You are currently browsing the tag archive for the ‘Mysterium’ tag.

Cathy Newland. En helt vanlig, trevlig tjej som försöker bygga upp en blomsterbutik och som intresserar sig för den sjuka hustrun till servitören på dinern där hon brukar käka lunch. Som lyssnar på kristen popmusik i bilen och yogar för att nå inre frid (absolut inte för att stöta på den snygge yogaläraren!).

Så varför blir just hon utsatt för en brutal kidnappning? Varför blir just hon instängd i ett litet madrasserat rum i ett ödsligt beläget hus?

Tja, det är ju den frågan som 10×10 ägnar cirkus 80 minuter åt att besvara. För det blir relativt snabbt tydligt att mannen som huggit henne på parkeringen inte är någon vanlig sadistisk galning som väljer ut sina offer slumpvis. Nej, han har ett mycket specifikt syfte med att plocka med sig just Cathy så att han kan klämma ur henne den information han är ute efter.

Rent storymässigt kan jag tycka att 10×10 är helt ok, som thriller-utgångspunkt är den varken bättre eller sämre än mycket annat. Det utseendemässiga hantverket kan jag heller inte invända mot. Överhuvudtaget finns väl inget uppseendeväckande uselt med 10×10, men här finns heller inget som fångar vare sig uppmärksamhet eller känslor.

Det är nog inte alldeles enkelt att skruva till en sådan här enkel grundförutsättning till en fungerande långfilm och 10×10 kan möjligen ses som ett bevis för just den slutsatsen. Manusförfattaren Noel Clarke har inte knåpat ihop tillräckligt många intresseskapande scener och debuterande regissören Suzi Ewing har inte lyckats filma eller klippa ihop det hela till någon andlös spänningsaction.

Varken Kelly Reilly som Cathy eller Luke Evans som hennes kidnappare lyckas gjuta särskilt mycket liv i sina respektive personer. Inte minst Luke Evans hamnar på pottkanten eftersom berättelsen kräver betydligt mer agerande än han uppenbarligen är kapabel att leverera (eller Suzi Ewing var förmögen att klämma ur honom).

10×10 är den typen av film där man undrar hur projektet egentligen fick tillräckligt med ekonomisk backning för att både genomföras med ett par halvkända namn och sedan lanseras på DVD. Dessutom tycker jag inte att titeln är särdeles välfunnen eftersom tyngdpunkten i 10×10 inte i tillräckligt hög utsträckning ligger på Cathys madrasserade fängelsehåla.

En film som i väldigt få avseenden lyckas argumentera för sitt eget existensberättigande, helt enkelt.

Annonser

I deckaren Deadly Décisions, skriven av rättsantropologen Kathy Reichs, måste den rådiga hjältinnan Temperance Brennan rädda sin unge systerson Kit från en dödlig skottlossning mellan olika biker-gäng. Och det var ju tur att Kit överlevde den pärsen, för annars skulle han aldrig ha växt upp och i sin tur avla en dotter vid namn Tory Brennan.

Läs hela inlägget här »

Jag är uppenbarligen inte den enda som efter Denis Villeneuves Enemy frågade mig själv ”vad i helvete var det jag nyss såg?”. Sökfrasen ”enemy villeneuve analysis” ger nästan 300 000 träffar på Google.

Läs hela inlägget här »

Annie och Max är bägge så tävlingsinriktade att man får en vag känsla av att de finner en viss självbelåten tillfredsställelse i det faktum att de är det perfekta paret. Perfekt matchade både vad gäller utseende, plats i livet och ambitionsnivå. Ingen har bättre ”game nights” än de och inga slaktar lika mycket som när de befinner sig i samma lag. Vi i publiken är avsevärt mycket mindre överraskade än Annie när Max friar i form av charader.

Läs hela inlägget här »

”Lizzie Borden took an axe
And gave her mother forty whacks.
When she saw what she had done,
She gave her father forty-one.”

När jag var yngre slukade jag olösta-mysterier-böcker. Ni vet, de där som innehöll historier om så väl Loch Ness-odjuret och UFO:s som det övergivna skeppet Mary Celeste. Och, allt som oftast, också historien om Lizzie Borden.

Läs hela inlägget här »

Richard Montanari: The Skin Gods (2006)

Det känns som om thrillerförfattaren Richard Montanari började med ett ganska häftigt koncept: runtomkring i Philadelphias få kvarvarande hyrvideobutiker börjar det dyka upp kassetter där någon klippt in hemgjorda mordscener. Psycho, Fatal Attraction, Scarface, Les Diaboliques. Polisen är snart på seriemördarjakt. Or are they?!

Läs hela inlägget här »

Ok, så The Master var ingen större hit. Skulle Paul Thomas Andersons efterföljande Inherent Vice vara ett starkare kort? Eftersom det blev betydligt mindre snack om Inherent Vice jämfört med The Master jag ingen som helst aning om vad jag skulle få se. Som vanligt en spännande och på ett sätt idealisk startpunkt för filmtittande.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Mordet på Orientexpressen

I Jerusalem finns en mirakelman och han heter inte Jesus. Anno 1934 besöks istället den uråldriga och religionsslitna staden av belgaren Hercule Poirot, en av världens, om inte världens, främste detektiv. När han flyhänt avvärjt ett fullskaligt religionskrig anser han sig vara förtjänt av lite semester men det borde inte komma som någon överraskning att världens bäste detektiv aldrig kan ta en ledig dag.

Läs hela inlägget här »

Föga anar Sir Michael Audley att hans paradis invaderats av en orm. Det är till och med så illa att den som utgör grunden för paradiskänslan, den vackra, unga och nyblivna frun Lucy, egentligen är ormen som han nu när vid sin barm.

Läs hela inlägget här »

Skotske författaren Peter May har varit yrkesverksam sedan 1971 men kan knappast sägas ligga på latsidan. Istället har han sprutat ur sig fler böcker än Stephen King sedan millennieskiftet. Tre av dem ingår i Lewis-trilogin som handlar om den före detta polisen Fin Macleod vilken återvänder till födelseön Lewis som ligger i norra delarna av Yttre hebriderna. Typ så långt norrut man kan komma i den delen av världen utan att hamna på Nordpolen.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, A Drink Before the War
Noah Berlatsky, Wonder Woman
Michael Connelly, The Poet

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser