Kleiner Mann – was nun? (1932)

alt. titel: Hur ska det gå för Pinnebergs?, Little Man, What Now?

I likhet med Hans Falladas sista bok, Ensam i Berlin, är originaltiteln på dagens bok mer pregnant, spetsigare, mer ödesmättad. Hur ska det gå för Pinnebergs? skulle nästan kunna vara en lättsam fars. Samtidigt är den svenska titeln ändå inte så dum för när man väl börjat läsa så är det den allt överskuggande frågan man bär med sig.

Ja, hur ska det egentligen gå för Johannes Pinneberg och hans Emma Mörschel, Lämmchen kallad? Hela spektaklet öppnar upp med den välbekanta tragiken hos ett (allt för?) ungt par som varit lite för heta på gröten och lite för oförsiktiga. När de äntligen tar sig för att göra ett förbjudet besök för att prova ut ett pessar är det redan för sent.

Bröllopet är en rask och borgerlig procedur som inte gör någon glad förutom brud och brudgum. Smekmånadsesan består av tågfärden till Johannes hyresrum i Ducherow där han är bokhållare, ett jobb som egentligen inte alls betalar sig tillräckligt bra för att försörja ett par som dessutom snart ska få barn.

Boken utspelas i Falladas samtid och vi får därmed en inblick i ett Tyskland som fortfarande är en Weimarrepublik men som står i begrepp att inom kort lämna över rikskanslerämbetet till en viss herr Adolf Hitler. Vad mig anbelangar upprepar Fallada konststycket från Ensam i Berlin. Jag blir lika indragen i livet för de unga tu som jag blev av Anna och Otto Quangel. Jag hejjar utan tvekan på Johannes och Lämmchen, eftersom Fallada lyckas måla upp dem som vanliga, hederliga människor vilka dessutom verkar tycka innerligt om varandra. Om än dumdristigt unga för att skaffa familj i ett Tyskland som är märkt av ekonomiska nödtider.

I det avseendet blir Pinnebergs ändå till något av en stereotyp. För visst känner vi igen det deprimerande sluttande planet, där Johannes tvingas till allt fler och större förnedringar för att kunna behålla ett jobb som bara ger mindre och mindre i plånboken. Samtidigt vinner framställningen som sagt på Falladas psykologiska fingertoppskänsla och franka berättande (redan här ser vi alltså hans ”nya saklighet”).

Förutom de förutsägbara individuella konsekvenserna av att tvingas sälja på ackord (Johannes blir knappast en bättre försäljare av pressen, däremot en mer desperat sådan) beskriver Fallada också med osviklig pricksäkerhet hur det påverkar kollektivet. Tidigt i boken finns det risk för att en av tre anställda ska få sparken. Alla tre kommer överens om att stå enade mot arbetsgivaren och hota med att säga upp sig på fläcken om en av dem förlorar jobbet. Men i samma stund som bilan har fallit är löftet förstås glömt av de som kommit undan och solidariteten puts väck.

Så här i backspegeln är det förstås intressant att Johannes vid ett tillfälle kommenterar att för den lille mannen som han själv finns bara två politiska alternativ gentemot storpamparna (de som bor i flotta villor, äger enorma Grand Danois-hundar och förvägrar i det längsta sina tjänstekvinnor deras futtiga mark): kommunisterna eller nationalsocialisterna. Men han är inte lagt åt politisk agitation och i slutänden är han mer eller mindre malen till stoft, nedbruten, av den obönhörliga samtiden.

Andra spännande detaljer är den förhållandevis ingående beskrivningen av det lilla sociala skyddsnät som ändå fanns på plats med krispengar och sjukkassa – när Lämmchen fött sin lille Klimp finns några mark att hämta ut i ersättning. En av Johannes kollegor är också ivrig förespråkare för, samt utövare av, kroppskultur och släpar med sin unge vän på en avklädd kväll i badhuset.

