The Boogeyman (2023)

Även om 10-åriga Sawyer Harper inte varit det minsta mörkrädd innan, hade det inte varit så konstigt om hon blivit det efter att en vilt främmande man tagit livet av sig i en av familjens (anmärkningsvärt talrika) garderober. Men nu var Swayer redan en tjej som gärna kollade under sängen och såg till att garderobsdörren var ordentligt stängd innan hon kunde somna i sitt rejält upplysta rum.

Därför är det kanske inte så konstigt att storasyster Sadie och pappa Will tänker sig att Sawyers mörkerskräck bara fått sig en ytterligare liten törn av främlingens självmord. Men så enkelt är det naturligtvis inte. Mannen sökte upp Will Harper i dennes egenskap av psykolog eftersom han inte visste vem han annars skulle vända sig till. Han var övertygad om att hans tre barn fallit offer för ett märkligt monster som gömmer sig i skuggorna och med förkärlek attackerar trasiga familjer. Och med en nyligen avliden mor och hustru, gissa tre gånger hur funktionsduglig familjen Harper är just nu?

Tyvärr är det nog så att The Boogeymans främsta boogeyman, mörkerman, är dess egen förlaga. En smått klassisk Stephen King-novell som publicerades i Cavalier 1973 och fem år senare i samlingen Night Shift. Det säger sig självt att en långfilm får problem med att åkalla novellens karakteristiska sista-meningarna-vändning.

Så i det avseendet är det i och för sig ganska smart att manusförfattarna Scott Beck, Bryan Woods och Mark Heyman samt regissör Rob Savage inte ens försöker dra ut på ambivalensen. Min upplevelse är i alla fall att det relativt omgående står klart att vi har att göra med ett tvättäkta monster, som passat på att hänga med den olycklige barnafadern hem till familjen Harper.

Beck och Woods claim to fame torde vara manuset till A Quiet Place, snarare än regin av dinosuriehaveriet 65 medan Heyman inte verkar ha så mycket erfarenhet av just skräckfilm. Rob Savage visade å sin sida att han kan göra ganska mycket av ganska lite med pandemi-zoom-skräckisen Host (vilken får en ganska rolig nickning när Sadie försöker hitta seansvideos på YouTube)..

The Boogeyman innehåller förvisso ett CGI-monster som skiljer sig alldeles för lite från myriaden av tidigare, spensliga CGI-monster. Men bortsett från det tycker jag att Savage utvecklar sin förmåga att plocka upp enkla detaljer för att understryka en obehaglig stämning. Och det inte sällan med en viss visuell finess. Sadies färgkladdiga fotsulor, Sawyers lysande mån-boll och ett golv med lager-på-lager-strata av smält stearin. Den där mån-bollen blir dessutom ett smart stämningsgrepp eftersom den går att rulla in under en säng, in i en mörk garderob eller längs med en nedsläckt korridor.

Av den lilla familjen är det främst döttrarna, i form av Sophie Thatcher och Vivien Lyra Blair (hur mycket älskade hennes föräldrar His Dark Materials-trilogin?), som utmärker sig prestationsmässigt. Den 22-åriga Thatcher (annars mest känd från Yellowjackets?) är i sedvanlig ordning kanske inte hundraprocentigt trovärdig som gymnasist men de bägge är fina tillsammans. Chris Messina i rollen som den av sorg distanserade pappa Will är beigare jämte tjejerna, men funkar ok.

Jag fick ungefär det jag hade förväntat mig från The Boogeyman. En helt ok skräckfilm som inte gör det allt för komplicerat för sig med vare sig historia eller skräckelementen. Beck, Woods och Heyman har förvisso inte kunnat motstå önskan att plocka in en del sorg-allegori mot slutet, men så pass begränsat att The Boogeyman i alla fall inte började lukta alltför mycket av The Babadook light. Ett par riktigt bra hoppa-till-effekter och tio gånger så många som främst tjänade syftet att få tjejerna i publiken att tjuta halsen ur sig. Vilket som ju alla vet i och för sig är en ganska oslagbar stämningshöjare när det kommer till skräckfilm.

Mermaids (1990)

alt. titel: Kärleksfeber, Mermaids – Hvordan selge sko til en havfrue, Skønne sild, Les sirènes, Meerjungfrauen küssen besser, Les 2 sirènes, Sirenas

Det var väl kanske givet att Charlotte Flax förr eller senare skulle hamna i närheten av ett kloster med tanke på allt kringkuskande hon tvingas till av sin mamma Rachel. Rachel är en levnadsglad kvinna som inte tar någon skit från vare sig chefer eller döttrar. Passar inte galosherna drar hon raskt på sig ett nytt par, i en ny stad. I det avseendet är Rachel den ultimata amerikanen: för henne är bilen en livsviktig del i det hon ser som sin frihet.

