alt. titel: Vad döljer du för mig?, Ukendte venner, Perfekte fremmede, Perfetti Sconosciuti – Wie viele Geheimnisse verträgt eine Freundschaft?, Perfect Strangers
”Den som inte har något att dölja, har heller inget att frukta”
Fortsätt läsa ”Perfetti sconosciuti (2016)”
alt titel: Talking Dead, Pontypool – Radio Zombie, Fear of the Living Dead – Radio Zombie
OBS! Grova spoilers! You have been warned…
Radioprataren Grant Mazzys karriär är månne lite på upphällningen? I likhet med demonregissören Joe Gideon från All That Jazz måste han liksom peppa sig själv varje morgon innan han kliver in på den lilla radiostationen i Pontypool, Ontario. Be positive! Men man får en distinkt känsla av att det enda som är riktigt positivt i Mazzys liv nu för tiden är whiskeypavan som lite nu och då får dutta ned sitt innehåll i hans kaffekopp. Producenten Syd anställde honom förvisso för hans Mazzy-ness men suckar ändå över att karln inte fattar att ”Take no prisoners!”-taktiken kanske måste tonas ned en smula för att tilltala småstadsinvånare.
Fortsätt läsa ”Pontypool (2008)”
Så, det stod en film hemma i hyllan som jag aldrig hade hört talas om. Vilket kändes ännu mer märkligt med tanke på rollistan: Jake Gyllenhaal, Gwyneth Paltrow och Anthony Hopkins. Regissör var dessutom Shakespeare in Love/Mrs Brown-John Madden. Så in med Proof i spelaren för att se vad detta var för något.
Fortsätt läsa ”X2: Mad mathematicians (2001 & 2005)”
alt. titel: Gasljus, The Murder in Thornton Square, Angel Street, A Strange Case of Murder
Paul och Bella Mallen står för första gången framför sitt nya hur vid Pimlico Square. Men ingen av dem ser särskilt glad ut över att ta sin gemensamma bostad i besittning. Paul har irriterad rynka i pannan och Bellas ögon har ett oroligt och ängsligt uttryck.
Cathy Newland. En helt vanlig, trevlig tjej som försöker bygga upp en blomsterbutik och som intresserar sig för den sjuka hustrun till servitören på dinern där hon brukar käka lunch. Som lyssnar på kristen popmusik i bilen och yogar för att nå inre frid (absolut inte för att stöta på den snygge yogaläraren!).
Ibland har det hänt att jag frågat om en tjänst som den jag vänt mig till egentligen inte kan eller får (eller vill) göra. I en sådan situation är ett blankt avslag att föredra eftersom det ändå är något som jag kan reagera på och hantera. Men ibland händer det att den jag frågar (högst motvilligt) gör mig tjänsten, men inte utan att samtidigt hela tiden kommentera hur tillmötesgående hen är och tjänsteutförandets totala oegentlighet.
alt. titel: The H8ful Eight
Till det avlägset belägna raststället och vägkrogen Minnie’s Haberdashery flyr åtta främlingar och en kusk undan en svår snöstorm som drar genom Wyomings karga bergslandskap. Det har inte hunnit gå särskilt många år sedan det amerikanska inbördeskriget avslutades och stämningen blir aningens spänd när det visar sig att en av de åtta är klädd i grå officersuniform medan en annan inte bara är klädd i en blå vapenrock utan dessutom har en hudfärg som är distinkt icke-vit.
Filmhistorien firade ett (av säkert många) jubileum år 2012. Just detta uppmärksammades dock lite extra i och med Martin Scorseses flerfaldiga Oscarsvinnare Hugo och en visning av en restaurerad färgkopia med ny musik på Cannes-festivalen. Vad saken gäller? Världens första science fiction som utnyttjade specialeffekter förstås, Georges Méliès ”Le Voyage dans la lune” från 1902.
För ett par veckor sedan var det mycket diskusson om den här A-märkningen som utgår från Bechdel-testet. Gravity kan tjäna som ett alldeles utmärkt exempel på varför en sådan märkning inte blir så lyckad när den appliceras på enskilda filmer.
Gravity kan faktiskt också tjäna som exempel på det skumma i SF:s smultronställemärkning. Filmen är inte överstruken med en rosa penna, vilket alltså kan tolkas som att den inte är en film som ”stannar kvar länge”, inte är en film som SF ”själva gillar och vill rekommendera till alla filmälskare”. Frånvaron av märkning kan eventuellt tolkas som att Gravity inte är ”utmärkt film, helt enkelt”. Jag kan ha fel, men det verkar som om större delen av västvärldens filmuniversa inte håller med…
alt. titel: Himmel och helvete, High and Low
Herr Gondo, fabrikschef vid företaget Förenade skor, får äntligen tillfredsställelsen att kasta ut de övriga cheferna från sin påkostade villa. De vill börja tillverka billigare fotbeklädnader för att öka företagets vinst men fabrikschefen har arbetat sig upp den hårda vägen och är alldeles för stolt för att göra skor i kartong och billigt skinn.
Herr Gondo har nämligen en plan. I största hemlighet har han sett till att få aktiemajoritet i företaget och nu är dagen D inne. Dagen då han slutgiltigt ska betala handpenningen för de sista aktieposterna. Det var inte lätt att skrapa ihop slantarna, men nu finns den där i hans hand. Checken på 50 miljoner yen. Nu återstår bara för hans assistent att flyga med pengarna till Osaka.
Rörliga bilder och tryckta ord 