A Simple Plan (1998)

alt. titel: En enkel plan

Tja, inledningsvis syntes planen nog så enkel. Hank Mitchell, i sällskap med brodern Jacob och dennes bästa kompis Lou, kan knappt tro sin egen tur när de hittar ett flygplan fullsmockat med pengar mitt i skogen. Hank är den ordentlige av de tre med jobb och gravid hustru, så hans ryggmärgsreaktion är att göra Det Rätta och anmäla fyndet till polisen. The American Dream uppnås genom Hårt Arbete, inte stöld.

Men det går ganska lätt för Jacob och Lou att övertala Hank om att det är en korkad idé. Så där mycket pengar måste ju hänga ihop med ett bankrån eller knarkhandel eller något i den stilen. Så det är ju inte som om någon kommer att sakna pengarna om de tar hand om dem. It’s a victimless crime!

Hank kräver dock att de ska ligga lågt ett tag, vänta och se om någon kommer för att leta efter planet. Börjar det osa katt tänker han sig att de ska bränna alltihopa. Det dröjer dock inte länge förrän det har börjat sippra in tillräckligt mycket misstro mellan männen för att saker och ting ska börja gå allvarligt åt helvete.

A Simple Plan börjar med en räv som hungrigt betraktar hönshusets fridfullt vilande invånare. Det är ingen dum liknelse för det yttre hot som den välfyllda pengaväskan kommer att utgöra för särskilt Hank och hustrun Sarahs tomtebolycka. Innan hela den här cirkusen drog igång var de ett ihärdigt knogande, men hyfsat tillfreds, par. Han jobbar i den lilla stadens foderbutik, hon är bibliotekarie. De har ett hus och barn på väg.

Men det är inte för inte som filmen slår sig bekvämt tillrätta i neo-noir-facket. Hank låter sig som sagt lätt övertalas att avvika från the straight and narrow. Och när han väl börjat pulsa fram i mer moraliskt tveksamma territorier dröjer det inte länge innan han mer eller mindre räknat ut Jacob och Lou från ekvationen. “It’s our money” försäkrar han Sarah. Vilken inte visar sig vara mer svårövertalad, hon. Kanske är hon sig till och med ännu mer kallblodig än sin man?

Bridget Fonda spelar Sarah, en roll som tydligen fick stryka på foten jämfört med den litterära förlagan (skriven av Scott B. Smith). Det märks, för man får egentligen aldrig någon riktigt bra förklaring till varför hon så beredvilligt går med på att hitta på både det ena och det andra för att kunna behålla pengarna. Helst hela alltet, så att Jacob och Lou inte ska få en sketen dollar. Eller också handlar det bara om att jag alltid haft svårt för Fonda.

Bill Paxtons Hank får mer att bita i rent psykologiskt och manuset gör ett ganska bra jobb med att successivt få honom att framstå som en egentligen egoistisk och otrevlig person. Det är uppenbart att han verkligen tycker att han faktiskt är lite bättre och finare än Jacob och Lou. Han har ju ändå gått på college och har ett riktigt jobb! Han tillhåller Lou att inte berätta något för sin fru men tjallar själv för Sarah så fort han kliver över tröskeln hemma.

Hanks förvåning när han för första gången förstår vad både Jacob och deras föräldrar offrade för att han skulle kunna gå på college kan tyckas genuin. Men för oss som tittar är det helt uppenbart att det är en sanning som han medvetet blundat för i alla dessa år. Här ligger den rollmässiga problematiken snarare i att Paxton i mina ögon inte riktigt fixar Hanks kallhamrade tragik.

Då är det ju tur att man raggade upp Billy Bob Thornton till rollen som Jacob, han är utan tvekan filmens stora styrka. Att han rent utseendemässigt inte har några större problem att framstå som småsluskig, alkad och arbetslös kommer knappast som någon överraskning. Men han lyckas också få sin loser-brorsa att bli någon att sympatisera med och då inte bara på grund av att det ibland verkar som om han har en lätt intellektuell funktionsnedsättning. Jacob är en enkel själ, på gott och ont. Han vill bara ha det lite gött här i livet, få hänga med jycken Marybeth ute i skogen och bästisen Lou på krogen.

När Jacob tvingas välja mellan sin bror och sin bästis anas ett genuint lidande under den undfallande och lätt gnälliga ytan. I samtalen med Hank blir det också tydligt att han ser en hel del av den verklighet som hans bror ägnat år åt att blunda inför. Samtidigt framstår han som direkt dum-naiv när han fantiserar om hur han ska använda alla pengarna till att köpa och rusta upp den förfallna familjegården. Här är det istället Hank och vi i publiken som inte kan blunda för den krassa verkligheten.

A Simple Plan är ovanligt nedtonad och avskalad för att vara en Sam Raimi-film. Till viss del beror det sannolikt på att han fick ta över filmprojektet mer eller mindre klappat och klart inför inspelningsstart från John Boorman. Av den välbekanta småknaisga och makabra humorn märks väldigt lite. Men på det hela taget gör han ett bra jobb, även i det bistrare neo-noir-facket.

