1992 års tio bästa filmer

Året startar i stor stil med att Sovjetunionen upplöses vilket också leder till att Bush och Jeltsin formellt annonserar det kalla krigets avslut. Bush hinner dessutom med att kräkas på sin japanske kollega innan det är dags för honom att överlämna taktpinnen till Bill Clinton (mannen som skulle få oss att aldrig, aldrig glömma cigarrens fallossymbolik) i november.

Fortsätt läsa ”1992 års tio bästa filmer”

For the love of a genre

FilmspanarnaVad kan väl vara mer lämpligt än ett kärlekstema, så här ett fåtal dagar innan en kärleksfokuserad ”helg” som relativt nyligen importerats från landet ”over there” för att få oss att köpa blommor och hjärtformat godis?

Och om inte annat är det ju ett tema som erbjuder nästan ett oändligt antal möjligheter till exkursioner ut i filmens mer eller mindre oländiga tassemarker. Ville jag vara riktigt, riktigt (riktigt!)  lat skulle jag bara ha kunnat reprisera mitt föregående temainlägg, eftersom min utmaning bestod av kinesiske Wong Kar-wais In the Mood For Love.

Fortsätt läsa ”For the love of a genre”

ALIMo:1992-1993

1992
Året levererar inte bara en, utan två, riktigt trevliga svenska filmer. Änglagård, där Colin Nutley bytte småstadsångest mot lantlig idyll, och Svart Lucia, något så ovanligt som en bra svensk thriller. Tyckte jag då i alla fall, jag måste erkänna att jag aldrig vågat se om den för rädsla att få den bilden krossad. Fortsätt läsa ”ALIMo:1992-1993”

Wishmaster (1997)

Wishmaster börjar i det antika Persien (även om det mest ser ut som om regissören filmat sitt barns sandslott ur grodperspektiv) där fullkomlig panik just brutit ut i det kungliga palatset. Vid konungens sida står en ondskefull figur. Men, det är ju Lotta Engberg?! Ok, det är det inte, men det är i alla fall en typ som uppfyller önskningar och givetvis inte alls på det sätt som den som uttalat önskningen tänkt sig (kanske är det Lotta Engberg i alla fall?).

Fortsätt läsa ”Wishmaster (1997)”