X2: M.J. Lee (2017 & 2018)

Bibliotekets ljudbokstjänst är lite som Cineasterna, här finns allt möjligt och man vet inte alltid vad man får. Som i det här fallet, när jag plockade på mig två historiska deckare och det visade sig att de var del 3 och 4 i en serie om inspektör Danilov vid Shanghai-polisen under 1930-talet.

X2: Diamant Salihu (2021 & 2023)

Ibland lönar det sig att vara lite seg ut ur startblocken. Nu hade jag väntat så pass länge med att läsa (lyssna) på Diamant Salihus omtalade Tills alla dör att jag direkt kunde gå på ”uppföljaren” När ingen lyssnar.

Madeo (2009)

alt. titel: Junko Junko, Mère, Madre, Mother

“A boy’s best friend is his mother”

Ett citat som modern till Do-joon utan tvekan skulle ställa upp på. Hon är äldre, ensamstående (sannolikt änka) men kan aldrig släppa oron för sonen. Han synes ha en intellektuell funktionsnedsättning och umgås enligt mamman alldeles för mycket med den halvkriminelle Jin-tae.

Ett sista race (2023)

Dennis “Genvägen” Gunnarsson har äntligen lagt ifrån sig racinghandskarna i den avställda Camaron. Numera är han en mes med cykelhjälm, men har också hunnit bli en frånvarande far till Hanna, skilt sig från Tove, gjort en vända i finkan och dragit på sig 348 fortkörningsböter (varför sannolikheten borde vara överhängande att han inte heller har något körkort kvar).

Mōsō Dairinin (2004)

alt. titel: Paranoia Agent

Anime-regissören Satoshi Kon gick hastigt bort 2010, kort efter att ha blivit diagnostiserad med aggressiv pancreascancer. Hade det inte varit för detta faktum hade man möjligen kunnat misstänka att mannen redan 2004 haft en föraning om vad som komma skulle. Mellan Tokyo Godfathers från 2003 och Paprika från 2006 stack han nämligen emellan med TV-serien Paranoia Agent, där han passade på att tömma ur sig alla idésnuttar som han dittills inte lyckats realisera i långfilmsformat.

Juleblod (2017)

Nämen…glad andra advent, hörni

***

alt. titel: Midvinterblod, Navidad Sangrienta, Christmas Blood

I 13 år har Norge hemsökts av våldsamma mord, alla utförda på julafton. Till slut får dock polisen tag på den mordiske jultomten, vilken yxutrustad tagit det här med stygg-listan en liten anings för långt. I fem år sitter han inspärrad på Ila-fängelset och stirrar in i väggen, utfodrad med gröt. Men när det drar ihop sig till dopparedan 2016 är Norges värsta massmördare än en gång på fri fot och den här gången har han bestämt sig för att sätta stjärnan på toppen av sitt juleträd. Föga anar tjejgänget som partajar loss i nordligaste Finnmark vad som väntar dem.

Rivers of London (2011)

Löfte om urban fantasy, lite London-porr och ett snyggt omslag. Så mycket mer behövdes inte för att jag skulle bli nyfiken på London-bon Ben Aaronovitchs roman Rivers of London. Likt mycket annan urban fantasy börjar den nog så prosaiskt – polisen Peter Grant patrullerar Londons gator med kollegan Lesley May. Han har inte ens en egen lägenhet, utan bor i polisens lokaler.

See How They Run (2022)

alt. titel: Coup de théâtre, Omicidio nel West End

Three blind mice/See how they run

Hollywood-regissören Leo Köpernick har fått i uppdrag att göra film av den omåttligt populära West End-pjäsen The Mousetrap. Inte för att han behöver se spektaklet, skrivet av nationalikonen Agatha Christie; den ena pusseldeckaren är den andra lik. Men han vet vad Hollywood-publiken vill ha och gör sig därmed ovän med manusförfattaren Mervyn Cocker-Norris eftersom denne vägrar skriva in ett saftigt mord inom fem minuter efter att förtexterna rullat klart. Inte heller är Mervyn särskilt pigg på att avsluta det hela med en rejäl skottlossning mellan mördaren och hjälten.

Bright (2017)

Polismannen Daryl Ward ska göra sin första dag på jobbet efter en längre sjukledighet, som kom sig av att han blev nedskjuten på nära håll. Det är lite spänt i bilen mellan honom och partnern Nick Jakoby eftersom Ward tror att det finns en chans att Jakoby helt enkelt lät hagelgevärsskytten komma undan. Är Jakoby verkligen hundraprocentigt lojal mot LAPD och sin polispartner?

Beurokeo (2022)

alt. titel: Min vackra stjärna, Min vakre stjerne, Regnen skyller alt bort, Broker – Familie gesucht, Les Bonnes Etoiles, Broker

Känner du till begreppet ”baby hatch”? På tyska bland annat kallat ”Babyklappe”. Inte? Låt mig då svärta ned din världsbild lite ytterligare. En babylucka eller babylåda (”baby box”) är helt enkelt en anordning vari unga föräldrar kan lämna bort sina nyfödda barn. Föga förvånande allt som oftast unga, ogifta mödrar där barnafadern har schappat. I vissa länder är det förenat med dödsstraff att överge ett barn, men en sådan påföljd kan undvikas genom att lämna bort det i en babylucka. De som sedan har hand om dessa barn är oftast välgörenhetsorganisationer och kyrkor.