Boy Erased (2018)

Baptistpastorn Marshall Eamons tackar varje söndag innerligt Gud för sitt goda liv från pulpeten. Han är ingen fullkomlig man, oh nej, men hans bilfirma och pastorstitel gör honom till en av bygdens Starke Män. Han är gift med Nancy, en Respektabel och Vacker Quinna, och tillsammans har de Jared, en God Son. Basketstjärna i high school och med cheerleaderflickvännen Chloe.

Men orosmolnen hopas i horisonten – Jared och Chloe gör slut strax innan Jared far iväg till college. Och när Jared återvänder till hemmet kommer ett märkligt samtal från till föräldrarna som anklagar sonen för homosexualitet. Efter en kort period av blånekande erkänner Jared att han ”tänker på män”. Det enda Marshall kan tänka inför utsikten att hans son är ”a homosexual” är ”God help me”.

Men pastor Eamons är inte en sämre kristen än att han kan ta hjälp av andra och skriver därför in Jared i ett tolvdagars-omvändelseprogram, Love in Action. För om Jared verkligen vill ändra sig, verkligen vill återvända till Gud, ska Marshall och Love in Action givetvis hjälpa honom med det.

För som centrets ledare Victor Sykes formulerar det – alla som söker sig till Love in Action har ett hål där Gud borde vara och de försöker istället fylla hålet med homosexualitet och promiskuitet. Vad göra åt detta? Jo, ”fake it ’til you make it”, ”become the man you’re not” och snart är Gud tillbaka i ens liv igen. Förutom övningar i att inta en hypermaskulin pose och drämma till basebollar ska ungdomarna dessutom kartlägga alla former av synder i sina egna familjer, göra en ”moralisk inventarielista” över alla sina synder och sedan bekänna inför hela gruppen vilka avskyvärda mänskliga varelser de hittills varit. Men nu vill de, med Guds hjälp, verkligen förändra sig. Hallelujah!

Skådisen Joel Edgerton återvänder till regissörsstolen efter den fullt godkända thrillerdebuten The Gift från 2015. Här skapar han ett lika fullt godkänt BOATS-drama, ety Jared Eamons heter egentligen Garrard Conley och är en författare som har skrivit om sina egna erfarenheter av omvändelse”terapi”.

Garrard, eller Jared här då, gestaltas av Lucas Hedges som jag mest känner igen från Greta Gerwigs Lady Bird där han också spelade en pojke som försöker dölja sin homosexualitet. Regissören själv har valt rollen som Mr. Sykes och det är ganska passande eftersom Edgerton är bra på att spela lätt obehagliga män, vilka från början kan framstå som hur rekorderliga som helst. Mor och far Eamons är lite mer anonyma i själva handlingen men knappast i rollbesättningen eftersom de porträtteras av Nicole Kidman och Russell Crowe (lex ”us aussies gotta stick together”?). Har du någonsin undrat hur det skulle se ut om Nicole Kidman försökte leka look-a-like med Dolly Parton, är detta filmen för dig.

Själv kan jag tycka att det är lite olyckligt att föräldrarna hamnar så pass mycket i bakgrunden, för den stora förändringen eller omvändelsen görs nämligen av dem. Inte för att förminska vare sig Jared eller Garrards kamp och lidande för rätten att vara en egen individ utan att bli fördömd för det, men det är en kamp och ett lidande som vi sett beskriven förut. Det skulle ha varit mer intressant att få en djupare förståelse för hur Nancy kommer till insikt om att Love In Action är mer eller mindre lurendrejeri och dessutom vågar göra något åt det. Eller hur Marshall kämpar med att släppa tanken på att hans son förkastat den Gud han själv vigt sitt liv åt. Hur utvecklas deras relation på grund av sonens avslöjanden och hur reagerar vänner och grannar i den rättrogna Arkansas-staden? I det perspektivet blir Boy Erased en lite väl personlig uppgörelse mellan just Garrard och hans föräldrar, en avslutande ton som i mina öron inte riktigt stämmer överens med det vi fått se tidigare.

Samtidigt är Boy Erased förstås också en film som har en viktig historia att berätta. Viktig, eftersom det fortfarande finns barn och ungdomar som växer upp i familjer som är övertygade om att homosexualitet (eller all annan -sexualitet som inte är hetero- för den delen) är en synd så grov att inte ens Gud kan förlåta den. Som blir itutade att sexualitet är ett val eller åtminstone något som du kan göra dig av med om du bara har den rätta viljan och ber Gud om förlåtelse. Vars HBTQ-tillhörighet fördömas och förlöjligas – vad ska de hitta på härnäst de där knasbollarna, ekorrar och enhörningar? Och, inte minst, eftersom det fortfarande finns organisationer som skor sig på alla dessa familjetragedier och tvingar minderåriga att förkasta sig själva.

Summerland (2020)

Andra världskriget rasar som bäst men folkloristen Alice Lamb gör idoga försök att ignorera olägenheten så gott det går. Hon bor i en avlägsen stuga nära branten av Dovers välbekanta vita klippor och beter sig så enstörigt att traktens ungar misstänker att hon är spion åt nazisterna. I byn går hon under det inofficiella smeknamnet ”The Beast on the Beach”. Men kriget kräver något av alla, även en sådan motsträvig typ som Alice, och en dag står unge Frank på hennes tröskel.

Fortsätt läsa ”Summerland (2020)”

Eternals (2021)

På förekommen anledning från bloggkollegan Henke vid Fripps filmrevyer som inte alls såg med blida ögon på denna senaste Marvel-film.

***

Det var en gång snälla Autobots som var tvungna att skydda mänskligheten från onda Decepticons… Neh, vänta förresten, detta är ju en heeelt annan historia! Vi börjar om:

Fortsätt läsa ”Eternals (2021)”

Under the Dome (2013)

Lost-producenten Brian K. Vaughn är inte främmande för att låta saker och ting ta sin lilla tid, vilket givetvis inte var så dumt när det var dags att göra en adaption av Stephen Kings tegelsten från 2009, Under the Dome.

Fortsätt läsa ”Under the Dome (2013)”

Tolkien (2019)

Ta en nypa ungdomlig kärlek till naturen och en tesked språkbegåvning, bägge uppmuntrade av en älskad moder. Blanda sedan in en portion ur-brittisk skolgång (Oxford, inte Cambridge) som uppmuntrar kamratskap och bildning, samt en till synes hopplös förälskelse. Vad får vi då? Jomen, Sagan om ringen förstås! Eller snarare dess upphovsman, John Ronald Reuel (JRR) Tolkien.

Fortsätt läsa ”Tolkien (2019)”

Strangers on a Train (1950)

Jag har nog sett Alfred Hitchcocks Strangers on a Train från 1951 en tre-fyra gånger och blivit lika överraskad varje gång av förtextbeskedet att filmen bygger på en bok med samma titel av amerikanska thrillerförfattaren Patricia Highsmith. Hennes debutbok, icke desto mindre. Men vid den här sista titten tog jag äntligen tjuren vid hornen och köpte på mig boken, till viss del också med inspiration från läsningen av hennes andra roman, The Price of Salt eller Carol.

Fortsätt läsa ”Strangers on a Train (1950)”

Frances Ha (2012)

Är man någorlunda välbekant med Noah Baumbach som regissör kommer det kanske inte som någon större överraskning att Frances Ha till största delen är en prat-film. Det är svårt att säga att det egentligen händer särskilt mycket medan vi får följa filmens namne, en 27-årig dansare spelad av Greta Gerwig, under kanske ett New York-år.

Fortsätt läsa ”Frances Ha (2012)”

North by Northwest (1959)

Idag har jag förmånen att få haka på bloggkollegan Fripps filmrevyer med en av Alfred Hitchcocks mest kända alster. Henke har dessutom redan avhandlat filmen verbalt med Hitchcock-entusiasterna Frans och Joel i det senaste avsnittet av Shinypodden.

***

alt. titel: I sista minuten, Menneskejagt, Med hjertet i halsen, Farlig romans, La mort aux trousses, Con la muerte en los talones

Det var med en viss nervositet jag närmade mig North by Northwest. Känslan påminde en hel del om den när man ska träffa en person som man brukade umgås mycket med men sedan inte träffat på flera år. Ska man komma lika bra överens som förr eller blir samtalet stelt och forcerat, det gemensamma man en gång delade bortsopat av tidens vindar?

Fortsätt läsa ”North by Northwest (1959)”

Musikalvecka: The Prom (2020)

Dags för en av bloggårets höjdpunkt –musikalveckan. Som vanligt genomförd tillsammans med bloggkollegan Filmitch. Willkommen! And bienvenue! Welcome!

***

Edgewater, Indiana. En stad i amerikanska mellanvästern som många andra städer i amerikanska mellanvästern. Kanske inte en del av det mest hysteriska bibelbältet och staden har faktiskt asfalterade gator, men det innebär inte per automatik att andan är liberal nog att vara inkluderande av allt och alla. En sådan som Emma Nolan, som är öppet homosexuell, passar exempelvis inte in i den accepterade mallen på James Madison High School.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: The Prom (2020)”

X14: Ian Fleming (1953-1966) #2

Fortsättning på gårdagens inlägg om Ian Flemings superspion

Fortsätt läsa ”X14: Ian Fleming (1953-1966) #2”