumpa det hos en av Barleys närvarande kollegor som i sin tur fattar exakt vad som pågår när en ryska vill ge en västerlänning något i Moskva.

Fortsätt läsa ”The Russia House (1990)”

X2: Adam McKays ilska (2015 & 2021)

När det anno 2016 i Oscars-sammanhang började pratas om en film som hette The Big Short, vilken sades vara något av en ekonomiföreläsning och jag förstod att regissören hette Adam McKay var jag nog inte den enda som ställd mig en smula frågande. Adam McKay, killen bakom ett gäng dumroliga (eller bara dumma) Will Ferrell-filmer? Really?!

Fortsätt läsa ”X2: Adam McKays ilska (2015 & 2021)”