You are currently browsing the tag archive for the ‘Poliser’ tag.

Filmen med den omöjligt långa titeln blev förra årets filmspanar-favorit från Malmö filmdagar. Själv hade jag tur och kunde hugga den på hemmaplan istället

***

Sedan skolskjutningen i Florida i februari i år har det förekommit mycket diskussion om benägenheten att sända ”thoughts and prayers” till offren. Allt för ofta stannar engagemanget där, inget GÖR egentligen något åt problemet.

En som är hjärtligt trött på ”thoughts and prayers” är Mildred, mamma till Angela. Det har gått ett knappt år sedan Angela blev våldtagen och mördad och Mildred tycker att bristen på gripna gärningsmän är anmärkningsvärd. För att röra om lite i grytan hyr hon tre stora anslagstavlor och sätter upp affischer vilka skarpt ifrågasätter polisens engagemang i fallet. Enda anledningen till att hon har råd med hyran är att de ligger intill en väg som få tar nuförtiden, ungefär som att hyra annonsutrymme vid Sandöbron skulle jag gissa.

Ebbing är ingen storstad och trots att alla har medlidande med Mildred i hennes svåra situation är det många som tycker att hon nu börjar gå väl långt. Det samhälleliga kittet börjar lösas upp när en i gemenskapen inte längre vill vara en del av den. Det är en illa dold hemlighet att den omtyckte sheriffen Bill Willoughby är dödligt sjuk i cancer medan Mildred allt mer dragit sig undan i sin sorg. Hon hugger tillbaka mot vem som än går emot henne, må det sedan vara sheriffen eller prästen. Allt detta gör att de sympatier som Mildred tidigare kunnat skörda nu börjar ta slut på ett eller annat sätt.

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri är en film där skådespeleri, manus och bildspråk alla samverkar till att skapa en film av sällsynt kvalitet. På senaste tiden har jag nästan börjat förtvivla över om det inte längre är möjligt för mig att hitta alla tre delarna i en och samma film, men så kommer något som Three… och mer eller mindre sopar banan med konkurrenterna.

Manuset ger inga lätta svar, utan låter sina rollfigurer vara precis så där gråskaliga som det ju faktiskt är i verkliga livet. Ingen är vare sig genuint god eller ond och alla är kapabla till bot och bättring om rätt incitament dyker upp. Nu är förstås situationen i Ebbing något tillskruvad och Mildred en rätt extrem personlighet men händelseutvecklingen känns icke desto mindre fullt naturlig, inte minst i sin brist på tvärsäkra svar. Three… är dessutom en film som lämnar flera frågor hängande i luften, men lyckas göra det på ett sätt som känns befriande snarare än frustrerande. Hur kom Bill Willoughby exempelvis att vara gift med en tjugo år yngre australiensiska? Vad hände egentligen som gör att alla ”vet” att polismannen Dixon misshandlade en häktad man? Och vilket levnadsöde skulle inte Dixons stenhårda häxa till mamma kunna berätta?!

Rollfigurerna är som sagt av den arten att de ger mesta möjliga utrymme åt duktiga skådisar som Frances McDormand, Woody Harrelson och Sam Rockwell. Särskilt McDormand är så klart värd alla prisnomineringar och -vinster som tänkas kan med sin kantiga furie. Hennes bestämda ”All rrrrright” låter mer som ett morrande än något annat. Mildred är en kvinna som vi kan anta tvingats göra sig ganska kärv för att överleva redan innan dotterns tragiska död. En del faller ned i handlingsförlamande depression när de drabbas av något liknande. Mildred vänder istället sin sorg utåt, mot omvärlden.

I detta har hon emellertid tappat perspektivet och tycks inte bry sig om hur hennes handlingar påverkar omgivningen, inte minst sonen Robbie. I hennes ögon verkar det exempelvis vara en alldeles utmärkt idé med en nationell (varför inte global?!) databas över alla levande mäns DNA. Med en sådan skulle Angelas mördare inte kunna gått lös så länge som han nu har gjort. Hon vägrar att acceptera att polisen kanske faktiskt gjort allt de kan för att försöka lösa fallet men att inget svar finns just nu. Hon vill ha en tröskel framför vilken hon kan avhända sig sitt behov av skuld och ansvarstagande över det som hänt.

Bara duktiga skådespelare och ett utmanande manus hade varit gott nog men nu har regissör Martin McDonagh och fotograf Ben Davis dessutom skapat en produkt som levererar något mer än bara pang-på-rödbetan-scener. Three… innehåller en härlig kombination av den murrigt instängda lokala puben, nattliga bränder och anslagstavlor i morgondimma som får dem att likna olycksbådande urtidsdjur. Mildred som i slow motion kliver in till reklambyrån för att hyra sin annonsplats osar av Western-vibbar medan Sam Rockwells polisman Dixon får njuta ett par sällsynta bekymmersfria ABBA-sekunder medan allmän förtvivlan bryter ut bakom hans rygg.

