You are currently browsing the category archive for the ‘Genus-o-meter’ category.

Föga anar Sir Michael Audley att hans paradis invaderats av en orm. Det är till och med så illa att den som utgör grunden för paradiskänslan, den vackra, unga och nyblivna frun Lucy, egentligen är ormen som han nu när vid sin barm.

Sir Michaels dotter Alicia är måttligt förtjust över att få en styvmor marginellt äldre än henne själv men det är hennes kusin Robert som börjar ana oråd. Robert kommer för att hälsa på sin farbror med vännen George Talboys men den sköna Lucy gör alla möjliga krumbukter för att undvika att träffa George. Till slut försvinner George hastigt och lustigt och trots att allt pekar på att han återvänt till Australien där han gjort sig en förmögenhet på de brutala guldfälten kan Robert inte släppa tanken på att hans vän mött ett oblidare och inte minst ofrivilligt öde.

Till saken hör nämligen att George en gång övergav sin fru Helen och parets unge son George Jr. för att åka till just Australien. På den tiden var de fattiga som kyrkråttor, giftermålet med Helen hade fått Georges far att göra sin son arvlös och inte gjordes saken bättre av att Helens försupne och spelberoende far ständigt behövde extrapengar som paret inte kunde avvara. I hopp om att någon gång i framtiden kunna försörja son och hustru begav sig alltså George iväg till kolonierna. Men när han relativt välbärgad återvänder till hemlandet efter tre år nås han snart av beskedet att hustrun omkommit. George är otröstlig och hade det inte varit för vännen Robert hade han med stor sannolikhet tagit livet av sig.

Nu försöker Robert trots allt ingjuta lite livsmod i sin vän men när George försvinner utan ett spår finns trots allt oron att han ändå till slut gått och tagit livet av sig. Robert vägrar dock acceptera en sådan utgång och lägger ned sin själ i sökandet efter sanningen.

Mary Elizabeth Braddon har med Lady Audley’s Secret skrivit en rafflande sensationsroman av ungefär samma snitt som Wilkie Collins The Woman in White (Braddon är också tillräckligt medveten om sina föregångare för att låta Robert hänvisa till både Alexandre Dumas och Collins). Återigen har vi ett fall av identitetsbyte, för ärligt talat, det dröjer inte jättelänge innan man som läsare börjar undra om det möjligen KAN så att den förmodat avlidna Helen Talboys och den ljuva (men ack så bedrägliga) Lucy Audely är en och samma kvinna. Till viss del avslöjas ju den utvecklingen redan i bokens titel, vilket är lite synd. En något mer hemlighetsfull händelseutveckling hade förstås varit rolig. Braddon friskar dock på sin historia i tre volymer och jag måste säga att jag blev grundligen road genom alla tre.

Däremot ska erkännas att Lucy/Helen inte är en riktigt lika underhållande skurk och antagonist som Collins greve Fosco. Braddon tycks ha ett rejält horn i sidan till sitt eget kön och Robert får göra många utläggningar om kvinnosläktets allmänt svekfulla illistighet. Hon lindar sin nye make runt lillfingret och vänder honom mot både den egna dottern och den dittills älskade brorsonen. Hennes brott att överge sin egen son framställs också i betydligt värre dager än Georges brott att överge både hustru och son, vilket blir lite orättvist kan jag tycka. Särskilt som George faktiskt överger grabben en andra gång när han, full av sorg över Helens död, lämnar lillpysen hos sin morfar. En man som med bästa vilja i världen knappast kan anses vara någon lämplig vårdnadshavare.

Robert är ivrigt uppvaktad av sin kusin Alicia men tycks avsevärt mer betuttad i och intresserad av kompisen George. Det känns verkligen inte som om han skulle ha ansträngt sig ens hälften så mycket om det hade varit Alicia som försvunnit under mystiska omständigheter. Vilken tur då att han ändå kan spela sin roll i människosläktets bevarande – Georges syster Clara visar sig vara sin bror upp i dagen…

I Helen/Lucys arsenal ingår också ett giftigt ifrågasättande av Roberts mentala hälsa, vilket ger anledning att reflektera över hur mycket attityden till ”galenskap” ändå förändrats sedan 1800-talets mitt. Enligt lady Audley är många galningar (särskilt de farliga!) nämligen fullt medvetna om att de är galna men gömmer detta faktum efter bästa förmåga. Ibland blir dock särskilt de mordiska böjelserna alltför starka att stå emot och personen i fråga ger efter med skrämmande blodigt resultat. Allt detta är dessutom egenskaper som går i arv med katastrofalt resultat.

Lady Audley’s Secret är som sagt en rätt frejdig historia och jag har nu trots allt en soft spot för den här typen av victoriansk underhållningslitteratur. Till kategorin roliga detaljer hör dessutom att Braddon själv hade ett förhållande (inklusive barn) med sin förläggare John Maxwell samtidigt som han var gift med en annan kvinna. Kanske fick skuldbeläggandet av bokens skurk därmed tjäna som en slags projicering för både Braddon och Maxwell?

Librivoxkvalitet: Librivox bästa inläsare Elizabeth Klett strikes again! Antagligen var det uteslutande på grund av hennes medverkan som jag ens fick för mig att ladda ner boken och det betalar sig ju med råge. Varje gång.

Annonser

alt. titel: The X-Files: Fight the Future

Säsong 5 av serien The X-Files sade farväl till Mulder och Scully i den rykande askhög som fanns kvar efter att deras evige nemesis, Cigarette Man, lämnat en avskedspresent i arkivskåpen. Det var den 17 maj men fansen behövde lyckligtvis inte vänta särskilt länge på sitt nästa äventyr i det okända. Blott en månad efteråt dök nämligen en liten film upp på biograferna.

Nu har våra frejdiga FBI-agenter sugits upp i den vanliga byråkratin och är för närvarande i Dallas för att agera mot ett bombhot. I sedvanlig ordning gör Mulder inget by the book och Scully hakar på som den stöttande kvinna hon är. Därför befinner de sig i en helt annan byggnad än den som blivit bombhotad och givetvis är det den som i slutänden flyger i luften.

Därefter följer vad som vid det här laget torde vara en välbekant cirkus med utfrågningar och förhör: varför befann de sig i fel byggnad som ju visade sig vara rätt? Är de beredda att ta ansvar för de fyra brandmän som omkom i attentatet? Varför lät sig den överordnade agenten Darius Michaud sprängas i småbitar?

Men Mulder anar återigen att det ligger en hund begraven i fallet modell Grand Danois (när gör han å andra sidan inte det?) och lyckas återigen släpa med sig en motsträvig Scully till Dallas. En obduktion senare börjar även Scully hålla med om att det förvisso är något skumt med en kropp som inte verkar vara så mycket sprängd som i rena upplösningstillståndet. Mysteriet fördjupas när de också får chans att undersöka fossila benfragment som verkar drabbats av samma upplösning.

The X-Files-produkterna är tydligen dömda att till att bli en lång räcka besvikelser för min del. Eller ja, kanske inte direkt besvikelser. Mer ett slags omtumlat förvirringstillstånd – jag minns ju det här som riktigt bra?! Fight the Future är för all del ingen genomusel film men den är verkligen inte den thrillride som den en gång var (må så vara kanske bara i mitt huvud).

Kanske hänger det också på att jag nu har serien i relativt färskt minne och i det avseendet kommer filmen inte med särskilt mycket nytt. Den återvinner istället friskt bland Majestic 12-konspirationer, genetiskt modifierade bin och den oljigt svarta substansen that we all know and love.

Det den lyckas med är att få till ett par snygga scener som faktiskt också kan vara riktigt spännande. Jag minns särskilt inledning nummer två där en ung Lucas Black trillar ned mot sitt alieninfesterade öde. Martin Landau som konspirationsteoretikern Alvin Kurtzweil är också ett rätt roligt tillskott men visst är det lite märkligt att Mulder har ett (högeligen photoshoppat) foto av mannen i sitt eget fotoalbum utan att ha det blekaste minne av karln?

Det som däremot åldrats nästan lika illa som de avslutande (datoranimerade?) effekterna i ett snöigt ”Antarktis” är alla de hål och allmänna konstigheter som den övergripande mytologin samlat på sig sedan serien körde igång 1993. Varför envisas Majestic 12 med att vara så skraja för Mulder? Jag ställer mig högst tveksam till att han skulle bli någon slags foliehattarnas martyr i en sådan omfattning att det skulle påverka deras planer överhuvudtaget. Snarare har han väl ägnat de fem år vi känt honom med att framstå som allt mer neurotisk, paranoid och oberäknelig.

Vilken roll har egentligen Cigarette Man? Är han en ren springpojke eller har han något slags mandat och hur stort är i så fall det? Och om nu Majestic 12 är en organisation som ”never make mistakes” blir det jäkligt svårt att se hur deras agerande skulle leda fram till något funktionsdugligt mål.

Det filmen gör bra (men tyvärr utan att göra någon poäng av just det) är att visa på orimligheten i en omfattande och övergripande konspiration. Här pekas FEMA ut som djävulens hantlangare och det är ändå rätt många personer som är på plats vid det där hålet i Texas. Sannolikheten att ingen av dem skulle snacka utan att det är upp till två enskilda FBI-agenter att rota rätt på sanningen torde vara minimal.

