Abigail (2024)

Tiny Dancer är en låt av Elton John från 1971. Det är också kodnamnet för offret som den sexhövdade kidnappningsskaran har span på. Allt är tajmat och klart, in i minsta detalj. Bara ett par minuter efter den sockersöta tolvåriga flickan kommit hem från baletträningen är hon nedbrottad, drogad och slängd över axeln på en av gängets mer välväxta medlemmar.

Hold the Dark (2015)

En vargflock hemsöker den lilla byn Keelut i Alaska. Byborna är vana att klara sig själva, polisen dyker sällan upp och det är långt till sjukvård. Det kan vara så att vissa till och med aktivt söker sig till Keelut just för att inte ha välfärdssamhällets ögon på sig.

Sopor (1981)

alt. titel: Skrald, Refuse

Året är 1981. Sverige, eller i alla fall Stockholm, är i uppror. Kungliga slottet är invaderat! Av sagoläsande drag queens? Av ryssen? Nej, anförda av den blott 3,5-åriga prinsessan Victoria har tusentals barn flytt sina sängar i arla morgonstund och tagit sig in till Stadsholmen. Nu håller de kungen och drottningen i husarrest och kräver de att få tala inför media i riksdagshuset för att presentera Sopor (Sveriges Onödigförklarades ProtestORganisation).

Hold the Dark (2018)

Medora Sloane säger avfärdande “Anchorage isn’t Alaska”. Kanske lätt att se det så när man bor i en “by” (snarare en handfull hus) omgiven av bister vildmark på alla sidor. Keelut är en plats som synes djupfryst, en plats som får sol, sand och värme att framstå som en avlägsen illusion. En plats som blir så nattsvart att mörkret till slut invaderar din själ.

Wonderstruck (2017)

Två barn på rymmen i New York. 1927 – Rose som letar efter först sin mamma och sedan sin storebror. 1977 – Ben som letar efter sin pappa efter att hans mamma nyss dött i en bilolycka. Förutom letandet har de också bristen på hörsel gemensamt; bägge är döva. Rose sannolikt från födseln medan Ben nyligen råkat ut för en olycka. Deras historier sammanstrålar på American Museum of Natural History.

The Cabin at the End of the World (2018)

Paul Tremblays romanförlaga till M. Night Shyamalans adaption Knock at the Cabin rymmer en snygg tudelning i sin titel. Huset som hyrs av Eric och Andrew, tillsammans med adoptivdottern Wen, ligger så avlägset att den skulle kunna vara belägen vid världens ände. Samtidigt dyker det också upp fyra apokalypsens ryttare som ödesdigert förkunnar att Slutet är Nära. Om inte den lilla trojkan kan tänka sig att offra en av dem för att förhindra det.

Shurayukihime (1973)

alt. titel: Lady Snowblood

Men vänta nu ett tag! När jag väl hade börjat botanisera bland jidaigeki-filmerna på archive.org gick det ju inte att sluta. Inte när det bjussas på klassiker som Lady Snowblood. I alla fall Tarantino-klassiska eftersom detta ska vara en stark inspiration till Kill Bill-filmerna. Tillika en manga-adaption, precis som Lone Wolf and Cub.

X6: Lone Wolf and Cub (1972-1974) #2

Fortsättning på veckans samuraj-tema och gårdagens inlägg.

***

Föga förvånande är detta i hög grad manliga filmer, inte minst utifrån grundpremissen. Jag har svårt att se att Ittō skulle ge sitt barn samma valmöjlighet om det varit en flicka. En flicka kan förstås inte följa med sin far på “the demon way of hell”. Men till skillnad från många västerländska film-motsvarigheter är kvinnor faktiskt inte bara hänvisade till rollen som Mor eller Våldtäktsoffer. Här finns inte sällan också kvinnliga brottslingar, lönnmördare och ninjor. Ingen av dem har så klart någon större chans mot Ittō och de får gärna bli lite fascinerade av (eller kanske till och med förälskade i) den tystlåtne ronin, men icke förty…

X6: Lone Wolf and Cub (1972-1974) #1

Jag plockar upp bollen från helgens inlägg och bjussar på en hel vecka med japansk film. Inga sjömän här, dock, men desto fler fajtande samurajer.

***

Under en lång period i Japans historia var det inte ovanligt att se kringstrykande ronins på vägarna – herrelösa samurajer som erbjöd sin kompetens till högstbjudande. Sannolikt var det något mer ovanligt att se en ronin med en liten grabb i en barnvagn, men icke förty (eller kanske just därför) är paret Kozure Ōkami (Lone Wolf and Cub) välkända.

Fast X (2023)

Ära vare Dom Toretto i förarsätet och frid åt hans familj, som äga Dom Torettos välbehag.

Nu har jag förvisso varit borta från Fast & Furious-serien under prick en film (missade F9, tror jag kommer att överleva det) men jag kan faktiskt inte påminna mig att den varit så skamlös med sina likhetstecken mellan Vin Diesels Dom Toretto och Jesus som jag upplever Fast X. Det viftas med halsbandskors, det talas mycket om hur viktigt det är att ha “faith” och en rollfigur tackar Dom innerligt “for showing me the light”.