Hur ska… är en bok om den lille mannen och saknar därmed det episkt svepande perspektivet från Ensam i Berlin. Den är heller inte riktigt lika humoristisk, även om det absolut finns beskrivningar och händelser som gör att man drar på munnen. Samtidigt kan det vara värt att veta att det är en av de böcker som gjorde att bland andra Thomas Mann tyckte att det var ok att kritisera Fallada för att vara allt för undfallen gentemot NSDAP när partiet väl kom till makten. Författaren strök nämligen en rejäl portion av innehållet och omvandlade exempelvis en slagsmålsivrig SA-buse till fotbollshuligan. Det i sin tur gjorde att verket kunde komma i nytryck ända fram till 1941 och då vara det främst pappersbristen som satte stopp.

Men återigen har alltså Fallada lyckats leverera en bok som känns äkta, angelägen och med ett synnerligen välplacerat pekfinger på samtidspulsen.

Wendy and Lucy (2008)

wnedy-and-lucyDen gamla ungdomsserien Dawson’s Creek handlade förvisso åtminstone delvis om sociala skillnader och orättvisor. Känslige och schysste Dawson hade ett rätt välordnat hem med en mor och en far medan kompisen Joey kom från ”fel” sida av stan. ”Stan” var i det här fallet en liten östkusthåla, så självklart var det också oerhört spännande med nykomlingen Jen Lindley som kom från New York och hade Levt Livet till skillnad från kidsen som växt upp i småstaden.

Fortsätt läsa ”Wendy and Lucy (2008)”

Baden Baden (2016)

filmspanarna_kvadrat_svAnas älskade farmor börjar bli lite till åren och kan inte längre använda sitt badkar trots att hon älskar att bada. Så trots att omgivningen ifrågasätter varför Ana skulle gå i land med just det här projektet när hon aldrig lyckas fullfölja någonting överhuvudtaget bestämmer hon sig för att installera en dusch hos sin farmor.

Fortsätt läsa ”Baden Baden (2016)”

Deux jours, une nuit (2014)

Deux joursalt titel: Två dagar, en natt, Two Days, One Night

Sandra är på väg tillbaka till jobbet efter att ha varit sjukskriven för depression. Eller snarare vill hon gärna komma tillbaka, frågan är om det finns något jobb att komma tillbaka till. Hennes arbetsgivare har svårt med ekonomin och kommit fram till att företaget inte både kan betala ut de anställdas bonusar och behålla Sandras plats i linjen.

Fortsätt läsa ”Deux jours, une nuit (2014)”

The Secret Life of Walter Mitty (2013)

The Secret Life of Walter Mitty 2013En klurig filmbloggare kommenterade apropås The Secret… ”För att vara en hyllad film har jag stött på väldigt få hyllningar” och det stämmer verkligen. Affischer slänger ur sig referenser som Forrest Gump och blurbs av typen ”Go with it, it’s wonderful” men mottagandet har varit minst sagt ljumt, åtminstone i de kretsar jag rör mig (och blott 43% Fresh på Rotten Tomatoes). En referens som känns avsevärt mer välfunnen (men förstås betydligt mindre smickrande) än Forrest Gump är Jim Carreys medelmåttiga livslektionsfilm Yes Man. (Och nej, det var inte jag som prickade in den…)

Fortsätt läsa ”The Secret Life of Walter Mitty (2013)”

Äta sova dö (2012)

Ett litet men ack så viktigt avbrott bland de fjälliga — månadens filmspanarfilm!

***

Läser man svenska tidningar är det svårt att undgå beskeden. ”Lågutbildade deltar [inte] på arbetsmarknaden i lika stor utsträckning. Detta verkar i synnerhet gälla lågutbildade kvinnor”. ”Efterfrågan på lågutbildad arbetskraft minskar”. ”…utgör de betydande matchningsproblemen för unga utan gymnasieutbildning en särskild utmaning”. I bästa fall kan man efter att läst något sådant trösta sig med att man själv i alla fall inte befinner sig i den sitsen och släpa sig iväg till jobbet. Möjligen reta sig lite på ordvalet att ”delta” på arbetsmarknaden som om det vore något som var valfritt.

Fortsätt läsa ”Äta sova dö (2012)”