alt. titel: The Church, Cathedral of Demons, Demon Cathedral, In the Land of the Demons
Tack vare Dan Brown och en uppsjö mer eller mindre påhittiga konspirationsteorier är de kristna krigarna som gick under namnet Tempelherreorden välkända idag. Men turligt nog för skräckfilmsgenren finns det fler ordrar att fiska upp ur den katolska riddartunnan. En relativt tidig sådan (men ändå nästan 70 år yngre än Tempelriddarna) var de Tyska riddarna.
Natt. Ännu ett av dessa fruktbara filmspanarteman där möjligheterna till och med är fler än Meryl Streeps Oscarsnomineringar. Jag och finkulturelle kollegan Filmitch bestämde dock gemensamt att passa på att annektera temat för att kunna klämma in ytterligare en Shakespeare-adaption. Två uppenbara möjligheter förelåg: Twelfth Night och A Midsummer Night’s Dream. Vi valde det senare alternativet, i en skådespelarmässigt stjärnspäckad version från 1999, inte bara på grund av att titeln innehöll dagens nyckelord utan också för att huvuddelen av historien utspelar sig under en enda drömsk natt. Mer Shakespeare till folket!
***
alt. titel: Cemetery Man
Dellamorte dellamore är antingen genialisk eller fullkomligt obegriplig. Möjligen kan den vara både och. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Francesco Dellamorte är kyrkogårdsvaktmästare men har vid sidan av sina dagliga plikter också ansvaret för att se till att de begravda stannar i sina gravar under natten. I den italienska staden Buffalora tenderar de nämligen att vakna upp igen (kyrkogårdens port är märkt med ordet ”RESVRRECTVRIS”) och då naturligtvis vara uppfyllda av längtan efter människokött varvid de endast kan läggas till vila igen genom våld mot huvudet (revolver eller spade, take you pick). Francesco har hjälp i sitt värv av Gnaghi som mest av allt ser ut som den gamle Ed Wood-favvisen, Thor Johanssen.
Rörliga bilder och tryckta ord 