Three… är en bra film. Mycket bra till och med. Ett par detaljer skämmer dock perfektionen. Till att börja med är det alltid vanskligt att se en film efter att ”alla” andra mer eller mindre utropat den till årets film. SÅ bra vet jag inte om jag tycker att den var. Främst på grund av att jag hade svårt att greppa tempot, det kändes som om den hade flera ”naturliga” slut där det nästan blev lite av en omstart varje gång historien fortsatte.

Förutom allvaret innehåller manuset också en hel del humoristisk dialog, emellertid av slaget svartare än svart. Själv hade jag oerhört svårt att ställa om till denna humor, för mig var filmen alldeles för tragisk för att jag ens skulle vilja ge mig på ett cyniskt skrockande när Mildred vräker ur sig otidigheter eller bimbon Penelope kliver in i världshistoriens minst väl valda tillfälle för att låna toaletten.

Annonser

En betraktelse för att understryka skillnaden mellan två nationella temperament brukar vara att i Frankrike resulterade underklassens missnöje i en blodig revolution medan det i England resulterade i Monty Python.

Läs hela inlägget här »

Som vilken affärsresenär eller turist som helst anländer en man till Arlanda helt vanlig vårdag. Men hans närvaro i den svenska huvudstaden ska innebära ett dödligt hot mot ett antal till synes orelaterade personer – en taxichaffis, en präst, ett medium. Hans dåd utgör också en stor utmaning för den svenska polisen som måste försöka bringa ordning i omotiverade skottlossningar och en gärningsman som verkar går upp i rök vid brottsplatsen.

Läs hela inlägget här »

Att vara polis i Beverly Hills är säkert ingen dans på rosor. Snorkiga rikemansungar som buskör i mammas Jaguar, affärsmän som försöker köpa sig fria från anklagelser om våldtäkt och hundägare som inte orkar släpa på en pooper scooper när de ska rasta jycken.

Läs hela inlägget här »

De olika adaptionerna av Mary Shelleys berömda roman är lika mångtaliga som isbergen vid Nordpolen. Jag hade precis sett klart Victor Frankenstein när jag sprang på denna tidigare version av historien. Klart att jag måste se vad den hade att bjuda på!

Läs hela inlägget här »

Så har vi då kommit fram till hela anledningen till att jag först ansåg mig tvungen (woe is me…) att se om originalet och sedan den första uppföljaren – remaken RoboCop från 2014 med allas vår Joel Kinnaman i huvudrollen.

Läs hela inlägget här »

På’t igen! Vad är väl bättre än att följa upp en klassisk actionrulle med en…uppföljare? Irv Kirschner har tagit över regissörsstolen. Bakom manuset gömmer sig ingen mindre än George Miller (mittåt, Frank Miller ska det förstås vara!).

Läs hela inlägget här »

Världen vacklar på gränsen till sammanbrott. Nationer hotar varandra med kärnvapen till höger och vänster, i och med det amerikanska Star Wars-programmet har krigföringen tagit steget ut i rymden och i Detroit håller Omni Consumer Products (OCP) på att lägga ned poliskåren till förmån för sina robotkrigare ED-209.

Läs hela inlägget här »

När nu The Nile Hilton Incident gick och tog något av en storslam på måndagens Guldbaggegala måste jag ju tala om för världen vad jag tyckte om den… Jag har redan tyckt till om både Sameblod och The Square.

***

Polischefen Kammal Mustafa slänger till brorsonen Noredin ett karriärsmässigt köttben i form av ett kvinnomord på finhotellet Hilton. Noredins äldre kollegor, som redan är på plats i offrets hotellrum, tycks lägga betydligt större vikt vid chefens chanstagning än att säkra brottsplatsen. Tvärtom, här pinkas det hej vilt i toaletter och beställs mat från roomservice. Det gäller ju att passa på… Mordet kan enligt deras gedigna erfarenhet snabbt hänvisas till någon form av svartsjukedrama, vilket alltid är fallet när offret är en ung och vacker kvinna.

Läs hela inlägget här »

Idag är första dagen på en ny vecka. Det vill säga skräckfilmsveckan! Återigen har jag fått nöjet att avsluta min Halloweenmånad med att haka på kollegorna Fiffi och Filmitch som kör all in skräckfilm under en veckas tid. Länkar till deras inlägg hittar ni längst ned. Mycket nöje!

***

Den nybakade polisen Jessica Loren ska göra sin första jobbnatt i den lilla småstaden Sanford. Omgivningarna, för att inte tala om polisstationen självt, är ödsliga och övergivna. Hennes överordnade, Sgt. Cohen, är brysk och otrevlig.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Lee Child, A Wanted Man
Pierre Lemaitre, Camille
Meg Wolitzer, The Wife

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser