The Notebook (2004)

Allie, flickan av börd, och Noah, mannen av folket, spenderar en berusande sommar tillsammans 1940. Allt är sådär perfekt som bara en sommarförälskelse i ett smältande, gyllene och kustnära South Carolina kan vara. Men verkligheten bankar på porten – Allie ska gå på college och för Noah rycker värvningen till andra världskriget allt närmare. Lätt att tappa kontakten under sådana omständigheter. Ska de någonsin hitta tillbaka till varandra?

Detta är historien som Duke berättar för den demenssjuka Allie på ålderdomshemmet. Att nutidens Allie är densamma som i den romantiska 40-tals-historien görs snart klart, men vem är egentligen Duke?

Nå, som filmtittare skulle jag vilja påstå att man aldrig behöver undra över det särskilt länge heller. Och med tanke på att The Notebook bygger på en ofantligt populär roman med samma namn från 1996 gissar jag att filmmakarna inte såg det mödan värt att försöka vara överdrivet hemlighetsfulla på den punkten.

Filmmakarna i det här fallet är bland andra regissör Nick Cassavetes och manusförfattare Jeremy Leven. Cassavetes har petat in mamma Gena Rowlands i rollen som den äldre Allie medan hennes yngre jag spelas av Rachel McAdams (som hade ett bra 2004 karriärmässigt med The Notebook och Mean Girls). Gena Rowlands får matchas av James Garner, vars yngre version spelas av en vid tidpunkten relativt okänd Ryan Gosling. Numera känns det förstås givet att ha Gosling i rollen som huvudsaklig lover boy men om man betänker att tidigare kandidater till rollen som den unge Noah var Tom Cruise och George Clooney sätts det hela i ett lite annat perspektiv. Att påstå att Cassavetes gillade Gosling i rollen för att han ville ha en kille som var ”not handsome” är dock bara skrattretande.

The Notebook bjuder inte på något som helst nytt med sin kärlekshistoria och därmed kommer en stor del av ansvaret för filmens duglighet att ligga på dessa fyra skådisar. På det hela taget gör ingen av dem bort sig och bägge paren har en ganska hyfsad kemi sinsemellan. Egentligen tror jag att Garner och Rowlands visar att gammal är äldst, men eftersom deras historia är lite tunnare jämfört med den som ska utspelas 1940 blir det svårt att vara rättvis. Det McAdams och Gosling möjligtvis inte fixar är att framstå som trovärdiga deltagare i ett 1940, men det beror ju inte så mycket på deras prestationer som deras filmiska inramning vad gäller kostym, miljöer och stämning.

Det är bitterljuvt, det ros omkring i vackra naturområden, den spöregnas på kärlekspar och det förekommer till och med ogina föräldrar som inte vill att deras lilla prinsessa ska kasta bort sitt liv på en enkel brädgårdsarbetare. Inget nytt under solen med andra ord, vilket signaleras redan från sekund ett i filmen med lätt melankolisk pianomusik (komponerad av Aaron Zigman) och en drömsk färd i roddbåt i solnedgången.

The Notebook är inte dålig, men jag kan heller inte påstå att detta var en film som vann antingen själ eller hjärta. Att jag sannolikt inte tillhör dess målgrupp får man emellertid en aning om ifall man tittar på resultaten från 2005 års Teen Choice Awards. En prisgala som instiftats av Fox och där antal röstande som mest uppgått till dryga 80 miljoner. År 2005 tog The Notebook hem storslam i kategorier som ”Choice Date Movie”, ”Choice Movie: Chemistry”, ”Choice Movie: Liplock” och ”Choice Movie: Love Scene”. Gosling vann både ”Choice Movie: Male Breakout Star” och ”Choice Movie Actor: Drama”.

Sorry röstande teens, men ska jag ha en ”Date Movie” skulle jag tusen gånger hellre sitta igenom någon av kandidaterna till ”Choice Movie: Action”. Just det här året kunde man exempelvis välja mellan The Bourne Supremacy, National Treasure eller Sin City.

It (1927)

alt. titel: Det, Det Evig Lokkende, Le coup de foudre, Das gewisse Etwas

Den gamle imperialistförfattaren Rudyard Kipling ska ha varit den förste att anno 1904 benämna en svårbestämd kvinnlig attraktionskraft med ett ord som dagens filmkonsumenter sannolikt snarare förknippar med en mordisk alien-clown: It (”Tisn’t beauty, so to speak, nor good talk necessarily. It’s just It. Some women’ll stay in a man’s memory if they once walk down a street”). Ett ord som sedan plockades upp av Elinor Glyn, en författare som synes stå mycket långt från Kipling med en produktion av ”risqué, and sometimes erotic, romantic fiction aimed at a female readership”. Hon fick serien It publicerad i Cosmopolitan 1927 och enär hon dessutom jobbade som manusförfattare blev det snart också en film med den redan populära stjärnan Clara Bow.

