The Sacrament (2013)

Sakrament är en helig, av Gud instiftad, rit, ceremoni eller kulthandling. Ett annat ord för samma sak är mysterier. Och nog är det något mystiskt med den välordnade boplatsen mitt ute i skogsdjungeln som kallas ”Eden Parish” av sina invånare. Eller så är det det enda sätt på vilket cyniska storstadsjournalister som Sam och Jake kan se idyllen.

För visst är det något misstänkt med människor som bara går omkring och är så jävla nöjda och tacksamma hela tiden?! Särskilt som denna attityd med jämna mellanrum understryks genom högtalarmeddelanden från ”Father” som önskar alla en fin dag, fylld av fred, kärlek och solidaritet. God bless you all!

Alltså, det är ju inte så att invånarna i Eden inte FÅR prata med Sam och Jake. Men man måste ju vara lite försiktig. Media har ju en tendens att vinkla allting i det mest negativa sken. Och i USA finns det både en och annan myndighet som skulle ta varje tillfälle i akt att slå ned på det lilla samhället. Komma med sin imperialism, sina soldater och vapen och splittra familjer. Tvinga tillbaka alla till den tillvaro de en gång flytt från, full med droger, fattigdom, våld, girighet och rasism.

Titten på Ti Wests senaste film X påminde mig om att jag drogs med några luckor i den mannens filmografi och The Sacrament var en av dem. Wests egen version av händelserna kring Jim Jones och massjälvmorden i Jonestown (egentligen ”Peoples Temple Agricultural Project”) i Guyana 1978. West har i sitt manus ändrat namn och tidsperiod men i allt väsentligt är det Jonestownmassakern som utspelas framför våra ögon.

Och det via ett found footage-grepp eftersom (nästan) det hela filmas av antingen Jake eller en tredje besökare, Patrick. Till en början sneglar jag lite misstänksamt på The Sacrament för den sakens skull. Found footage inte sällan dras med en del logiska luckor, men i det här fallet hänger det faktiskt (nästan) ihop. Jag måste också applådera det faktum att West tycks ha valt greppet för att det blir ett vettigt sätt att berätta hans historia på och inte som ett sätt att spara pengar på produktionen. Bildutsnitt och vinklar synes alltid genomtänkta, det blir aldrig omotiverat skakigt och fotot är generellt snyggt.

Som vanligt lyckas West också klämma bra prestationer ur sina skådisar. A.J. Bowen och Joe Swanberg må inneha några slags huvudroller som Sam och Jake men det tunga lasset axlas av Gene Jones i rollen som Father. Hans sävliga sydstatsdialekt är på pricken och leveransen lyckas skapa en slags hypnotisk stämning som inte bara påverkar de som befinner sig i hans omedelbara närhet, utan går rakt genom rutan. Han är jovialisk på ett obehagligt oförsonligt sätt som passar perfekt med rollen som den ultraparanoide sektledaren.

Det jag möjligen kan fråga mig är vad Ti West (och kanske också producent Eli Roth) vill med sin film. Det är ingen regelrätt dokumentär eller BOATS om Jonestown eftersom så pass mycket är förändrat jämfört med de verkliga händelserna. Handlar det om att visa upp hur farlig den blinda tilltron kan bli eller att isolationism aldrig kan vara svaret? Att det alltid finns en punkt när en sådan strävan övergår i regelrätt paranoia och att steget därefter, rakt ned i kaninhålet, är förledande enkelt att ta?

Nackdelen med att fokusera händelserna kring utbölingarna Sam och Jake (och Patrick) är att vi aldrig riktigt får lära känna Edens invånare innan de tvingas klunka i sig förgiftad saft eller inte ser någon annan utväg än att skära halsen av sina egna barn. Vi hinner aldrig få tillräckligt grepp om samhället för att förstå huruvida det de facto finns en djup klyfta mellan de som verkligen trivs i Eden och de som känner sig förtryckta eller om det är något som bubblar upp till ytan först när det dyker upp utomstående.

Nå, trots de här funderingarna blev jag tillräckligt berörd av The Sacrament för att ha svårt att se filmen som något exploaterande. West jobbar däremot lika skickligt som alltid med att bygga upp en obehaglig stämning och en spänning som skruvas allt tajtare. Filmen kändes kanske inte lika lekfull och påhittig som X men är en solid dramathriller.

Resolution (2012)

Mike har bestämt sig. Han tänker inte låta sin bästa kompis Chris självdestruera utan att en sista gång försöka övertala honom att lägga in sig för avgiftning. Men samtidigt känner Mike Chris så pass väl att han tänkt ut en backup-plan. Så när Chris, förutsägbart, vägrar göra det som vore bäst för honom tar Mike i med hårdhandskarna. En elpistolschock senare är Chris handklovad till ett exponerat rör för lite cold turkey-terapi.

Fortsätt läsa ”Resolution (2012)”

Det okända (2000)

alt. titel: Det ukjente, The Unknown – Das Grauen, Origine Inconnue, The Unknown

Under 1900-talets sista, skälvande år kom en film som fick folk att svimma av rädsla i biosalongerna (nästan, i alla fall). De vilsekomna Heather, Joshua och Mike snubblade, snorade och grät sig fram i en ogästvänlig skog. The Blair Witch Project skulle snart ge upphov till en helt egen gren på skräckfilmsträdet. Inte riktigt en genre rent storymässigt – snarare ett berättargrepp som utlovade effektiv skräck till ett bra pris. Prislappen är odiskutabel, men det där med effektiviteten skulle visa sig vara mer tveksamt. Det finns numera ganska många bevis för att found footage inte per automatik skapar en skrämmande film.

Fortsätt läsa ”Det okända (2000)”

Come Play (2020)

Larry är ensam och missförstådd. Larry vill bara ha en vän men ingen vill leka med honom eftersom han ser konstig ut. Larry är alla föräldrars värsta mardröm eftersom han talar till deras telningar via den allestädes närvarande Skärmen. För det är ju människors allt ökande isolering, orsakad av överdrivet skärmanvändande, som är samtidens största hot, inte sant?

Fortsätt läsa ”Come Play (2020)”

Lake Mungo (2008)

Det är inget särskilt med familjen Palmer. Mamma och pappa June och Russell, bror och syster Mathew och Alice. June och Russell förvärvsarbetar, Mathew är intresserad av fotografering och Alice är ihop med brorsan till sin bästa kompis, Kim. De skulle kunna vara dina grannar om du bodde i staden Ararat i Australiens sydöstra hörn.

Fortsätt läsa ”Lake Mungo (2008)”

The Quiet Ones (2014)

Det händer märkliga och oförklarliga saker runt den unga Jane Harper. Spöken, säger ni? Kanske till och med en demon, ute efter att besätta lammköttet? Ingalunda, säger Joseph Coupland, professor i abnormal psykologi. Ett forskningsfält han mer eller mindre tycks ha övergett för att istället ge sig in på det paranormala området.

Fortsätt läsa ”The Quiet Ones (2014)”

Halloween: Resurrection (2002)

Än en gång välkomna till Haddonfield, staden som plötsligt utrustats med ett helt eget universitet men som fortfarande torde ha USA:s sämsta polisutryckningsrespons (när manuset så kräver).

Håhåjaja. Här trodde jag att jag redan sett temats absoluta lågvattenmärke i och med The Curse of Michael Myers men så sköljer Halloween: Resurrection över mig i all sin uselhet och bevisar än en gång, likt en övertydlig Busta Rhymes-replik, att man inte ska känna sig säker på något här i världen. Fy helvete, så dåligt detta var… The Curse… var korkad och ologisk på alla sätt och vis men här känner jag mig direkt pinsamt berörd å alla inblandades vägnar.

Fortsätt läsa ”Halloween: Resurrection (2002)”

Home Movie (2008)

David Poe, i likhet med vilken amerikansk familjefar som helst, älskar att föreviga det välsignade familjelivet med filmkameran. Särskilt när han själv får spexa loss framför den i Halloweenkostymer eller tomtedräkt. Hustrun Clare är något mindre trakterad, även det i likhet med alla filmande familjefäders överseende partners. Det vill säga att hon först håller emot och låtsas vara generad inför det sökande kameraögat men sedan spexar loss nästan lika mycket som sin ungdomlige och spontane make.

Fortsätt läsa ”Home Movie (2008)”

Five Across the Eyes (2006)

Så många frågor… Hur kan Five Across the Eyes ha fått en DVD-release? Hur kan det finnas en artikel på Wikipedia? Vilket geni kom på att dra ut på det hela i i 94 jävla minuter? Hur i hela helvete kan filmen ha EN EGEN HEMSIDA?! Men ska man nu gå direkt på pudelns kärna är väl den mest grundläggande av frågor: varför existerar eländet överhuvudtaget?

Fortsätt läsa ”Five Across the Eyes (2006)”

Caltiki il mostro immortale (1959)

alt. titel: Caltiki, the Immortal Monster

Ni vet pirayor, sådana där ilskna små firrar med vassa tänder som sägs kunna äta en ko in till skelettet på minuter? They ain’t got nothin’ on Caltiki!

Fortsätt läsa ”Caltiki il mostro immortale (1959)”