You are currently browsing the category archive for the ‘Fantasy’ category.
Helikopterskvadronen Sky Devils hade sett fram emot att få komma hem igen efter ett traumatiserande Vietnam-krig. Men då hade de inte räknat med den driftige Bill Randa som sett till att de istället ska tillhöra honom och hans ärende på Skull Island. USA:s nymornade satellitprogram har nämligen lyckats lokalisera den mytomspunna ön och dessutom identifierat en lucka i de massiva stormmoln som ständigt omger den. Lockelsen från ”one of the last unchartered areas on the earth” är stark och de enda som kan ta sig fram är Sky Devils.
Men det ska visa sig att våldsamma stormar inte är det största problemet som soldaterna, tillsammans med ett gäng civila (däribland den fördetta SAS-soldaten James Conrad och fotografen Mason Weaver), konfronteras med på ön. Snart är de utspridda i små grupper och med allt för kort tid att kunna ta sig tillbaka till den förutbestämda upphämtningsplatsen. Och då har jag inte ens nämnt på öns monsterpopulation…
Möjligen berodde det på att jag förväntade mig en halvlökig ap-film, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av Kong. Absolut, den är långt ifrån något cineastiskt mästerverk. Men framförallt regi (samt foto och klippning? Jag kan ju aldrig skilja på det där) är så pass kompetent utfört att filmen höjdes över den sedvanliga lättsam-underhållning-för-stunden-nivå. Flera scener är både snygga och spännande, från dödliga bambuskogar till svavelosande ödemarker.
Inledningsvis kände jag mig något tveksam till kombinationen Vietnam-film och monsterrulle men snart tycker jag att det faktiskt funkar riktigt bra. De välbekanta bilderna av djungelexplosioner i slow motion, sedda från helikopterperspektiv och ackompanjerade av Jefferson Airplane och Creedance, är ett effektivt sätt att skapa en stressad och tryckt stämning. Jag menar, alla är vi väl bekanta med oändliga varianter av PTSD-Vietnam-veteranen?
I det här fallet är PTSD-mannen överstelöjtnant Packard, spelad av Samuel L. Jackson. För en gångs skull tycker jag att Jackson kunnat släppa en smula på sin standardpersona, sannolikt beroende på att det ska vara 1973 och han själv militärofficer. Däremot kommer det knappast som någon överraskning att han inom kort lägger in Kapten Ahab-överväxeln. Och gissa vem som då blivit hans håriga Moby Dick?
Andra skådisar värda att uppmärksamma är Tom Hiddleston som James Conrad, mest för att jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle köpa honom som soldat. Men det gick ju alldeles utmärkt. Brie Larson som den orädda fotografen Weaver är för all del inte dålig men får väldigt lite att arbeta med. Å andra sidan skulle hennes roll med största sannolikhet ha spelats av en kille om filmen haft några år på nacken så bara där är jag nöjd. Däremot vill jag ifrågasätta närvaron av Jing Tian som biologen San Lin, en roll som synes enbart ditplacerad av ren plikt i syfte att tillfredsställa kinesiska produktionsbolaget Tencent Pictures.
Vad sade ni? Klart det blir en uppföljare! Godzilla vs. Kong har planerad premiär i mars 2020. Oy vey…
Annonser
I förhållandet mellan bok och film tillhör det inte vanligheterna att det är filmen som är förlagan och boken adaptionen. Och börjar man leta runt i denna lilla grupp är det ännu mera sällsynt att den resulterande texten är mycket att hänga i julgranen. Själv minns jag bland annat en oerhört olycklig liten trasa till fantasyroman som skulle vara baserad på Ron Howards Willow.
Dörrar är farliga saker. De kan hindra dig från att komma vidare. Du kan bli stående i förkylningsframkallande korsdrag när de väl öppnas. Och om du vill få ett slut på korsdraget och stänger eländet kan du aldrig vara säker på vad som finns på andra sidan. Vän eller fiende?
I en cell på någon slags korsning mellan ett mentalsjukhus och ett fängelse sitter en rädd flicka. Faktum är att Juliette Ferrars balanserar nära gränsen till vanvett. Dels på grund av sin långa isolering, utan kontakt med en annan människa. Dels på grund av att hon har förmåga att döda andra med enbart sin beröring.
I likhet med pappa Stephen King (och ett gäng andra, ”vanliga” författare förstås) har Joe Hill gett sig på att skriva seriemanus. I Kings fall är det hela lite av en kantboll eftersom Creepshow (tecknad av Bernie Wrightson) utgår från manuset till episodfilmen med samma namn. Med tanke på att de bägge kom 1982 skulle man också kunna tänka sig att serien och filmen så att säga skulle gå hand i hand och ge varandra lite draghjälp hos publiken.
alt. titel: X-Men: Dark Phoenix
Who are we? En fråga lika gammal som superhjältegenren själv. Dark Phoenix, filmen som så gärna vill vara en i gänget, väljer därför att börja med att sparka in en dörr som stått vidöppen sedan urminnes tider.
alt. titel: Godzilla II: King of the Monsters
I Monsterverse gömmer Antarktis isar något helt annat än X-Files-iga rymdskepp. Men det är ändå mindre skillnad mellan de två världarna än man kanske skulle kunna tro. I bägge fallen finns det nämligen organisationer som är mycket intresserade av att se till att det som finns infryst i isen fortsätter att vara en väl bevarad hemlighet.
Att dra igenom alla Batman-långfilmerna från och med 1989 skapade ett oväntat superhjältesug. Tack vare generösa kompisar har jag dock numera tillgång till den ambivalenta skattkistan Netflix och där fanns ju några kortfilmer att roa sig med. En del av dem var till och mer riktigt sevärda. Nästa lördag får Läderlappen lite musikal-ledigt men därefter återkommer han för ett sista kort gästspel i ett försök att knyta ihop superhjältesäcken. Läs hela inlägget här »
”Strange women lying in ponds distributing swords is no basis for a system of government. Supreme executive power derives from a mandate from the masses, not from some farcical aquatic ceremony”.
alt. titel: Kalle och chokladfabriken
Tänk att aldrig ha tillräckligt med mat, alltid gå och vara lite småhungrig. Tänk sedan att det över denna hunger ständigt svävar salivframkallande doftsensationer: socker, grädde, vanilj, pepparmint och choklad.
That’s what HE said!