You are currently browsing the tag archive for the ‘Aristokrati’ tag.

alt. titel: Drottning Margot, Queen Margot

Inget går riktigt som Katarina av Medici tänkt sig. I ett försök att förena det av religion splittrade Frankrike, gifter hon bort sin katolska dotter Margot av Valois med hugenotten Henrik av Navarra. Vad är annars döttrar till för nytta om man inte kan kasta in dem i fördelaktiga allianser?! Katarina sätter dock sitt stora hopp om makt och inflytande till sönerna François, Karl och Henrik. Men Karl (som för närvarande är kung med numret IX) låter sig inte alls styras som hans ömma moder tänkt sig.

Istället står han alldeles för nära hugenottledaren Coligny och tycks se mannen som en slags far istället för att vända sig till sin mor för råd. Men Katarina är om inte annat en handlingskraftig kvinna och ser till att leja en lönnmördare. Hela komplotten går dock kapitalt fel, Coligny blir bara skadad och nu är hela Paris smockfullt med upprörda protestanter som (med viss rätt) ser sig attackerade.

Lika så gott att löpa linan ut tänker Katarina och övertalar Karl att beordra massavrättningar av de religiösa ledarna innan de får en statskupp på halsen. Vilka visar sig vara ganska många, för när den ökända Bartholomeinatten är till ända ligger det i runda slängar 2 000 lik staplade på Parisgatorna.

Margot och Henrik inser att Henriks liv just nu inte är värt mer än en avloppsråttas och trots att giftermålet knappast var frivilligt för någon av dem försöker Margot lära sin make hur turerna går vid det franska hovet. Så katolik hon är kan hon inte undgå att känna både skam och skuld vid tanken på massakern. Samtidigt kan hon inte heller låta bli att tänka på den sköne hugenotten Joseph Boniface de la Môle som hon hjälpte till säkerhet under Bartolomeinatten.

Omtittar är ofta spännande upplevelser. I fallet La reine Margot hade jag för mig att i princip hela filmen handlade om just Bartolomeinatten men när morgonen randas efter kanske max 45 minuter är det dags att börja tänka om.

Filmen bygger på en roman av Frankrikes främste historieförfattare Alexandre Dumas som i sin tur bygger på Margots tydligen både läsvärda och genomarbetade memoarer. Då jag inte läst någondera har jag förstås ingen aning vad som är ”riktig” historia, hittepå från Dumas och ytterligare hittepå från Danièle Thompson och Patrice Chéreau som skrivit manus.

Dock tycks Margot ha gått till historien som en både företagsam och passionerad kvinna. I det avseendet tycker jag att porträtteringen från den undersköna Isabelle Adjani gör Margot rättvisa, för hon framstår som en sensuell och åtråvärd kvinna. Det är inga större problem att förstå hur männen flockas som domherrar runt en havrekärve för att kunna ta utnyttja både hennes kropp och den makt som en relation kan innebära.

Samtidigt är det helt uppenbart att inom det franska hovet anno 1572 har Margot inte särskilt mycket makt att fördela. Hon är en spelpjäs som desperat måste manipulera och intrigera för att överhuvudtaget klara livhanken i en miljö där i princip allt kan vara fullproppat med gift. Särskilt med en mor som Katarina. Virna Lisis ständigt svartklädda och styvkragade uppenbarelse liknar mest av allt Döden från Det sjunde inseglet där hon tassar omkring och försöker rycka i marionettrådarna. Alternativt kapa dem om det funkar bättre.

Margot befinner sig i en situation som mycket liknar den som vi 1998 fick ta del av i filmen Elizabeth och det känns inte helt osannolikt att den senare lånat en hel del inspiration från den förra när det gäller intrigerande och hemlighetsmakeri. Vilket förstås inte heller är så konstigt eftersom det ju bara var något tiotal år år och lite vatten som skilde drottningarna åt i verkligheten.

Det är alltså lätt att göra jämförelsen med Elizabeth, tyvärr till den franska filmens nackdel. Dels är Shekhar Kapurs film ett visuellt mästerverk på en helt annan nivå än den något äldre filmen. Dels blir jag inte på långt när lika engagerad i Margots försök att hålla Henrik vid liv samtidigt som hon vill hooka upp med sin hunkige protestantälskare de la Môle som Elizabeths försök att regera England på sina egna villkor. Men om inte annat kanske jag nu en gång för alla kan komma ihåg vad en hugenott är för något.

