You are currently browsing the tag archive for the ‘Frankrike’ tag.

alt. titel: Barnmorskan, The Midwife

Två Catherine i fokus. Catherine Frot spelar Claire, en medelålders ensamstående barnmorska som lever för sitt jobb, för de mödrar och barn som hon hjälper. Catherine Deneuve spelar Béatrice, en äldre, men lika ensamstående, kvinna som en gång levde med Claire och hennes far, Antoine.

När Claire en dag hör ett meddelande från Béatrice på telefonsvararen är det knappast något kärt återseende. Hon har inte sett sin plastmamma på många år och av allt att döma lämnade Béatrice far och dotter hux flux för att aldrig höra av sig igen. Förrän nu.

Béatrice är en levnadsglad själ som tror på njutningens helande kraft och därför inmundigar rikliga mängder vin, rött kött och andra allmänt hälsofarliga men njutbara substanser. Claire är mer asketiskt lagd, föredrar grönsaker framför pommes frites och kranvatten framför vin. Béatrices gissning att den yngre kvinnan arbetar som bibliotekarie känns inte helt orimlig.

Det är förvisso mycket annat som också pågår i Claires liv – kliniken hon arbetat på hela sitt liv hotas av nedläggning, sonen Simon kommer för att visa upp sin nya flickvän, hon påtar i sin kolonilott och blir uppvaktad av kolonilottsgrannen Paul. Men eftersom filmen både tar avstamp och landar i (den från Claires sida motvilliga) relationen mellan de två kvinnorna blir det också den som på något sätt utgör samlingspunkten.

Skulle Sage femme ha varit en amerikansk film skulle jag utan tvekan ha kallat den för ”indie” med sin ”slice of life”-berättelse och realistiska ton. Som det är nu blir den mest…fransk. Det är den typen av film som sällan är enastående bra, tankeväckande eller provocerande men lika sällan direkt dålig eller ointressant. Styrkan ligger i ett naturligt tilltal och trovärdiga rollprestationer.

Där filmen brer på lite extra är möjligen i sin beskrivning av det nya sjukhuset som ska ersätta Claires gamla arbetsplats. En orgie i New Public Management och högblanka golv. Där en erfaren barnmorska sorry, ”förlossningstekniker” blir guidad av en managementflicksnärta som uppriktigt verkar tro att teknik kan ersätta den erfarenhet som sitter i kroppen efter ett helt yrkesliv.

Själva grundkonceptet med att Claire (om än motvilligt) börjar leva upp under Béatrices inflytande kan kännas igen från Gud vet hur många amerikanska feel good-filmer men i Sage femme är processen mer subtilt skildrad. Filmens styrka ligger i relationen mellan de två Catherines och de har en sällsynt dynamik som lyckas inkorporera både skuld, sorg, tacksamhet och glädje. Scenen där Claire masserar Béatrices värkbrutna kropp är rörande och innerlig.

Sage femme skapar ett oerhört nyansrikt porträtt av sin huvudperson, en kvinna som hjälpt livet på traven i många år men som först nu börjar kunna ta för sig av det för egen del. Precis lagom som distraktion för en måndagskväll efter årets rivstart på arbetsveckan.

Annonser

Det är inte utan att man måste beundra Disney för deras förmåga att klämma precis varenda krona som rimligtvis går att klämma ur sina historier, produkter eller vad man väljer att kalla dem. Inte nog med att bokmalen och drömmaren Belle från Beauty and the Beast-originalet figurerat i bolagets prinsessutbud sedan detta lanserades på bred front, den tecknade filmen förvandlades också till en framgångsrik Broadway-musikal. Så pass framgångsrik att det nu var dags att baxa hela härligheten tillbaka till vita duken igen.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: The Cake General

Alla småstäder har minst en sådan lirare som Hasse P. När han inte sitter på parkbänken tillsammans med de andra A-lagarna eller hystar ”Eskilstunafinnar” i ån hittar han på diverse mer eller mindre fantasifulla projekt som alla går i stöpet med ett urverks precision. Idolen är SAS-demonchefen Janne Carlzon, varför det är helt följdriktigt att så fort Hasse P har ett nytt projekt igång köper han sig en liten sollampa för att bättra på brännan.

Läs hela inlägget här »

Bland en imponerande mängd musikaler, romantiska filmer och komedier från Ernst Lubitsch kapabla regissörsstol under 30-talet återfinner vi också ett ensamt drama: Broken Lullaby med Lionel Barrymore. Som av fransosen François Ozon stöpts om till den svart-vita Frantz.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Them

Förra årets obegripliga tyska superhit Toni Erdmann målade ingen särskilt smickrande bild av Rumänien och Bukarest även om det framställdes som ett land och en huvudstad vilka mest av allt åkt på en nitlott i den globala ekonomins tombola. Ils är en film som inte på något sätt gör bilden av Rumänien särskilt mycket mer positiv.

Läs hela inlägget här »

chocolatalt. titel: Monsieur Chocolat

Kom och se kannibalen Kananga! Förundras över hans djurhudar och mörka skinn! Frukta hans vassa tänder!

I 1800-talens cirkusvärld gällde det att locka med något nytt för att få publiken att flockas. Då spelar det mindre roll att ”Kananga” egentligen hette Rafael Padilla och var en föredetta slav, född på Kuba. Men den svårflörtade landsortspubliken är tyvärr inte ens särskilt impade av ”kannibalen” som Cirque Delvaux kan förevisa.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Ransom Riggs, Library of Souls
Rodriguez & Hill, Locke & Key
Kristina Ohlsson, Sjuka själar

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser