Who Censored Roger Rabbit? (1981)

Möt Roger Rabbit, kaninen som jobbar i serieindustrin under DeGreasy-brödernas bolag. Han tycker att han har talang nog för att driva en egen serie, istället för att spela andrefiol till stjärnan Baby Herman. Men DeGreasys vill varken ge honom en egen serie eller sälja honom till någon annan.

Därmed: möt Eddie Valiant, privatdetektiven som Roger hyr för att ta reda på varför DeGreasys beter sig så underligt. Eddie kommer dock inte särskilt långt i sina undersökningar innan både Dominick DeGreasy samt Roger är mördade och utredningen får en helt annan riktning. Vem sköt Dominick och Roger? Vilken roll spelar Jessica, såväl flickvän till Dominick som maka till Roger, i allt detta? Vad är grejen med tekannan som alla tycks vara ute efter? Och hur kan Roger utreda sitt eget mord?

Det är kanske inte allmänt känt att filmen från 1988, Who Framed Roger Rabbit?, har en litterär förlaga, skriven av författaren Gary K. Wolf. Och det var naturligtvis min stora kärlek till filmen som gjorde mig nyfiken på boken.

Så då är det väl lika bra att med en gång konstatera att det finns rätt många skillnader mellan bok och film, såväl stora som små. Vilken tidsperiod boken utspelas i är inte särskilt tydligt (Wikipedia säger 80-talssamtid) medan filmen trycker hårt på noir-50-talsnostalgin. Bokens toons showar i fotograferade seriestrippar snarare än tecknade kortfilmer och har pratbubblor som främsta kommunikationsmedium. Och det är som synes fullt möjligt att döda en toon medelst andra medel än Judge Dooms fruktade ”dip”.

Som noir-pastisch är Who Censored Roger Rabbit? ganska underhållande, Gary Wolf levererar som synes både hårdkokta privatsnokare, femme fatales och en McGuffin (men ändå inte). Men jag kan inte låta bli att tycka att hans försök att i text berätta en historia som i grunden bygger på det visuella inte är helt lyckat. Det krävs många övertydliga beskrivningar av pratbubblor som faller ihop likt spräckta ballonger eller rökpuffar som kommer ur öron. Då är det svårt att inte tänka ”Det här skulle bli så mycket coolare och smartare på film”.

Samtidigt är det förstås lite kul att se hur pass mycket mer familjevänligt filmens manus har blivit i förhållande till Wolfs produkt. I boken är Jessica Rabbit inte bara tecknad som en dålig kvinna (”I’m not bad. I’m just drawn that way”) utan har också i sin ungdom agerat i en serie kallad Lewd, Crude, and In the Mood. Därmed måste Eddie lägga en hel del tid på att utforska toon-porr-branschen, främst representerad av Sid Sleaze. Och där det finns porr finns det naturligtvis också tillfällen till allehanda suspekta under-bordet-transaktioner.

Det var kul att läsa boken som gav upphov till en av mina favoritfilmer men den var långtifrån så pass bra att jag exempelvis är sugen på att läsa om den. Däremot var det inga problem att dra igång filmen för femtielfte gången när läsningen var avslutad. Goda nyheter, den var lika bra som jag minns den.

Margrete den første (2021)

alt. titel: Drottning Margareta, Die Königin des Nordens, Margrete – Queen of the North

Ok, dags att bikta sig. Jag har inte sett vare sig Arn-filmen eller Tre solar. Men jag såg Petri tårar när det begav sig och det var tillräckligt för att ingjuta en evig skepsis mot historiska filmer som utspelas på hemmaplan. Det enda som fick iväg mig till biografen för Margrete den første var förstås Tine Dyrholm i huvudrollen. Vem kan säga nej till Queen Trine?

Fortsätt läsa ”Margrete den første (2021)”

Omtitten: The Other Boleyn Girl (2008)

The Other Boleyn Girl

Texten publicerades för första gången på bloggen i februari 2016.

alt. titel: Den andra systern Boleyn

Det lilla jag vet om brittisk 1500-talhistoria har jag primärt fått mig till livs genom film. Ramarna för The Other Boleyn Girl var hyfsat givna tack vare Shekhar Kapurs Elizabeth från 1998. Där får ju den paddlika Mary I skräna om att hon vägrar lämna över kungadömet till flickan vars mor var ”that whore Anne Boleyn”.

Fortsätt läsa ”Omtitten: The Other Boleyn Girl (2008)”

Kingdom Hospital (2004)

alt. titel: Stephen King’s Kingdom Hospital

Redan loggan för Lewistons Kingdom Hospital bör göra en presumtiv patient lite tveksam – en röd, spetsig sak som mest av allt ser ut som en brinnande, bloddrypande dolk. Och då har vi inte ens kommit till de regelbundet återkommande jordskalven, den ålderdomliga ambulansen som bara syns på akutintagets övervakningskameror, den spöklikt gråtande barnarösten samt schäfern Blondi som travar runt i korridorer, laboratorier och operationssalar.