Annonser

Som ofta konstaterats i den utmärkta podden Snedtänkt händer det inte sällan att Det Ironiska Förhållningssättet biter sig själv i svansen. Man närmar sig en bok, en film, en genre med utgångspunkt i att man sannolikt kommer att få ta del av något riktigt uselt men att det ändå kan vara underhållande för stunden. Dessutom är det förstås ok för någon med min egen högtstående smak att pröva på det usla eftersom jag ju gör det Ironiskt.

Läs hela inlägget här »

idiotenalt. titel: Idioten

Av någon anledning har det alltid funnits ett stort motstånd att ta itu med litteraturhistoriens ryska giganter: Tolstoj, Turgenjev och Dostojevskij. Varför Dickens och Austen alltid legat närmare tillhands i sugenhetslådan vet jag inte, kanske var det skolans litteraturlektioner som av någon anledning fick ryssarna att kännas som så svårtillgängliga.

Läs hela inlägget här »

Scarlet PimpernelWe seek him here, we seek him there/Those Frenchies seek him everywhere.

Det är kanske inte allmän kunskap, men stencoole Batman med basrösten har faktiskt en föregångare från det tidiga 1900-talet. Till och med 1700-talet om man så vill.

Läs hela inlägget här »

From Hell MooreMan behöver inte vara det minsta bekant med den tecknade serievärlden för att ha hört talas om den milt sagt excentriske författaren Alan Moore. Trots att han själv ofta tycks vara emot adaptioner har flera av hans alster blivit mer eller mindre framgångsrika filmer (Mer: V For Vendetta och Watchmen. Mindre: The League of Extraordinary Gentlemen).

Läs hela inlägget här »

From HellNågon springer omkring i Londons Whitechapel om nätterna och mördar prostituerade. Det här oroar Mary Kelly och hennes yrkessystrar, men inte på långt när lika mycket som hotet från Nichols-gänget som kräver dem på ”beskyddar”-pengar. Då är sannolikt polisen Fred Abberline mer störd av de bestialiska morden som tycks ha ritualistiska kopplingar.

Läs hela inlägget här »

Bridehead Revisitedalt. titel: En förlorad värld: Heliga och profana minnen ur kapten Charles Ryders liv, Brideshead Revisited

Utan något tydligt mål här i livet kommer den unge Charles Ryder till Oxford. Han blir genast översköljd med råd om vad man bör och inte bör göra från sin kusin Jasper. Men eftersom Charles inte gillar Jasper särskilt mycket väger den erfarne släktingens råd lätt.

Läs hela inlägget här »

Bill Compton picMen om Sookie Stackhouse är arbetarklass, kan man då påstå att Bon Temps vampyrer tillhör överklassen? Egentligen inte. Å ena sidan kan man hävda att de till och med står för en ytterligare nivå av underklass eftersom många människor fruktar och föraktar vampyrer. Å andra sidan är det många människor som beundrar dem och förnedrar sig å det grövsta för att umgås med dem, ha sex med dem eller bli en av dem. Vampyrerna tillhör definitivt en annan social grupp jämfört med Sookie men kan alltså inte sägas tillhöra en överklass i egentlig mening. Förvisso kan de rent fysiskt dominera en människa. Men i allt väsentligt (samhälleligt, juridiskt, ekonomiskt) är det människorna som har makt och vampyrerna tillåts endast existera på människans villkor. De är fortfarande det främmande, den andre. De måste underordna sig det välkända och etablerade.

Läs hela inlägget här »

Då har turen kommit till att granska utvald vampyrlitteratur ur ett klassperspektiv. Det är så fruktbart att det räcker till ett inlägg imorgon också.

***

Lawyer pic Läs hela inlägget här »

England anno 1648. Ett land sönderslitet av inbördeskrig mellan parlamentarister och rojalister. I spetsen för parlamentaristerna finns Lord Thomas Fairfax och Oliver Cromwell. Fairfax är en stridens man medan Cromwell är mer av politiker, om än inte diplomat. Han är fast besluten att se till att England blir ett frihetens land som inte lider under Stuartarnas ok, kosta vad det kosta vill. Om så krävs, är han till och med beredd att avrätta Charles I, kung av guds nåde. Fairfax är mer tveksam om detta verkligen är rätt väg att gå.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Stone Monkey
Stephen King, Bag of Bones
Elizabeth Gaskell, Sylvia’s Lovers
Kristina Sandberg, Liv till varje pris

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg