Seeking Perfection: The Unofficial Guide to Tremors (2015)

Efter att ha tagit sig igenom 272 sidor enbart ägnade åt Tremors (filmer och TV-serie) kan jag lugnt konstatera att jag nu vet avsevärt mer om serien än när jag gjorde för ett halvår sedan. Det kan till och med vara så att jag vet mer än jag egentligen ville veta…

Nå, skämt åsido. I en kort inledning berättar författaren och journalisten Jonathan Melville hur han blev bergtagen av Tremors efter en filmtitt på BBC One 1992. Till originalfilmens 25-årsjubileum ville han skapa något som berättade ”the facts behind the fiction” och det har han främst gjort genom att snacka med ett stort antal människor som på ett eller annat sätt varit inblandade i någon av filmerna eller TV-serien.

Och visst är det intressant! Eftersom jag är så pass okunnig om filmskapande i sig blev dock just den delen min största behållning vid läsningen av Seeking Perfection. Det var roligare att läsa om alla turer fram och tillbaka mellan griniga studios och alla de som velat skapa något bestående kring berättelsen om ett gäng blodtörstiga maskar än ta del av en hel del ärligt talat rätt poänglösa anekdoter från de olika filminspelningarna.

Häri ligger kanske Melvilles största brist i sitt författande. Eller också är det det som gör hela grejen för hårdare Tremors-fans än vad jag är? Själv tyckte jag dock som sagt att det var måttligt kul att få läsa om vad som kändes som ett oräkneligt antal människor vilka intygar vilken trevlig snubbe Fred Ward var.

Nej, den stora behållningen är som sagt alla inblickar i både filmskapande och marknadsföring som boken erbjuder oss fåkunniga. Allt som kan gå åt helvete vid en filminspelning, särskilt som den utförs i omgivningar som kan bjuda på både argsinta bin, störtfloder och skallerormar. Hur ökensand inte bara sätter igen själva kamera- eller ljudutrustningen utan också de ack så viktiga monsterdockorna. Hur man nästintill maniskt försöker kapa i en allt tajtare budget och hitta lösningar som ger den bild man är ute efter men till ett avsevärt lägre pris (släppa grus på kameran genom ett plaströr istället för att försöka få den att böka sig genom jorden).

Samtidigt känns det på ett sätt lite sorgligt att ta del av vad jag har svårt att tolka som något annat än en kontinuerlig nedtrappning av ambitioner och urvattnande av Tremors-konceptet. Det beror dock inte på att det saknats hängivna fans eller minst lika hängivna filmmakare som (åtminstone när de blir tillfrågade av en kille som skriver en Tremors-bok) alltid säger sig ha haft en ambition att återskapa den ursprungliga Tremors-andan. Vad jag kan förstå handlar det ofta om produktionsbolag som varit tveksamma att skjuta till mer än vad som är ett absolut minimum av medel för att kunna skapa en film överhuvudtaget. Kanalen Sci-Fi (numera Syfy) beställde 13 avsnitt i början av 00-talet men brydde sig sedan inte ens om att sända dem i rätt ordning. Med sådana förutsättningar är det kanske inte så konstigt att det bara blev en säsong.

Och om man efter en läsning av Seeking Perfection känner sig sugen på ännu mer all things Tremors kan man glädjas över beskedet att det ska finnas en Tremors-sektion vid Lone Pine Film Museum. Själv tror jag att jag avvaktar ett tag innan jag köper en flygbiljett till Sierra Nevada.

Essential X-Men, vol 1 (2006)

Jag var i min barndom ingen stor serieläsare men visste ändå ganska väl vad jag gillade av det jag kom över. I främsta ledet stod Fantomen och X-men. Fantomen-filmen från 1996 med Billy Zane i lila spandex gjorde inte underverk för mitt vuxna seriesug men fenomenala millenniefilmen X-Men gav mig en spark i baken att på vinst och förlust inhandla någon slags samlingsvolym – Essential X-Men, volym 1.

Fortsätt läsa ”Essential X-Men, vol 1 (2006)”

Hellboy: Seed of Destruction (1994)

Med tanke på hur pass mycket jag tycker om Guillermo del Toros filmatisering av Mike Mignolas serier från 2004 (uppföljaren är helt ok, remaken negerar sin egen existens) är det lite märkligt att det tog mig så här pass lång tid att komma fram till förlagan.

Fortsätt läsa ”Hellboy: Seed of Destruction (1994)”

Curse of Chucky (2013)

Senast jag såg Chucky var, som bloggen ger vid handen, i 1998 års Bride of Chucky som gick all in med glimten i ögat och mer av skräckkomedi än ren skräck. Därefter kom Seed of Chucky 2004, en film som mest av allt verkar ha varit en enorm felbedömning från Don Mancinis sida.

Fortsätt läsa ”Curse of Chucky (2013)”

The City’s Son (2012)

Londons potential som skådesplats för urban fantasy synes outtömligt och det är kanske inte så konstigt. Med en historia som sträcker sig bakåt in i en grå forntid är staden nästan en slags tidsmaskin i sig självt, med lager-på-lager av händelser och mer eller mindre vinddrivna existenser.

Fortsätt läsa ”The City’s Son (2012)”

Wonder Woman: Bondage and Feminism in the Marston/Peter Comics 1941-1948 (2015)

Ett inlägg dagen till ära till alla wonder women

***

Det var en gång en psykolog som menade att den manliga delen av befolkningen inte innehöll tillräckligt mycket kärlek för att skapa fred på jorden. Det var en uppgift som måste tillfalla kvinnan, då hennes kropp innehåller dubbelt så många ”love generating organs” som mannens. För att underlätta förflyttningen från manlig krigshets till kvinnlig kärleksfred skapade psykologen propagandaverktyget Wonder Woman, en superhjälte med styrkan hos självaste Stålmannen kombinerat med ”the allure of a good and beautiful woman”. En superhjälte som var särskilt välbehövlig anno 1941.

Fortsätt läsa ”Wonder Woman: Bondage and Feminism in the Marston/Peter Comics 1941-1948 (2015)”

Les Fantômes du Louvre (2012)

Les fantomes du Louvrealt. titel: Phantoms of the Louvre

”Enes Bilalović föds i Belgrad den 7 oktober 1951. Det är en söndag. Födseln går som den ska och alla hans vitala tecken är normala.”

Fortsätt läsa ”Les Fantômes du Louvre (2012)”

X3: Fall of Cthulhu (2007-2008)

Gamle Howard Phillips Lovecrafts förmåga att inspirera nya författare, filmmakare, konstnärer, spelutvecklare och en hel hög andra tar tydligen aldrig slut. Från bokhyllans olästa djup greppade jag de tre första volymerna av den tecknade serien Fall of Cthulhu: The Fugue, The Gathering och The Gray Man.

Fortsätt läsa ”X3: Fall of Cthulhu (2007-2008)”

Neverwhere (1996, TV-serie)

Neverwhere TVI förhållandet mellan bok och film tillhör det inte vanligheterna att det är filmen som är förlagan och boken adaptionen. Och börjar man leta runt i denna lilla grupp är det ännu mera sällsynt att den resulterande texten är mycket att hänga i julgranen. Själv minns jag bland annat en oerhört olycklig liten trasa till fantasyroman som skulle vara baserad på Ron Howards Willow.

Fortsätt läsa ”Neverwhere (1996, TV-serie)”

X2: Locke & Key (2008 & 2009)

I likhet med pappa Stephen King (och ett gäng andra, ”vanliga” författare förstås) har Joe Hill gett sig på att skriva seriemanus. I Kings fall är det hela lite av en kantboll eftersom Creepshow (tecknad av Bernie Wrightson) utgår från manuset till episodfilmen med samma namn. Med tanke på att de bägge kom 1982 skulle man också kunna tänka sig att serien och filmen så att säga skulle gå hand i hand och ge varandra lite draghjälp hos publiken.

Locke & Key 1 Fortsätt läsa ”X2: Locke & Key (2008 & 2009)”