X2: Psykologiska demoner och post-krig (2008 & 2018)

Memoirs of a Master Forger (2008)

William Heaney är en man med många strängar på sin lyra. Familjefader, ex-make, statstjänsteman, filantrop, vinkonnässör (ett finare ord för halvalkad), demonspanare samt ledare för ett litet gäng som förfalskar gamla böcker och säljer dem för dyra pengar till samlare med mindre vett än pengar. Han är dessutom författare av sina egna memoarer.

Men allt är förstås rent hittepå och ”William Heaney” heter egentligen Graham Joyce. Eller ”hette” om vi ska vara nogräknade eftersom den brittiske författaren gick bort 2014, inte ens 60 år gammal. Han hade vid det laget dock hunnit skriva ett gäng böcker, många av dem prisbelönta eller åtminstone -nominerade. En av dem är dagens Memoirs of a Master Forger.

På Joyces Wikipedia-sida ser jag att ”publishers and critics alike” har funnit det knepigt att säkert genrebestämma författarens produktion som spänner över både åldersgränser och innehåll som kan klassificeras som såväl fantasy, sci-fi och skräck, som vanlig, hederlig mainstream.

Memoirs… är definitivt en vuxenbok men jag önskar att jag varit lite mer beredd på det där flytande innehållet. Nu tog jag mig an boken med löftet om insikt i bokförfalskningsbranschen, plus en saftig demonhistoria, och jag fick egentligen ingetdera. Delen som handlar om William Heaneys bedrägerier finns främst på plats för att dels signalera vartåt vår huvudpersons moralkompass pekar, dels addera en del press när det tycks som om hans senaste uppgörelse ska gå om intet, vilket i så fall skulle göra honom bankrutt.

Demondelen omtalas i sin tur tydligt som att demoner mest kan ses som manifestationer av människors känsloliv eller psykiska hälsa. Det är ingen tveksamhet om att Heaney verkligen ser demoner i fysisk form men som sådana blir de aldrig mer spännande än att vara uttryck för exempelvis missbruk, förälskelse, lust, avund eller psykoser. Deras när- eller frånvaro blir mer ett sätt för Joyce att spekulera en del kring människors mående och bevekelsegrunder. I det skulle man nästan kunna säga att Memoirs… påminner betydligt mer om en vanlig, hederlig psykologisk mainstream-roman.

Heanys röst i romanen är förvisso ganska underhållande, lagomt cynisk, vass och sarkastisk men i slutänden tycker jag som sagt att det som händer inte är tillräckligt intressant. Möjligen att Memoirs… var så pass välskriven att jag skulle kunna tänka mig att försöka mig på någon av Joyces mer kända alster, exempelvis The Tooth Fairy (”fantasy horror novel” och vinnare av British Fantasy Award 1997) eller The Facts of Life (”historical fantasy novel” och vinnare av World Fantasy Award 2003).

Nästa år i Berlin (2018)

Som 17-åring kommer Astrid Seeberger till Sverige i slutet av 60-talet, bland annat för att fly undan en komplicerad relation till modern. År 2007 reser hon till Stuttgart för att ombesörja samma moders dödsfall som inträffat plötsligt och oväntat. Döden får dock dottern att börja fundera på modern och förutsättningarna för hennes uppväxt och efterföljande liv i ett av andra världskriget delat Tyskland.

Japp, ytterligare en skildring som tar huvudsakligt avstamp i andra världskriget. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte fann tillräckligt mycket nytt eller berörande i Nästa år i Berlin för att den på något positivt sätt skulle sticka ut från mängden av andra romaner på liknande teman. Beskrivningen är i någon mån självbiografisk, om det nu skulle göra den mer smaklig för läsare som är intresserade av komplicerade familjerelationer. Jag tillhör dock inte den skaran.

Möjligen kastar boken en smula nytt ljus utifrån det faktum att Seebergers familj splittrades i och med uppdelningen i Öst- och Västtyskland. Hennes egen familj levde i Västtyskland på 50-talet när modern fick veta att bland annat hennes föräldrar överlevt kriget och nu bodde i Östtyskland. Under ett antal år får sedan Astrid följa med mamma för att besöka morfar och mormor i DDR.

Hade Seeberger lagt ut texten om de faktiska förhållandena i DDR under den här perioden eller bemödat sig att skapa historiska sammanhang i något annat avseende är det fullt möjligt att jag tyckt bättre om Nästa år i Berlin. I nuläget är boken istället främst en familjeskildring med ett lätt experimentellt berättande som inte alls passade mig. Lyckligtvis är verket slimmat och tar därför inte lång tid att avverka.

Krasnyy prizrak (2020)

alt. titel: Red Ghost – Nazi Hunter, Red Ghost, The Red Ghost

Tyskarna som försöker ta sig fram på de ödsliga (men rejält snöbemängda) ryska vintervidderna anno 1941 lever i allt större fruktan för krypskytten de kallar för ”det röda spöket”. Nu är ju inte tyskarna så vidskepliga att de verkligen tror på spöken, så Hauptsturmführer Braun får i uppdrag att jaga rätt på mannen.

