X4: Torbjörn Flygt (2001-2011)

Inom ramen för Bokcirkeln har vi redan nosat på Underdog som kontrasterades mot Kristian Lundbergs Yarden. Men Torbjörn Flygt har ju faktiskt skrivit fler böcker.

***

Någonstans i bakhuvudet måste det där Augustpriset från 2002 ha lurat, för någon annan anledning till att jag greppade Torbjörn Flygts näst senaste alster, Outsider, kan jag inte komma på. En författare som hittills aldrig varit aktuell på min radar. Men nu blev jag fullkomligt betagen av hans egen inläsning av fortsättningen på Johan Krafts äventyr och såg därför till att bekanta mig ytterligare med författaren.

I Verkan får vi träffa åklagaren Claes Backe som precis flyttat till ett flådigt nybyggt villaområde med familjen. De olika villaklustren har suggestiva namn som Oceanien och Karibien, men familjen Backe lever långt ifrån någon söderhavsidyll. Samtidigt som Claes måste tampas med grannar vilka vill starta ett medborgargarde för att komma tillrätta med de grasserande bilstölderna (eftersom kommunen dröjer med att installera lyktstolpar) stöter han också på patrull på jobbet när viktiga ögonvittnen hotas för att dra tillbaka sina utsagor.

Claes och hans kyrkoherdefru Gunilla hade långt ifrån en perfekt relation och i boken Himmel fortsätter Flygt att utforska de olika mönster som kärleksrelationer kan ta sig. SFI-läraren Lena älskar sin Janson mot alla odds, men vad innebär det för tonårssonen David att Jansons spelmissbruk slukar en så stor del av familjens energi?

I Lenas klass går iranska Parvaneh och irakiske Amir, vilka båda har fått känna på den urholkande ensamheten som kan uppstå i ett främmande land. Lena försöker dessutom slita ihop lite extrainkomster genom att undervisa Louise och Fredriks dotter Victoria i språk. Fredrik är arkitekt i stadens mest framgångsrika arkitektkontor men både han och Louise kan intyga att läckra bilar och tjusiga hus inte är någon universalkur för ett lyckligt liv.

Verkan och Himmel flankeras av Flygts kanske mest kända alster, Underdog och Outsider, där vi som sagt får följa Johan Krafts mer eller mindre vuxna reflektioner över och beskrivningar av sin livsväg från höghusgettot i Malmö till (någorlunda) vuxen advokat i samma stad, via Lund och Halmstad (eller var det Hässleholm?).

Torbjörn Flygt har dessutom klämt ur sig två barnböcker samt två böcker innan Underdog som kom 2001, men de har lämnats därhän tills vidare.

Det säger sig förstås självt att jag tyckte att Outsider var en fantastiskt bra bok eftersom jag likt en utsvulten tiger kastade mig över de tre andra böckerna. Och medan Verkan och Himmel absolut inte är dåliga, kan de inte matcha Johan Krafts historia.

Verkan är kanske den svagaste av de fyra, bland annat beroende på att jag upplever att Flygt i den velat utforska ett antal juridiska och moraliska frågeställningar snarare än att berätta en historia om Claes Backe. Det här gör framställningen för ofokuserad och jag tycker att det är svårt att komma underfund med Backe som karaktär.

Man får intrycket av att de stora brytpunkterna är flytten till villaområdet och det aktuella rättsfallet, att åklagaren innan var en rätt trivsam person. Omtyckt av kollegor (även om han aldrig pladdrade bort timmar vid fikabordet) och med en kärleksfull relation till hustrun Gunilla. Nu framstår han emellertid oftast som sur och irriterad, inte sällan direkt ohövlig. Särskilt mot de självbelåtna grannarna som alltid står sig själva närmast.

Ett samlingsnamn på ett av de moraliska områden som Verkan sysselsätter sig med skulle mycket väl kunna vara ”egoism”. Många av karaktärerna i boken är så upptagna av sig själva och det som händer i deras omedelbara närhet att de aldrig tar sig möjligheten att lyfta blicken och eventuellt ta in ett annat perspektiv, det blir alldeles för jobbigt.

Till viss del skulle man kunna säga att detsamma gäller för personerna i Himmel, men med särskilt Parvaneh som det lysande undantaget. Hon tvingades följa med maken Rezvan från Esfahan när hans relation till den iranska makten blev ohållbar. Men väl i Sverige blir hans relation till sin hustru lika ohållbar och hon blir den som han tar ut sin frustration på. Men Parvaneh vägrar att acceptera den rollen, bryter sig fri, börjar lära sig svenska (hur bra man nu kan göra det i det bisarra SFI-system som beskrivs), startar en försiktig vänskap med Amir och viktigast av allt: börjar cykla.

Flygt klarar utan större problem hålla alla de olika Himmelsbollarna i luften utan att det blir rörigt eller långrandigt. Många gånger är det dessutom fantastiskt roligt, författaren har en enastående förmåga till beskrivningar och iakttagelser som målar en tydlig bild av situationerna han berättar om.

Men trots att Himmel är bättre än Verkan når den ändå inte upp till vare sig Underdog eller Outsider, i Johan Kraft tycks Flygt ha hittat sitt optimala språkrör. Jag skulle inte påstå att det var ett bärande tema i Himmel, men nog fanns ett klassperspektiv lurandes i bakgrunden. Till viss del även i Verkan faktiskt, eftersom både åklagaren och arkitekten framställs som tillhörande den grupp människor som i viss mån försöker köpa sig fria från bekymmer.

Och vem kan klandra dem? Skulle inte även Lena hellre vilja bo i ett stort hus i en burgen förort där sonen kan vara ute och fiska med kompisar istället för att sno mobiltelefoner i innerstaden? Hellre ha ett liv där hon inte behöver komma hem och upptäcka att utemöblerna på balkongen är mystiskt försvunna för sedan ligga vaken och vänta på en make som fastnat nere på den lokala syltan (ljudet av Jack Vegas går inte att motstå). En make som allt oftare övernattar på soffan istället för den äktenskapliga sängen.

Möjligheterna till att strö pengar omkring sig finns definitivt inte heller för Johan, syster Monika och mamma Bodil. Titeln Underdog är välvald, eftersom Flygt beskriver ett liv, en tid och ett samhälle där Johan för tid och evighet är märkt av sitt ursprung. Han gör tappra försök att skaka det av sig på gymnasiet, men helt går det aldrig att undkomma, hur ihärdigt han än går på middagar och skaffar sig flickvänner ur en helt annan social krets.

Som titeln antyder är klassperspektivet inte lika bärande i Outsider. Här handlar det snarare om att hitta en egen identitet i förhållande till andra människor, oavsett vilken klass de råkar tillhöra. I student-Lund blir det i så fall viktigare vilken fakultet man tillhör. Den lätt fyrkantigt tekniska, den ständigt entreprenöriska samhällsvetenskapliga eller den rödvinsflummiga humanistiska?

Det som gjorde att jag fastnade för Flygt var som sagt hans förmåga att koppla ihop skarpsynta observationer av både tidsanda (särskilt 70- och 80-tal) och situationer, utvalda med en enastående fingertoppskänsla, med ett underfundigt språk. Svägerskan Lisbeth betecknas i Underdog till exempel som en ”arbetarklassens Neil Armstrong” tack vare stigningen till en avundsvärd position som butikschef för en Hallbergsbutik i Uddevalla. En position hon inte är sen att utnyttja för att kunna trycka till både Bodil och hennes ungar.

Med undantag för Verkan balanserar också böckerna fint strömningar av både ljust och mörkt, något som jag tycker fungerar absolut bäst i Outsider. Jag kan säga så mycket som att det är ytterst sällan jag får tårar i ögonen av böcker, men Flygt klarade den biffen också.

Samtidigt som hans berättelser ofta är dragna till en absurd spets, blir huvudkaraktärerna sällan o-trovärdiga. Det gäller förstås särskilt beskrivningarna av Johan, Monika och Bodil, de är vanliga människor som man känner för och med. Bodil är varken en superkvinna eller en kastrerande harpya, utan en helt vanlig ensamstående mamma som försöker få tid och ekonomi att gå ihop.

Ge dig själv en riktigt generös present och bekanta dig med i alla fall Johan Kraft, jag kan nästan garantera att ni kommer att tycka om varandra. Och gör ni inte det ger Torbjörn Flygt dig i alla fall anledning att skrocka igenkännande inför gympapåsar, progressiv undervisning eller stundentkorridorshäng. Och har du inga problem med en rätt bred malmöitiska vill jag absolut rekommendera författarens egna inläsningar av just Underdog och Outsider.

Underdog (2001)

Verkan (2004)

Himmel (2008)

Outsider (2011)