Lite unket kan jag också tycka att det känns att Mulder än en gång måste rädda Scully undan alieninvasionens sinistra klor även om hennes gisslansituation nu blev mer påtaglig jämfört med den tidigare cancerdiagnosen. Men han behöver kanske återupprätta sin manlighet efter erkännandet att han ”owe her everything!”?

Slutet hämtar inspiration från såväl Alien som The Thing och på något sätt blir jag ändå lite glad över att se en konstruktion som skulle ha fått storstryk som en ren kopiering av The Matrix om det inte vore för att den filmen kom 1999. The X-Files är värda ett bättre öde än så. Nu återstår bara att se vad de fyra avslutande säsongerna kan bjuda på.

På ren princip skulle jag hemskt gärna vilja hålla med Josh Lambert när han uppgivet frågar sig ”How did the voice of reason become the bad guy here?!”. Samtidigt borde Josh inte ens behöva ställa den frågan eftersom han upplevt alla konstigheter som hänt hans familj samtidigt med oss tittare.

Läs hela inlägget här »

Ytterligare ett kortare avbrott i demontemat men det är det sista, scout’s honour!

***

Witin cells, interlinked. Within cells, interlinked. Within cells, interlinked.

Detta är den bön eller snarare försäkran som replikanten K6-3.7 måste avlämna till sina mänskliga herrar vid LAPD efter varje avslutat uppdrag. Mantrat ska på något sätt visa att K fortfarande är trygg i sin replikanthet, inte börjar få dumma idéer.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Demons

Gratis är ju som bekant gott. På Berlin-biografen Metropol samlas bland andra kompisarna Cheryl och Kathy, kompisarna George och Ken, ett äldre bröllopsdagsjubilarpar, hallicken (?) Tony med hororna (?) Rosemary och Carmen, ett tonårsdejtingpar samt den blinde mannen Werner och hans ledsagarinna Liz för en smygfilmvisning.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Entity — Okänt väsen

Kanske är det inte så konstigt att den samlade psykiatrikerkåren misstror Carla Morans upplevelser? I ett årtionde när man var fullt och fast övertygad om den freudianska förklaringsmodellen och att allt skrämmande kan förklaras bara man rotar tillräckligt djupt i det mänskliga psyket? Att människor helt omedvetet kan tillfoga sig själva skador som tycks vara orsakade av en utomstående förövare? Carla, som har problematiska sexuella erfarenheter, barn med två olika män och eventuellt också varit drogmissbrukare.

Läs hela inlägget här »

Lika omöjligt som det vore att hoppa över en titt på The Exorcist i ett sådant här tema vore det att inte inkludera Sam Raimis The Evil Dead-trilogi. På sitt sätt, och inom sitt splattergebit, en lika stor klassiker som Friedkins exorcism-rulle vågar jag påstå utan att skämmas.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Utpressning

En man med utpressningsbara döttrar (”Both pretty and both pretty wild”) lever ett hårt liv. Därför kallar general Sternwood privatsnokaren Philip Marlowe till sitt ångande varma orangeri för att ta hand om åtminstone ett par av hans många dotterrelaterade huvudvärkar. Carmen är ett tanklöst och bortskämt barn men det är den stenhårda Vivian som verkligen drar in Marlowe i sin trollkrets. Vad som från början tyckts vara ett enkelt ta-pengarna-och-håll-käften-jobb utvecklas snart till något mycket mer komplicerat och intrikat.

Läs hela inlägget här »

The Man from UNCLE

Spionen över alla spioner, James Bond, må ha uppdaterat både sina fordon, drinkvanor och kvinnliga partners (det senare kan förstås diskuteras…) men uppenbarligen finns det fortfarande ett stort sug efter en mer traditionell spion. En slipad kvinnokarl och en västvärldens hjälte. En manly man som slåss mot såväl kriminella organisationer som kommunister med samma nonchalanta småleende på läpparna och ständigt en dräpande oneliner eller två i bakfickan.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Riddarfalken från Malta

I Dashiell Hammetts bok tog det ett tag innan det blev klart vad det var för ”dingus” som Brigid O’Shaughnessy, Floyd Thursby, Joel Cairo och The Fat Man var ute efter (om man inte räknar titeln som en reveal förstås). Men John Hustons filmatisering tar det säkra före det osäkra och låter en inledande crawl upplysa tittarna om bakgrunden till riddarfalken från Malta. Samt att den är ”encrusted with jewels” och ”priceless”, förstås.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Bone Collector
Jeffery Deaver, The Burning Wire
Elizabeth Gaskell, Mary Barton
Kristina Sandberg, Liv till varje pris
Fredrik Backman, Björnstad

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg