A Short History of Nearly Everything (2003)
Jag minns att det snackades en hel del om Bill Brysons bok när det begav sig på 00-talet men som vanligt tar det mig ganska lång tid att komma till skott. I det här fallet är det naturligtvis lite olyckligt eftersom åtminstone en del av Brysons material säkert har genomgått både en och två uppdateringar på de nästan 20 år som gått sedan publiceringen.
Bryson är Iowabon som, när han var drygt 25 år, bosatte sig i England med sin brittiska fru, Cynthia Billen. Där jobbade han länge som journalist vid både The Times och The Indpendent, samtidigt som han publicerade främst humoristiska reseskildringar. I det avseendet är därmed A Short History of Nearly Everything ett ganska rejält avsteg jämfört med hans tidigare produktion.
I inledningen till boken beskriver Bryson hur hans barndoms naturvetenskapsläroböcker dels var svåra att greppa, dels inte alls gav honom svar på de frågor han undrade över. Inte minst frågan ”Hur kan de veta det där?!” Då dessa frågor förblev obesvarade förvandlades naturvetenskap (”science”) i Brysons ögon till något obeskrivligt tråkigt. Det var först i slutet av 90-talet, när han var nära 50 år gammal, som han började reflektera över det faktum att han inte hade en aning om något av allt det som försiggår på vår planet.
A Short History of Nearly Everything är alltså resultatet av Brysons inläsning och intervjuer med forskare som, till skillnad från honom själv, aldrig uppfattat naturvetenskap som något tråkigt utan snarare livets salt. Förklaringarna och framställningarna är dessutom kryddade med en del upplivande vetenskapshistoria, eftersom det ju ofta är via historiska misstag som vi nått nutidens kunskap.
Jag är ingen stor fantast av vare sig fysik, astronomi eller kemi men kan bara helhjärtat instämma i hyllningskörerna (Bryson fick bland annat EU:s Descartes-pris för vetenskapskommunikation 2005). Den egna författar-/upptäckarrösten finns med läsaren, men utan att den blir påträngande eller självmedveten. Samtidigt ger Bryson gott om utrymme till de personer han sökt upp för att få kunskap om allt från universum och big bang till atomer, via geologiska spörsmål och utvecklingen av den flora och fauna som täcker jordklotet idag. Innehållet är både pedagogiskt och underhållande, där de underhållande delarna kommer oftast från de vetenskapshistoriska berättelserna som han strösslar det hela med.
A Short History of Nearly Everything är helt enkelt en otroligt välskriven och välbalanserad populärvetenskaplig (och -historisk) skildring av såväl det obegripligt enorma som det obegripligt diminutiva. Det förhållandevis modesta betyget kommer sig av att jag trots den välskrivna läsningen fortfarande inte är särdeles intresserad av vare sig fysik, astronomi eller kemi.
Höstväsen: Skräckberättelser (2017)
Av ingen mer högtravande anledning än att komma över någon köpsummegräns på AdLibris klickade jag ned skräckantologin Höstväsen i kundkorgen. Dels är det intressant att se vad som finns ”därute” i den svenska skräcklitteraturen, dels innehöll antologin Anders Fagers ”Dejta med Liam” som jag hittills saknat i bokhyllan.
Boken är utgiven av B. Wahlströms och i princip alla novellerna fokuserar därför på yngre huvudpersoner. Inte mig emot, jag finner fortfarande ett nöje i att läsa ungdomslitteratur. Bra böcker är bra böcker, oavsett målgrupp.
Kruxet med just tonåriga huvudpersoner skulle möjligen vara det språkliga. Jag är sannolikt den minst lämpade att avgöra om tonåringarna i de aktuella novellerna har ett autentiskt språk eller inte. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag upplever en del av dem som en smula krystade, som om jag själv skulle försökt gissa mig till hur snacket går. Eller också handlar det bara om att särskilt Madeleine Bäck lyckats få till en ton som känns rapp och cool, vilket gör att jag köper hennes tjejgäng betydligt mer helhjärtat.
I min läsning är också Bäcks och Fagers bidrag de bästa antologin har att erbjuda. Båda författarna arbetar med kontraster på ett sätt som gör att novellerna lyfter sig över mängden och levererar något mer. De övriga lyckas sällan gå utanför sitt enskilda koncept eller anslag. Madeleine Bäck har skapat en härlig kombo mellan högteknologi och den klassiska Svarta Madame-myten medan Fager dyker ned i den problematiska balansgången mellan ett vanligt tonårsliv och att vara ondast på Kungsholmen.
Köp för all del Höstväsen, den var inte farligt dyr och det är trevligt med en ”riktig” bok med hårda pärmar. På något sätt känns det också mer lämpligt om man tänker sig upplägget skräcknoveller, mörker, höststormar och en sprakande brasa jämfört med mer digitala alternativ. Dessutom var som sagt Madeleine Bäck och Anders Fagers bidrag så pass bra att de närmast på egen hand motiverar ett inköp.
Rörliga bilder och tryckta ord 