Ms .45 (1981)

alt. titel: Hämndens ängel, L’ange de la vengeance, Die Frau mit der 45er Magnum, L’angelo della vendetta, Ángel de venganza, Angel of Vengeance

New York anno 1981. Inte en särskilt trevlig stad och, av Ms .45 att döma, fylld med endast två typer av människor – förövare och offer. Efter att den stumma Thana inom loppet av kanske en timme fallit offer för en våldtäktsman och en inbrottstjuv, som raskt bestämmer sig för att bli våldtäktsman han också, har hon fått nog. Utrustad med våldtäktstjuvens pistol börjar hon allt oftare gå ut för att leta upp män i syfte att utkräva sin hämnd.

Motståndaren (2023)

alt. titel: Opponent

Iman och Maryam har flytt Teheran med sina två döttrar. Nu bor de på en flyktingförläggning mitt i smällkallaste norra Sverige. Vi förstår att flykten knappast var planerad, men vi vet inte anledningen till den akuta brådskan. Bara en kort scen i Iran där Iman slog ned en annan man och att någon ständigt söker honom på mobilen.

An Ideal Husband (1999)

alt. titel: En idealisk äkta man, Den perfekte ektemann

London anno 1895. I societetskretsar surras det gärna om politikens unga power couple – Lord och Lady Chiltern. Nu visar det sig tyvärr att Lord Chiltern har en del otvättad byk i ryggsäcken, något som den baksluga mrs. Cheveley inte drar sig för att utnyttja. Robert Chiltern står nu inför både politisk och äktenskaplig ruin eftersom frun Gertrude ställer höga moraliska krav på sin äkta make.

Teatern (2022)

En hett eftertraktad arbetsplats är vad många drömmer om. Att ta sig till den där positionen dit många känner sig kallade, men få äro utvalda. Och visst, nog kan det vara en kick att uppnå det många andra traktar efter. Att veta att vissa personer kanske till och med är avundsjuka på dig och dina kollegor just för att ni får jobba där ni jobbar.

Midnight in Paris (2011)

Midnight in Paris börjar i och för sig i Paris, men det är inte midnatt. Antagligen för att vi inte ska kunna missta oss på turistmagneter som Eiffeltornet, Champs-Élysées, Triumfbågen, Sacre Coeur, John Wick-trapporna, Seine och Moulin Rogue. Det enda som säger att detta inte är en produkt från den parisiska turistbyrån är att det hela inte är tonsatt med typ Maurice Chevalier, utan typisk Woody-Allen-jazz.

Jerry & Marge Go Large (2022)

Alla på cornflakesfabriken är avis på siffernissen Jerry Selbee. Han ska få gå i pension, den lycklige saten. Dags att njuta sitt otium tillsammans med frugan Marge och åka ut med den där fiskebåten han aldrig haft tid med förut (eftersom Jerry såklart är en plikttrogen arbetare av guds nåde). Så låt de sista, ljuva åren, bli de bästa i vårt liv…

Jävla karlar (2023)

Jag känner igen namnet Andrev Walden som en svensk journalist (och även författare?), men har egentligen ingen relation till honom. Däremot känner jag både igen och har en relation till 1500-talsmålningen Vertumnus av Giuseppe Arcimboldo. Jag har alltid gillat den, fantasirikedomen och överflödet.

Den sista resan (2024)

Mellan lilla Köping och den ännu mindre franska badorten Beaulieu-sur-Mer är det nätta 230 mil. Lite drygt. Filip Hammar har med parhästen Fredrik Wikingsson kört sträckan i “Europas mest omkörda bil” (en grällt orange Reanult 4) i syfte att pigga upp Hammars 80-åriga pappa, Lars.

Promising Young Woman (2020)

Filmen som väl egentligen borde ha kommit igår…

***

Susan Thomas säger bekymrat till dottern Cassie “They make you do a lot of inventory at that place”. Inte så att hon inte är glad över att dottern åtminstone har ett jobb, men är det verkligen ett liv för en 30-åring? Att fortfarande bo hemma, inte ha några vänner, inte ha någon partner och jobba på ett café, när hon hade kunnat vara färdig läkare och framgångsrik för länge sedan.

Bob Marley: One Love (2024)

Jag ska inte påstå att Bob Marley: One Love vill hävda att Marley föddes i ett stall på julafton. Men när filmen inleds med en text som talar om att världsstjärnan “rose from the humblest of beginnings” är det i mina (förvisso cyniska) ögon ganska tydligt vilken riktning som pekas ut.