Fortsätt läsa ”Mermaids (1990)”

Shuggie Bain (2020)

Agnes Bain har alltid varit för stolt och självständig för sitt eget bästa. Föräldrarna Lizzie och Wullie tvingas dra slutsatsen att beror på att särskilt hennes far skämt bort henne alldeles för mycket. Hur ska man annars kunna förklara det faktum att Agnes alltid klär sig lite för fint, aldrig har gjort en dags hederligt arbete i hela sitt liv och ansett sig för god för att nöja sig med en hederlig katolsk make, far till hennes två äldre barn Catherine och Leek?

Fortsätt läsa ”Shuggie Bain (2020)”

CODA (2021)

Utrustad med en annan titel hade CODA lika gärna kunnat vara en film om utbölingsläraren Bernardo Villalobos. Mexikanen som fick chans till en prestigefylld musikutbildning i Boston för att slutligen hamna som musiklärare och körledare i Gloucester på amerikanska östkusten. En stad stor nog att kunna härbärgera både en metrosexuell man med centralamerikanskt ursprung och åtminstone ett kaffe-ställe avancerat nog för att fixa en nötmjölkslatte. Men som samtidigt har sin beskärda del av genuin arbetarklass, inte minst i form av en hårt pressad fiskeindustri.

Fortsätt läsa ”CODA (2021)”

X2: Lolita (1962 & 1997)

Det är bara att krypa till korset – läsningen av rysk-amerikanske Vladimir Nabokovs roman Lolita må ha gjort mig provocerad men den gjorde mig också nyfiken på att äntligen ta mig an Stanley Kubrick filmatisering från 1962 främst . Att jag inte sökt upp den tidigare beror på att Kubrick inte är någon favoritregissör för min del. När jag väl försökte ta reda på var det gick att streama adaptionen blev jag påmind om att det också fanns en adaption/remake från 1997 av Adrian Lyne, vilket i och för sig känns ganska följdriktigt med tanke på innehållet.

Fortsätt läsa ”X2: Lolita (1962 & 1997)”

Lolita (1955)

Mannen med det märkliga dubbelnamnet, Humbert Humbert, kommer till den lilla New England-orten Ramsdale. Här har han tänkt sig att få en smula lugn och ro för att skriva en bok. Men istället för lugn och ro blir Humbert Humbert slagen till marken. Av ren artighet låter han den ensamstående Charlotte Haze visa upp sitt trista hyresrum medan han funderar på hur han på snabbast möjliga sätt ska tala om att han nog ska leta efter annat boende.

Fortsätt läsa ”Lolita (1955)”

Brokeback Mountain (2005)

alt. titel: Souvenirs de Brokeback Mountain, Le secret de Brokeback Mountain, Brokeback Mountain. En terreno vedado, Brokeback Mountain – Liebe ist eine Naturgewalt, I segreti di Brokeback Mountain

Den klassiska ”Oh, Captain! My Captain”-avslutningen på Dead Poets Society kom mig att börja tänka på en annan stark sista scen i en film som jag länge tänkt att jag skulle se om. Nu har förvisso Ang Lees Brokeback Mountain inte riktigt lika många år på nacken som det vermontska skol-dramat, men vet ju aldrig. Skulle den fortfarande vara lika bra som jag mindes den?

Fortsätt läsa ”Brokeback Mountain (2005)”

Stöld (2021)

Elsas familj är renskötande samer och för därmed en ojämn kamp mot såväl klimatet som omgivningen. Som nioåring dödas hennes egen renkalv men även om hon såg vem som gjorde det törs hon inte berätta något. Tänk om mannen tar hämnd på henne, hennes familj och renarna? En polisutredning öppnas men läggs snart ned igen.

Fortsätt läsa ”Stöld (2021)”

Shazam! Fury of the Gods (2023)

Hesperiderna, västerns nymfer, aftondöttrarna. Tre systrar, avkommor till titanen Atlas som höll världen uppe på sina skuldror. Blott en del av den klassiskt grekiska mytologin, säger ni? Inte om vi frågar fosterbarnsgänget som fick sina Shazam!-krafter via proffsrymlingen Billy Batson. Vilken i sin tur fick dem av en skum trollkarl i en grotta för ett par år sedan.

Fortsätt läsa ”Shazam! Fury of the Gods (2023)”

Twin Peaks: Fire Walk with Me (1992)

alt. titel: Twin Peaks – Laura Palmers sidste dage, Twin Peaks – Les 7 derniers jours de Laura Palmer, Twin Peaks – Der Film: Die letzten 7 Tage im Leben der Laura Palmer, Fuoco cammina con me

I den lilla staden Deer Meadow hittas den unga Teresa Banks brutalt mördad. Av oklar anledning bestämmer sig FBI för att lägga sig i saken och Gordon Cole skickar agenterna Chester Desmond and Sam Stanley. De två får kämpa ganska tappert mot den minst sagt ovilliga småstadsheriffen och hans deputy. Innan de hinner klara ut särskilt mycket kring dödsfallet försvinner Desmond spårlöst. Agent Dale Cooper skickas till Deer Meadow för att leta rätt på Desmond men misslyckas. Han är dock övertygad om att den som mördade Teresa Banks har fler offer i åtanke.

Fortsätt läsa ”Twin Peaks: Fire Walk with Me (1992)”