The Cuckoo’s Calling (2013)

Cormoran Blue Strikes liv är på upphällningen, både privat och professionellt. Flickvännen Charlotte har sparkat ut honom från lägenheten och privatdetektiv-verksamheten haltar betänkligt. Ungefär som Cormoran själv, tack vare att hans vänstra ben måst ersättas av en protes efter ett bombdåd i Afghanistan där han jobbade som militärpolis.

Violent Night (2022)

Den totalt dysfunktionella och svinrika familjen Lightstone ska fira jul tillsammans. Traditionen påbjuder maktkamper mellan syskonen Jason och Alva, mamma Gertrudes påhejande av sagda maktkamper (de få minutrar hon kan slita sig från familjeföretaget), livestreamande från Alvas vidrige influencerson Bert (egentligen döpt till Bertrude). Och så mitt i alltihopa Jason och Lindas troskyldiga dotter Trudy som fortfarande tror på tomten och bara önskar sig en enda sak av honom – att mamma och pappas ska bli tillsammans igen.

Nattavaara: Roman i katastrofernas tid (2020)

En katastrof kommer sällan ensam. Ta ett gäng genuine, bona fide klimatförändringar, lägg till ett par viruspandemier och vi är utan problem framme vid ett Sverige som inte är Sverige längre. I likhet med andra missnöjeslandsändar tröttnade norrbottningarna på att se naturtillgångar ständigt skeppas söderut utan att få särskilt mycket för besväret. Till skillnad från andra missnöjeslandsändar lyckades de däremot slå sig lösa från Sverige och Stockholm genom ett skoningslöst inbördeskrig, vilket resulterade i fristaten Nordmark.

Kleiner Mann – was nun? (1932)

alt. titel: Hur ska det gå för Pinnebergs?, Little Man, What Now?

I likhet med Hans Falladas sista bok, Ensam i Berlin, är originaltiteln på dagens bok mer pregnant, spetsigare, mer ödesmättad. Hur ska det gå för Pinnebergs? skulle nästan kunna vara en lättsam fars. Samtidigt är den svenska titeln ändå inte så dum för när man väl börjat läsa så är det den allt överskuggande frågan man bär med sig.

Musikalvecka: High Society (1956)

alt. titel: En skön historia, Fint folk flørter

Alla avundas överklassens fina folk, the rich and famous. Men just på grund av det flockas också gamarna. Exempelvis till Newport, där Tracy Lord, blott 26 år gammal, ska gifta sig för andra gången! Eftersom Mr. Lord för närvarande har en allmänt känd kärleksaffär med en balettflicka och inte lever tillsammans med sin familj har redaktören för SPY Magazine (”Its finger on the pulse and its ear to the ground”) inga större problem att hitta en utpressningsvinkel. Om familjen Lord inte vill ha hela den solkiga affären uppblåst i tidningen får de ta skeden i vacker hand och bjuda in reportern Mike Connor samt fotografen Liz Imbrie till både sitt hem och bröllopet.

A Free Man of Color (1997)

Jag tror faktiskt att det var författarnamnet Barbara Hambly som fick mig att plocka upp A Free Man of Color. Så pass stort intryck hade hennes Morkeleb den svarte, utgiven av förlaget Äventyrsspel 1988, gjort på mig. Kanske satt boken fast lite extra hårt i hjärnbarken tack vare Michael Whelans omslagsillustration. En i mina ögon typisk drak-fantasy-författare alltså. Kunde det verkligen vara hon som nu skrivit en historisk deckare?

Emma (2020)

Emma Woodhouse – handsome, clever and rich. Är det månne just det där sista som gjort henne till Janes Austens mest älskade hjältinnor? För även om vi kan beundra den moraliska ryggraden hos Elizabeth Bennet eller Elinor Dashwood finns det en obönhörlig lockelse att se hur the rich and famous lever. Emma är ensam härskarinna på Hartfield och står i begrepp att ärva hela alltet när hennes hypokondriske far väl trillar av pinn (”She’s got huge…tracts of land”).

Ett, tu…TV-serier! #12

Kingdom (2019-2020, 2 säsonger och 12 avsnitt)

Tidigt 1600-tal i ett Korea som lider svårt efter invasionen av Japan på 1590-talet. Svälten härjar och alla har det allmänt svårt. Fast kanske inte alla, ändå. Det finns en aristokrati som ser till att ta för sig så gott det går, särskilt representerade av Lord Cho Hak-ju som sett till att få sin egen dotter Cho gift med kungen. Drottningen är nu dessutom gravid, varför läget ser rätt mörkt ut för den nuvarande kronprinsen Lee Chang.