Fortsätt läsa ”Krasnyy prizrak (2020)”

The Vigil (2019)

alt. titel: The Vigil – Die Totenwache, The Vigil – Non ti lascerà andare

Den unge Yakov Ronen är en frisläppt fånge i världen och likt alla institutionaliserade fångar har han lite svårt att finna sig till rätta. Vardagen utanför Borough Parks chassidiska samhälle är främmande och inte sällan hotfull. I stödgruppen för de som likt Yakov försökt slå sig fria diskuterar man obekanta företeelser som formella jobb-CV:n och män som försöker ragga upp okända kvinnor på tunnelbanan. Det är tydligt att det för dem allra flesta är en kamp att förhålla sig till både sitt förflutna och framtiden. Vem är de, nu när de inte längre tillhör församlingen?

Fortsätt läsa ”The Vigil (2019)”

Jeder stirbt für sich allein (1947)

alt. titel: Ensam i Berlin, Every Man Dies Alone

Verkmästare Otto Quangel är en man som gillar lugn, ordning och reda. Han har alltid satt en ära i att sköta sitt och skita i andra. Därmed har han också sett till att skaffa ett liv där hans cirklar i möjligaste mån är fredade från utomstående rubbningar, även under pågående världskrig. Men så händer något som verkligen stör Otto Quangels strikt upprutade tankemönster.

Fortsätt läsa ”Jeder stirbt für sich allein (1947)”

X3: Adolf Hitler (2003, 2008 & 2017)

Bengt Liljegren skriver i sitt förord till Adolf Hitler att bilden av diktatorn tenderat till att vara relativt endimensionell, även om dimensionerna kunnat skifta. Tysklands frälsare, en märklig man som ingen tog tillräckligt på allvar för att stoppa eller en djävul i människohamn? Liljegrens ambition med sin biografi är inte att förminska eller relativisera men att också lyfta fram människan bakom stereotypierna – mannen som ”led av kroniska magbesvär, älskade chokladkaka med vispgrädde och gärna tittade på King Kong”.

Fortsätt läsa ”X3: Adolf Hitler (2003, 2008 & 2017)”

Madres paralelas (2021)

alt. titel: Parallella mödrar, Parallelle mødre, Parallel Mothers

Den här texten borde förstås ha kommit igår, men bättre sent än aldrig.

***

Från döden till livet. Det eller någon liknande floskel skulle man utan problem kunna nagla fast vid upptakten till 72-årige Pedro Almodóvars senaste film, Parallella mödrar. Det är nämligen vid fotosessionen med en välkänd rättsantropolog som fotografen Janis undrar om antropologen inte skulle vara intresserad av att gräva ut en massgrav från spanska inbördeskriget. Det visar sig att Arturo inte bara är intresserad av Janis massgrav, utan av Janis själv. Däremot är han inte särskilt intresserad av att ha barn med Janis, i alla fall inte just nu, när hans hustru kämpar mot cancer.

Fortsätt läsa ”Madres paralelas (2021)”

Summerland (2020)

Andra världskriget rasar som bäst men folkloristen Alice Lamb gör idoga försök att ignorera olägenheten så gott det går. Hon bor i en avlägsen stuga nära branten av Dovers välbekanta vita klippor och beter sig så enstörigt att traktens ungar misstänker att hon är spion åt nazisterna. I byn går hon under det inofficiella smeknamnet ”The Beast on the Beach”. Men kriget kräver något av alla, även en sådan motsträvig typ som Alice, och en dag står unge Frank på hennes tröskel.

Fortsätt läsa ”Summerland (2020)”

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (2021)

Dags för den traditionsenliga adventsfilmen! Förhållandevis rykande färsk, dessutom…

***

alt. titel: Fortellingen om Karl Bertil Jonssons julaften, A Christmas Tale

Den här historien tilldrar sig vid den tiden när gossars hjältar inte nödvändigtvis behövde vara av sexuell art. Fast i fallet Karl-Bertil Jonsson är det inte riktigt sant eftersom den unge mannen tycks tråna precis lika mycket efter jungfru Marian som efter djärva skogsäventyr med muntra män.

Fortsätt läsa ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (2021)”

The Day of the Triffids (1951)

alt. titel: Triffiderna, Revolt of the Triffids

Invasioner handlar främst om att bida sin tid och invänta rätt tillfälle — fråga bara triffiderna. En relativt ny deltagare i jordens ekosystem men en som mänskligheten givetvis redan sett till att tämja. Ett arbete som krävde lite mer möda än man kanske skulle förvänta sig när det gäller en växt men triffiderna är inte bara giftiga, utan också förmögna till viss rörelse. Dessa nackdelar vägs dock med god marginal upp av det faktum att man från dem kan producera en högkvalitativ olja. Cash is king och därför finns det flera inhägnade triffidfält runt om i världen.

Fortsätt läsa ”The Day of the Triffids (1951)”

Le Petit Prince (1943)

alt. titel: Lille prinsen, The Little Prince

En djärv flygare kraschlandar i bortom all ära och redlighet i Saharaöknen. Han försöker reparera sitt skadade plan men frågan är om han kommer att lyckas innan vattnet tar slut. Men i så fall kommer flygaren inte att dö ensam, för plötsligt har han fått sällskap av en guldlockig ”liten prins” där i öknen. Som om pojkens uppdykande inte vore fantastiskt nog, berättar han dessutom att han kommer från den lilla asteroiden B 612 som inte är mycket större än ett hus, och att han har rest runt i rymden innan sin ankomst till planeten Jorden.

Fortsätt läsa ”Le Petit Prince (1943)”