Somliga går med trasiga skor (2023)

Garvade dokumentärfilmaren Magnus Gerttens biografifilm om Cornelis Vreeswijk varvar trolskt idylliska bilder på dimbeslöjade svenska sommarängar med musikanter och fylletjafs någonstans i Stockholms tunnelbana. Det är en kombination som känns ganska naturlig när det kommer till Vreeswijk. Det är i huvudsak också den dubbeltydiga trubadurbilden som Somliga går med trasiga skor försöker teckna. En dubbeltydighet som inte sällan också går igen i visorna – musikaliskt är exempelvis Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind värkande vacker, textmässigt finns ett icke föraktligt mörker.

Jävla karlar (2023)

Jag känner igen namnet Andrev Walden som en svensk journalist (och även författare?), men har egentligen ingen relation till honom. Däremot känner jag både igen och har en relation till 1500-talsmålningen Vertumnus av Giuseppe Arcimboldo. Jag har alltid gillat den, fantasirikedomen och överflödet.

Talk To Me (2022)

Det är dumt att titta allt för långt in i andevärlden. Det är absolut inte smartare med en direkt uppmaning – “Talk to me”. Och det är riktigt jävla korkat med en uttrycklig inbjudan – “I let you in”. Så hur förvånad är man på en skala att ett gäng tonåringar gjort detta till en partylek, som i dessa telefon-tider snart också blir ett TikTok-fenomen (eller vad det nu är för app de använder för att sprida idiotierna).

Beautiful Boy (2018)

alt. titel: Beautiful boy, siempre serás mi hijo

Någonstans när säkert många föräldrar en lika from som fåfäng förhoppning: att deras små, rara och oskuldsfulla battingar aldrig ska växa upp. Aldrig sluta be pappa om hjälp eller anförtro sig till mamma. Aldrig hänga mer på rummet än med kompisarna. Aldrig må dåligt utan verktyg att hantera det. Aldrig upptäcka drogernas förföriska värld.

The Whale (2022)

Stort tack till Fripps filmrevyer som stod för incitamentet att lägga upp den här texten.

***

Ända sedan Herman Melville skrev sin Moby Dick har kapten Ahabs vita val fått symbolisera det ouppnåeliga, hämnden, det futila och säkerligen en uppsjö ytterligare tolkningar. Ungefär lika länge har skolungdomar tvingats läsa romanen för att sedan skriva mer eller mindre, oftast mindre, inspirerade uppsatser om någon av dessa tolkningar.

Shuggie Bain (2020)

Agnes Bain har alltid varit för stolt och självständig för sitt eget bästa. Föräldrarna Lizzie och Wullie tvingas dra slutsatsen att beror på att särskilt hennes far skämt bort henne alldeles för mycket. Hur ska man annars kunna förklara det faktum att Agnes alltid klär sig lite för fint, aldrig har gjort en dags hederligt arbete i hela sitt liv och ansett sig för god för att nöja sig med en hederlig katolsk make, far till hennes två äldre barn Catherine och Leek?

Babylon (2022)

“It’s the most magical place on earth!” Skådespelaren Jack Conrad menar så klart inte vare sig Disneyland eller Disneyworld. Inte minst eftersom vi befinner oss i en tid när Walt Disney knappt hunnit visa upp Steamboat Willie för en hugande publik. Nej, det “JC” pratar om är Hollywood och stumfilmsindustrin såsom den tedde i slutet av 1920-talet.

Synchronic (2019)

Sista stoppet (än så länge) på resan tillsammans med Aaron Moorhead och Justin Benson. Vi stannar kvar på den nordamerikanska kontinenten (Spring sökte sig ju iväg till Italien), men förflyttar oss från ett ödsligt Californien till storstaden New Orleans.

Resolution (2012)

Mike har bestämt sig. Han tänker inte låta sin bästa kompis Chris självdestruera utan att en sista gång försöka övertala honom att lägga in sig för avgiftning. Men samtidigt känner Mike Chris så pass väl att han tänkt ut en backup-plan. Så när Chris, förutsägbart, vägrar göra det som vore bäst för honom tar Mike i med hårdhandskarna. En elpistolschock senare är Chris handklovad till ett exponerat rör för lite cold turkey-terapi.

Whitney Houston: I Wanna Dance with Somebody (2022)

alt. titel: I Wanna Dance: The Whitney Houston Movie, I Wanna Dance with Somebody

Som 70-talist är det i princip omöjligt att kokettera med att inte veta vem Whitney Houston var. Att försöka påstå det är som att medge att man levde under en sten mellan åtminstone mitten av 80-talet och slutet av 90-talet – sångerskan var helt enkelt omöjlig att undgå. Obegripligt framgångsrika hitlåtar, musikvideos och ett filmframträdande med dåtidens störste hunk Kevin Costner – The Bodyguard.