You are currently browsing the tag archive for the ‘TV-serie’ tag.

Bara så att vi är på det klara med förutsättningarna: jag har aldrig sett ett helt avsnitt av Solsidan. Jag säger det inte för att verka anti eller skryta med att undvika något som en stor del av Sveriges befolkning tycks ta del av. Det är bara dagsens sanning.

Dock har jag sett tillräckligt många glimtar av TV-serien för att ha fattat att Henrik Dorsin finns med på ett hörn samt att Johan Rheborgs Fredde och Josephine Bornebuschs Mickan ska vara en slags karikatyr på nyrika typer vilka lever hela sitt liv utifrån vad andra tycker och gör. Felix Herngrens Alex är lite fyrkantig och försiktig och egentligen rätt omaka med Mia Skäringers Anna som är mer av en fri själ.

När Solsidan the movie (vilket filmen borde ha hetat om ni frågar mig. But nobody ever does…) drar igång är det julafton och Fredde har installerat en enorm snökanon på tomten för att mota en gråtrist och snöfri svensk jul. Men inte ens fejksnö och champagne med lägre sockerhalt (bara 65 kcal!) kan rädda denna helg vid beskedet om att Alex och Anna nu blivit så omaka att de faktiskt beslutat att skilja sig.

Till stor del beror dock skilsmässan på att Anna träffat David, en ännu friare själ än hon själv som håller hitta-dig-själv-föreläsningar, paddlar kajak och springer i skogen. De veckor som Alex inte bor i det tidigare gemensamma huset med barnen tynar han sakta men säkert bort i en trist lägenhet inredd med en bäddsoffa, barnteckningar på väggen och inte mycket annat. Då är det ju tur att Ove (där kom då Henrik Dorsin!) kan släpa med sin ”kompis” (jag förstår ärligt talat inte riktigt varför han och frugan Anette umgås med de övriga i sällskapet) på singelmingel på Medeltidsmuseet.

Ove är i sin tur livrädd för att Anette ska lämna honom eftersom de hemskt gärna vill ha ytterligare ett barn till samtidigt som Oves spermier är allt för slöa simmare. Adoption kommer inte på fråga – man vill väl inte köpa grisen i säcken?! Men med en spermadonator till Anette (vars reproduktiva organ är lika pigga som en 20-årings) vet de ju i alla fall var halva grisen kommer ifrån. Nu är bara frågan vem som kan tänka sig att skänka lite av den varan till det minst sagt udda paret.

När jag läser på om serien upptäcker jag att den samlat på sig inte mindre än fem säsonger. Kanske får man där svaret på om Anette verkligen är helt psykiskt frisk, för det är ärligt talat en av de saker som jag funderar allra mest på under filmens gång.

Annars funderar jag också en hel del på publikens reaktioner, vilka jag gissar kommer sig av att de faktiskt är betydligt mer välbekanta med alla de här personerna än jag själv. När salongen skrattar åt Johan Rheborg efter inte ens fem minuter förstår jag att de inte skrattar åt Johan Rheborg som säger roliga saker (vilket han inte gör…) utan åt att Fredde överreagerar på det där obetalbara sättet som Fredde alltid gör. Detsamma gäller sannolikt de skräckblandat förtjusta utropen ”Nämen…?!” inför Oves påhitt. Utan den bakgrunden finns det inte särskilt mycket humor kvar i den här filmen för min del.

Däremot kan jag tycka att Solsidan på sina ställen blev en ganska fin relationsfilm som försöker leverera sitt budskap lite lättsamt istället för att vara en doom-and-gloom-historia. Dynamiken mellan Felix Herngren och Mia Skäringer kändes otroligt genuin och tjänar säkert på att de haft de där fem TV-seriesäsongerna på sig att växa ihop och hitta ett gemensamt språk. De är bra som ”de vanliga” mellan ytterligheterna Henrik Dorsin/Malin Cederbladh och Johan Rheborg/Josephine Bornebusch. Allt är som bekant relativt.

På något sätt fastnade jag också för den skaviga relationen mellan Fredde och hans pappa Mauritz, spelad av en skäggmysig Sven Wollter, vilken borde kunna dubbla som jultomten 24-7.

Fanns det då ingenting som var roligt i Solsidan? Jo, Henrik Dorsins utbrott var om inte annat späckat med välfunna uttryck som ”spermakrösusar”.

Annonser

alt. titel: The X-Files: Fight the Future

Säsong 5 av serien The X-Files sade farväl till Mulder och Scully i den rykande askhög som fanns kvar efter att deras evige nemesis, Cigarette Man, lämnat en avskedspresent i arkivskåpen. Det var den 17 maj men fansen behövde lyckligtvis inte vänta särskilt länge på sitt nästa äventyr i det okända. Blott en månad efteråt dök nämligen en liten film upp på biograferna.

Läs hela inlägget här »

TV-serien The Handmaid’s Tale hade premiär 26 april i år och har fått stående ovationer. Som av en händelse var det inte länge sedan jag läste boken den byggde på.

