X4: The Hound of the Baskervilles (1901, 1937, 1939 & 1959)

Det blev mer eller mindre upplopp när Arthur Conan Doyle lät Sherlock Holmes, mästerdetektivernas mästerdetektiv, falla mot sin död, för evigt låst i envig med sin nemesis James Moriarty. Conan Doyle ville ägna mer tid åt att skriva historiska romaner och passade även på att arbeta som frivillig under det andra boerkriget (1899-1902).

Fortsätt läsa ”X4: The Hound of the Baskervilles (1901, 1937, 1939 & 1959)”

X2: M.J. Lee (2017 & 2018)

Bibliotekets ljudbokstjänst är lite som Cineasterna, här finns allt möjligt och man vet inte alltid vad man får. Som i det här fallet, när jag plockade på mig två historiska deckare och det visade sig att de var del 3 och 4 i en serie om inspektör Danilov vid Shanghai-polisen under 1930-talet.

Fortsätt läsa ”X2: M.J. Lee (2017 & 2018)”

X3: Mord och mysterier i korthet (1998 & 2019)

Murder For Revenge (1998)

Det stod en antologi i bokhyllan och jag greppade den. Inledningen från redaktören Otto Penzler förklarar att det tidigare förekommit antologier inom samma serie (alltså noveller som handlar om mord), men med andra teman. Nu är det dock hämnd som gäller och genren är typ deckare/crime men inte sällan av den mer hårdkokta varianten. På författarlistan kan noteras namn som Mary Higgins Clark, Eric Lustbader, Joyce Carol Oates, David Morrell och Peter Straub.

Fortsätt läsa ”X3: Mord och mysterier i korthet (1998 & 2019)”

Deckardrottning deluxe: Agatha Christie (1921-1976) #2

Fortsättning på gårdagens deckardrottning-inlägg.

***

Jag upplever att Agatha Christie successivt lät mer och mer av sina egna upplevelser läcka in i romanerna. Förutom att förflytta sina berättelser till fjärran östern när hon själv fick erfarenhet därifrån (hon reste till Istanbul med Orientexpressen redan 1928) fungerar förstås deckarförfattaren Ariadne Oliver som ett slags språkrör för Christie. Oliver får beklaga sig över alla beundrare som ställer korkade frågor och missuppfattningen att en deckarförfattare skulle vara en hejare på att lösa riktiga brott.

Fortsätt läsa ”Deckardrottning deluxe: Agatha Christie (1921-1976) #2”

Deckardrottning deluxe: Agatha Christie (1921-1976) #1

Kanske var det filmer som Knives Out och See How They Run (för att inte tala om Kenneth Branaghs ny-adaptioner av Murder On the Orient Express, Death on the Nile och Hallowe’en Party/A Haunting in Venice) som gjorde att jag blev sugen på Agatha Christie? En författare som jag sannolikt inte är ensam om att ha bekantat mig med lite nu och då, ända sedan barndomen. Det känns som om alla sommarstugor jag någonsin besökt haft åtminstone ett par Christie-pocketar stående till hands för regniga dagar.

Fortsätt läsa ”Deckardrottning deluxe: Agatha Christie (1921-1976) #1”

X2: Agatha Christie-adaptioner (1945 & 1974)

SVT Play bjussade på två Agatha Christie-adaptioner och eftersom jag utan någon större genomtanke just nu tuggar mig igenom de ljudböcker som finns tillgängliga på YouTube (det är en hel del, kan jag avslöja) tänkte jag att det kunde vara trevligt att se rörliga historier för omväxlings skull.

Fortsätt läsa ”X2: Agatha Christie-adaptioner (1945 & 1974)”

A Haunting in Venice (2023)

alt titel: Mord i Venedig, Mordet i Venedig, Mord i Venezia, Mystère à Venise, Assassinio a Venezia, Misterio en Venecia

Kenneth Branagh är tillbaka som Hercule Poirot, den belgiske detektiven med de magnifika mustascherna men anmärkningsvärt icke äggformade huvudet. Den här gången i en filmatisering av Agatha Christies mindre välkända mysterier, Hallowe’en Party.

Fortsätt läsa ”A Haunting in Venice (2023)”

See How They Run (2022)

alt. titel: Coup de théâtre, Omicidio nel West End

Three blind mice/See how they run

Hollywood-regissören Leo Köpernick har fått i uppdrag att göra film av den omåttligt populära West End-pjäsen The Mousetrap. Inte för att han behöver se spektaklet, skrivet av nationalikonen Agatha Christie; den ena pusseldeckaren är den andra lik. Men han vet vad Hollywood-publiken vill ha och gör sig därmed ovän med manusförfattaren Mervyn Cocker-Norris eftersom denne vägrar skriva in ett saftigt mord inom fem minuter efter att förtexterna rullat klart. Inte heller är Mervyn särskilt pigg på att avsluta det hela med en rejäl skottlossning mellan mördaren och hjälten.

Fortsätt läsa ”See How They Run (2022)”

The Animatrix (2003)

Jag fick inspiration från bloggkollegan Jojjenito att ta mig en titt på Matrix-pendangen The Animatrix. En serie animeinfluerade kortfilmer skrivna av (bland andra) Wachowski-syskonen som mer eller mindre tydligt hänger ihop med det vi fick se i trilogin. Den släpptes ett par månader innan premiären av The Matrix Revolutions.

Fortsätt läsa ”The Animatrix (2003)”

Musikalvecka: Lady of Burlesque (1943)

alt. titel: Mord i baletten, I variteens skygge, Mord i balletten, La estrella de variedades, Le stelle hanno paura, L’Étrangleur, The G-String Murders, Striptease Lady

På New Yorks Old Opera House sjungs det inte mycket opera nu för tiden. Däremot sätts det upp en hel del burlesque-shower och det tycks inte som om (den primärt manliga)  publiken har något emot det. Man applåderar ivrigt teaterns femtio dansanta flickor (teaterns neonskylt utlovar ju Girls Girls Girls) och dess främsta dragplåster: Dixie Daisy, the Darling of Burlesque.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: Lady of Burlesque (1943)”