Ghostbusters: Frozen Empire (2024)

Ännu en gång kan New York-borna ringa efter spökjägare. Men borgmästaren (och paragrafryttaren) Walter Peck är inte särskilt nöjd med tjänsten. Han tycker att det blir alldeles för mycket skadegörelse i jaktens svallvågor (och han har ju inte fel). Men eftersom detta är home of the brave och land of the free kan han inte direkt förbjuda en privat verksamhet. Det han däremot kan göra är att hota med att döma ut den gamla brandstationen och förbjuda barnarbete.

Ett, tu…TV-serier! #32

Shadow and Bone (2021-, 2 säsonger och 16 avsnitt)

Full on Netflix-fantasy-ös! Jag tog mig en titt på Shadow and Bone utifrån att serien nämnts i samma andetag som Arcane och Trollhunters. Här är vi dock på en mer klassisk magiarena vilket signaleras omedelbart med hjälp av en överflugen karta och bakgrundshistoria om hur vi hamnade där vi hamnat.

X4: Trollhunters (2016-2021)

Under en period följde jag Guillermo del Toro på Twitter och helt plötsligt började det dyka upp en jäkla massa inlägg om ett projekt som kallades för Trollhunters. Först kände jag mig en smula stolt å Nordens vägnar eftersom jag trodde att det rörde sig om någon slags fortsättning på den norska found footage-filmen Trolljegeren.

Mother! (2017)

Lika bra att följa upp Bong Joon-hos fjärde långfilm med Darren Aronofskys sjunde. Titlarna må framstå som nästintill identiska, men jag väljer att se Arnofskys val av utropstecknet som signifikant. Här kommer det inte att vara några dilemman, ingen melankoli. Lite mer in your face!

X3: Mord och mysterier i korthet (1998 & 2019)

Murder For Revenge (1998)

Det stod en antologi i bokhyllan och jag greppade den. Inledningen från redaktören Otto Penzler förklarar att det tidigare förekommit antologier inom samma serie (alltså noveller som handlar om mord), men med andra teman. Nu är det dock hämnd som gäller och genren är typ deckare/crime men inte sällan av den mer hårdkokta varianten. På författarlistan kan noteras namn som Mary Higgins Clark, Eric Lustbader, Joyce Carol Oates, David Morrell och Peter Straub.

Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves (2023)

En svensk film om tjuvheder blir ett missbrukarmisärigt och grått diskbänksdrama. Absolut inte dåligt, men heller knappast någon tjoflöjtstämning. Det får man däremot i en Hollywoodfilm om tjuvheder. Eller i alla fall i den här Hollywoodfilmen om hederliga tjuvar (hey, allt är relativt).

The Invisibles: Book One (1994-1995)

Jag blev nyfiken på skotske serieförfattaren Grant Morrison i och med läsningen av nystarten på DC:s Doom Patrol från början av 90-talet. Hans blandning av symbolism, surrealism och språkliga infall var både tankeväckande och lockande. Min serienestor Filmitch lovade då att Morrisons påföljande DC-skapelse, The Invisibles, skulle vara ännu bättre.

The Library at Mount Char (2015)

Amerikaner är inte sällan förtjusta i beskrivningar av pseudo-familjer. Alltså grupper av personer som inte är släkt med varandra, men som ändå fungerar som en familj. Eller inte fungerar, som i fallet med Carolyn och hennes syskon.

X2: Datoranimerade djur i korthet (2011 & 2016)

Puss in Boots (2011)

alt. titel: Mästerkatten

Det är i och för sig lite intressant att Shrek-Mästerkatten i stövlar är spanjor och inte italienare. “Il gatto con gli stivali” är nämligen en italiensk folksaga, nedtecknad första gången i mitten av 1500-talet. Å andra sidan delar den italienska katten knappast sina livsmål med den spanska. Förvisso, de är bägge två bra på att få saker och ting att framstå som coolare och mer världsvana än de egentligen är. Men den italienska katten gör det för sin herre, den fattige mjölnarsonen vars enda fadersarv var sagda katt, medan den spanska katten är sig själv nog.

Mōsō Dairinin (2004)

alt. titel: Paranoia Agent

Anime-regissören Satoshi Kon gick hastigt bort 2010, kort efter att ha blivit diagnostiserad med aggressiv pancreascancer. Hade det inte varit för detta faktum hade man möjligen kunnat misstänka att mannen redan 2004 haft en föraning om vad som komma skulle. Mellan Tokyo Godfathers från 2003 och Paprika från 2006 stack han nämligen emellan med TV-serien Paranoia Agent, där han passade på att tömma ur sig alla idésnuttar som han dittills inte lyckats realisera i långfilmsformat.