***

I en okänd framtid har åtminstone delar av den amerikanska östkusten förvandlats till en teokratisk diktatur. Det är en förvandling som blir plågsamt uppenbar i backspegeln men som skedde så gradvis att ingen egentligen kom sig för att försöka stoppa utvecklingen. Till en början skrattade många åt de fåniga idéerna, så långt ifrån det moderna och frigjorda samhälle man lyckats skapa.

Läs hela inlägget här »

Efter att under ungefär ett år hängt med den utmärkta Buffypodden och tittat mig igenom snart alla sju säsongerna av Joss Whedon-serien Buffy the Vampire Slayer (visad i USA mellan 1997 och 2003) var det dags för ett litet experiment inom ramen för musikalveckan.

Läs hela inlägget här »

Nu är det snart dags för Twin Peaks hett erfterlängtade come back i TV:n. Men hur står sig originalet så här dryga 25 år senare?

***

Trots att Twin Peaks enligt Wikipedia började visas på svensk TV nästan ett år innan jag började plugga i Umeå kommer serien alltid att vara outplånligt förknippad med sena TV-kvällar i ett nedsläckt korridorkök. Efter upplösningen i sista avsnittet, som i frånvaro av nedladdning, streamingtjänster och sociala medier kom som en total överraskning, gungade frånvaron länge under fötterna. Hur läskigt var det inte?! Vad betydde det?! Vad hade egentligen hänt?!

Twin Peaks har sedan dess behållit positionen av ett unikum bland TV-serier i min skalle — välgjort, innovativt och suggestivt. Jag har återsett enstaka avsnitt när tillfälle uppstått men aldrig suttit igenom bägge säsongerna igen. Men eftersom True Detective påminde mig om David Lynch och Mark Frost klassiker var det den titten som fick mig att återigen peta in skiva efter skiva i DVD-spelaren. Läs hela inlägget här »

true-detectiveJag hade egentligen tänkt att den här bloggen skulle vara TV-fri, men den principen har jag redan naggat i kanten med hjälp av Star Trek. Så när jag äntligen har sett den första säsongen av serien som ”alla” pratade om för ett (bra) tag sedan kan jag ju inte göra annat än att fortsätta naggandet. Dessutom: denna första säsong av mega-hit-serien är ju med sina blott åtta avsnitt inte mycket längre än fyra normallånga filmer eller tre mastodont-dito.

Läs hela inlägget här »

the-tenant-of-wildfell-hallVille man göra det enkelt för sig skulle det bara vara att spela in en ny version av Inte utan min dotter där alla är iklädda krinoliner istället för slöjor. Häpp, Anne Brontës The Tenant of Wildfell Hall!

Läs hela inlägget här »

Ni vet det där suget man kan få efter en riktigt hederlig kostymfilm, helst baserad på någon av litteraturhistoriens stora klassiker? Nå, jag vet i alla fall att jag har en partner in crime i bloggkollegan Jojjenito.

I dagarna tre slår vi därför på stort och firar med en veritabel Brontë-bonanza! Systrarna Brontë består ju av de välkända Emily och Charlotte samt den lite mer undanskymda Anne. Vi plockar upp varsin filmadaption av de två förras mest kända verk: Wuthering Heights och Jane Eyre samt en kortserie baserad på den senares The Tenant of Wildfell Hall.

Vi kan lova två rätt olika filmer trots att de kom samma år, 2011. Den klurige bloggläsaren kan därmed säkert gissa sig till vilka av de otaliga adaptionerna som finns som vi valt att titta på. BBC-serien är av lite äldre snitt, men behöver inte vara sämre för det. Visst brinner du av nyfikenhet att ta reda på om det är så?! Visst hänger du med?! Hiva upp krinolinerna gott folk, för imorgon kör vi!

bronte-pic

stranger-thingsKanske spelar Dustin, Will, Mike och Lucas inte bara rollspel i Mikes källare för att det är ett kul sätt stt umgås. Kanske handlar det på något plan om att omtolka vardagliga svårigheter som mobbare till en Demogorgon, vilken medelst ett lyckosamt tärningskast kan förgöras med magi?

Läs hela inlägget här »

the-adventures-of-tintinalt. titel: Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet, The Adventures of Tintin: The Secret of the Unicorn

Den unge journalisten Tintin, ständigt iförd äppelknyckarbyxor, vit skjorta och blå tröja, har en osviklig förmåga att ramla över det ena äventyret efter det andra. Det är inte utan att man undrar hur han egentligen hinner med sitt vanliga yrke. Till och med på ett oskyldigt förmiddagsnöje som en loppmarknad lyckas han köpa på sig en skeppsmodell som visar sig spela huvudrollen (eller ja, en av tre huvudroller om vi ska vara petiga) i en historia som leder tillbaka till 1700-talet och ofattbara sjörörvarskatter.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Stone Monkey
Stephen King, Bag of Bones
Elizabeth Gaskell, Sylvia’s Lovers
Kristina Sandberg, Liv till varje pris

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg