X2: Övernaturligt ryskt (2004 och 2006)

Trots att Abraham Lincoln: Vampire Hunter var både platt och träig, gjorde filmens stil mig ändå lite nyfiken på den ryske regissören Timur Bekmambetov. En sådan tur då att det på hyllan därhemma stod en dubbelutgåva av hans tidigare Nochnoy dozor (Nattens väktare, Night Watch) och Dnevnoy dozor (Day Watch).

X4: Torbjörn Flygt (2001-2011)

Inom ramen för Bokcirkeln har vi redan nosat på Underdog som kontrasterades mot Kristian Lundbergs Yarden. Men Torbjörn Flygt har ju faktiskt skrivit fler böcker.

***

Någonstans i bakhuvudet måste det där Augustpriset från 2002 ha lurat, för någon annan anledning till att jag greppade Torbjörn Flygts näst senaste alster, Outsider, kan jag inte komma på. En författare som hittills aldrig varit aktuell på min radar. Men nu blev jag fullkomligt betagen av hans egen inläsning av fortsättningen på Johan Krafts äventyr och såg därför till att bekanta mig ytterligare med författaren.

The Hoax (1981)

Sjunde december – “a date which will live in infamy” tack vare attacken på Pearl Harbor 1941. Exakt 30 år senare skulle datumet återigen innebära vanära, men kanske inte riktigt på samma skala.

De respekterade och ansedda förlagen McGraw-Hill och Time-Life går nämligen ut med den sensationella nyheten att de har säkrat rättigheterna till Howard Hughes självbiografi. Boken är i princip färdigskriven och kommer att publiceras under våren 1972.

Låt den rätte komma in (2004)

Nu för tiden kan man knappt svinga en spetsad träpåle utan att träffa en bok eller film eller TV-serie om vampyrer i högst vardagliga miljöer, gärna amerikanska små- eller storstäder. Tiden när de långtandade enbart utgjordes av grevar i slängkappa med en centraleuropeisk brytning är sedan länge förbi.

Men 2004 var det ännu inte riktigt lika vanligt (även om Buffy redan hade hunnit både komma och gå) och särskilt inte i svenska sammanhang. Därför slog John Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in ned som en smärre bomb när vi fick stifta bekantskap med 80-talsvampyrer i något så oglamoröst som Blackeberg.

A Scanner Darkly (2006)

På förekommen anledning från Vrångmannen och Surskägget som på sin blogg för några dagar sedan hade en julkalendergenomgång av Richard Linklaters filmer. Surskägget var dock inte särskilt förtjust i just den här.

***

Nu för tiden tillhör det verkligen ovanligheterna att man bänkar sig inför en film som man inte vet något om. Antingen har man aktivt plockat fram filmen som rullar i spelaren eller också är det i alla fall något man hört talas om. Så icke med A Scanner Darkly. Titeln kändes vagt välbekant men den togs enbart på en rekommendation om bra men dåligt uppmärksammade filmer.