Fortsätt läsa ”Kingdom Hospital (2004)”

The Shawshank Redemption (1994)

alt. titel: Nyckeln till frihet, Rita Hayworth – nyckel till flykten, Frihetens regn, En verden udenfor, À l’ombre de Shawshank, Die Verurteilten, Le ali della libertà, Cadena perpetua

Filmskaparen Frank Darabont har ett långt och nära förhållande till både film och Stephen King. Om inte Wikipedia ljuger mig rakt upp i ansiktet (aldrig skulle väl Wikipedia…) är Darabont en av de som i bokstavlig mening jobbade sig upp från botten. Han gick ut high school 1977 och istället för att gå vidare till college fick han jobb på klassiska Grauman’s Egyptian Theatre i L.A. Därefter produktionsassistent innan han kunde hugga tag i sin egen första film, vilken som av en händelse också råkade vara en av Kings första så kallade Dollar Babies.

Fortsätt läsa ”The Shawshank Redemption (1994)”

The Stand (1994)

alt. titel: Pestens tid, Stephen King’s the Stand, Apocalipsis, Virus mortal, La danza de la muerte, L’ombra dello scorpione, The Stand: Das letzte Gefecht, Le fléau

När flunsan slår till i Texas-staden Arnette finns inte tid för direktiv om handtvätt, avstånd eller ens lockdown. Faktum är att hela staden evakueras i en grisblink av militären, möjligen beroende på att de har ett finger med i spelet. Så pass att de till och med håller klaffen om vad som verkligen är problemet när det visar sig att evakueringen av Arnette inte räcker och folk börjar insjukna över hela den nordamerikanska kontinenten med blixtens hastighet. Kan det vara så att militären mixtrat lite för glatt med något slags superinfluensavirus?

Fortsätt läsa ”The Stand (1994)”

Golden Years (1991)

Så låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv/Den lycka som vi känner, låt den stanna livet ut/Och när jag kommer fram till dagen då mitt hjärta slutar slå/Då ska du tänka på de stunder som var vackrast i vårt liv

Lasse Stefanz välkända smörsång om hur fantastiskt det är att åldras tillsammans hade kanske kunnat passa in på Harlan och Gina Williams. De har hållit ihop hela livet och synes älska varandra lika mycket som när de först träffades. Enda smolket i glädjebägaren är möjligen att Harlan vägrar låta sig pensioneras från jobbet som vaktmästare på Falco Plains. En anläggning som sägs tillhöra Jordbruksdepartementet men vars elstängsel och vaktade infart antyder att här försiggår något betydligt mer sinistert än experiment på frosttåliga tomater.

Fortsätt läsa ”Golden Years (1991)”

The Woman in the Room (1984)

Trots stora framgångar redan med debutromanen Carrie känns det inte som om Stephen King tillät sig helt glömma bort hur det var att vara en kämpande konstnär. En ihärdig drömmare som försöker få till det där avgörande genombrottet. Annars skulle han väl inte ha tillåtit konceptet vilket blivit känt som ”Dollar Baby” eller ”Dollar Deal”? Det går helt enkelt ut på att aspirerande filmmakare får köpa rättigheterna till någon av hans produkter (oftast noveller) för en dollar. Tanken är förstås att den resulterande (kort)filmen inte ska vara en kommersiell produkt utan något för examinationsprojekt eller filmfestivaler.

Fortsätt läsa ”The Woman in the Room (1984)”

Tolkien (2019)

Ta en nypa ungdomlig kärlek till naturen och en tesked språkbegåvning, bägge uppmuntrade av en älskad moder. Blanda sedan in en portion ur-brittisk skolgång (Oxford, inte Cambridge) som uppmuntrar kamratskap och bildning, samt en till synes hopplös förälskelse. Vad får vi då? Jomen, Sagan om ringen förstås! Eller snarare dess upphovsman, John Ronald Reuel (JRR) Tolkien.

Fortsätt läsa ”Tolkien (2019)”

Onibaba (1964)

alt.titel: Gropen, Onibaba – Djevle-kvinnene, Onibaba – likplundare, La femme diabolique, La mujer demonio, Onibaba, el mito del sexo, Devil Woman, The Demon, The Hole, The Ogress, The Witch

På engelska är The Wind in the Willows en humoristisk, saktmodig, melankolisk och lite bitterljuv saga om ett gäng djur som lever intill en flodstrand. På japanska blir säv-susandet betydligt mer illavarslande när det ackompanjerar triangeldramat som utspelas i Onibaba.

Fortsätt läsa ”Onibaba (1964)”