Stort tack till Shinypodden som gav inspiration till tvillingtitten A Simple Plan och Fargo. Vars betyg på 4,5/5 står sig även efter denna omtitt.

Up in the Air (2009)

Ryan Bingham har skapat sig en välsmord munläderskarriär genom att lätta både sin egen och sina medmänniskors livsryggsäckar. På det personliga planet skyr han alla nära relationer som pesten. Istället för att spendera en enda sekund i onödan i sin opersonliga lägenhet är han på ständigt resande fot. Som frilansande inspirationstalare ger han sina åhörare bilden av hur oerhört skönt det är att befria ryggsäcken från såväl jordiska ting, som energidränerande relationer. Medan det arbete han är anställd för att utföra går ut på att “befria” folk från sina anställningar.

Fortsätt läsa ”Up in the Air (2009)”

Kleiner Mann – was nun? (1932)

alt. titel: Hur ska det gå för Pinnebergs?, Little Man, What Now?

I likhet med Hans Falladas sista bok, Ensam i Berlin, är originaltiteln på dagens bok mer pregnant, spetsigare, mer ödesmättad. Hur ska det gå för Pinnebergs? skulle nästan kunna vara en lättsam fars. Samtidigt är den svenska titeln ändå inte så dum för när man väl börjat läsa så är det den allt överskuggande frågan man bär med sig.

Fortsätt läsa ”Kleiner Mann – was nun? (1932)”

Wendy and Lucy (2008)

wnedy-and-lucyDen gamla ungdomsserien Dawson’s Creek handlade förvisso åtminstone delvis om sociala skillnader och orättvisor. Känslige och schysste Dawson hade ett rätt välordnat hem med en mor och en far medan kompisen Joey kom från ”fel” sida av stan. ”Stan” var i det här fallet en liten östkusthåla, så självklart var det också oerhört spännande med nykomlingen Jen Lindley som kom från New York och hade Levt Livet till skillnad från kidsen som växt upp i småstaden.

Fortsätt läsa ”Wendy and Lucy (2008)”

Baden Baden (2016)

filmspanarna_kvadrat_svAnas älskade farmor börjar bli lite till åren och kan inte längre använda sitt badkar trots att hon älskar att bada. Så trots att omgivningen ifrågasätter varför Ana skulle gå i land med just det här projektet när hon aldrig lyckas fullfölja någonting överhuvudtaget bestämmer hon sig för att installera en dusch hos sin farmor.

Fortsätt läsa ”Baden Baden (2016)”

Deux jours, une nuit (2014)

Deux joursalt titel: Två dagar, en natt, Two Days, One Night

Sandra är på väg tillbaka till jobbet efter att ha varit sjukskriven för depression. Eller snarare vill hon gärna komma tillbaka, frågan är om det finns något jobb att komma tillbaka till. Hennes arbetsgivare har svårt med ekonomin och kommit fram till att företaget inte både kan betala ut de anställdas bonusar och behålla Sandras plats i linjen.

Fortsätt läsa ”Deux jours, une nuit (2014)”

The Secret Life of Walter Mitty (2013)

The Secret Life of Walter Mitty 2013En klurig filmbloggare kommenterade apropås The Secret… ”För att vara en hyllad film har jag stött på väldigt få hyllningar” och det stämmer verkligen. Affischer slänger ur sig referenser som Forrest Gump och blurbs av typen ”Go with it, it’s wonderful” men mottagandet har varit minst sagt ljumt, åtminstone i de kretsar jag rör mig (och blott 43% Fresh på Rotten Tomatoes). En referens som känns avsevärt mer välfunnen (men förstås betydligt mindre smickrande) än Forrest Gump är Jim Carreys medelmåttiga livslektionsfilm Yes Man. (Och nej, det var inte jag som prickade in den…)

Fortsätt läsa ”The Secret Life of Walter Mitty (2013)”

Äta sova dö (2012)

Ett litet men ack så viktigt avbrott bland de fjälliga — månadens filmspanarfilm!

***

Läser man svenska tidningar är det svårt att undgå beskeden. ”Lågutbildade deltar [inte] på arbetsmarknaden i lika stor utsträckning. Detta verkar i synnerhet gälla lågutbildade kvinnor”. ”Efterfrågan på lågutbildad arbetskraft minskar”. ”…utgör de betydande matchningsproblemen för unga utan gymnasieutbildning en särskild utmaning”. I bästa fall kan man efter att läst något sådant trösta sig med att man själv i alla fall inte befinner sig i den sitsen och släpa sig iväg till jobbet. Möjligen reta sig lite på ordvalet att ”delta” på arbetsmarknaden som om det vore något som var valfritt.

Fortsätt läsa ”Äta sova dö (2012)”