You are currently browsing the category archive for the ‘Ljudbok’ category.

Filmatiseringar av böcker hamnar generellt i två olika kategorier. Antingen är boken redan välkänd, kanske till och med en klassiker, och då blir filmen sällan remarkabel. Välgjord – absolut. Respektabel – oftast. Men det är som om förlagans tidigare kändisskap lägger sig som en blöt filt över själva historieberättandet. Klart det finns undantag (det finns det alltid, exempelvis Jacksons LOTR, Kubricks The Shining eller Branaghs Henry V) men jag tänker på filmer som Baz Luhrmanns The Great Gatsby, On Chesil Beach eller någon av alla de Brontë-versioner som finns där ute.

Den andra varianten gäller bra eller till och med fantastiska filmer som tack vare att de är en adaption gör att jag som tittare får upp ögonen för en bok som jag inte ens visste existerade. Ibland gör jag mig aldrig omaket att söka upp förlagan (Brokeback Mountain av Annie Proulx eller Fight Club av Chuck Palahniuk) men lite nu och då gör jag faktiskt slag i saken. The Wife av Meg Wolitzer exempelvis, eller Still Alice av Lisa Genova.

Och absolut, det finns förstås också halvdana filmer där jag ändå blir nyfiken på boken. Om inte annat för att se om det är så att den kanske är bättre än sin filmatisering. Jean-Dominique Baubys Fjärilen i glaskupan blev en sådan medan Ernest Clines Ready Player One inte erbjöd särskilt mycket mer än Spielberg-filmen hade gjort.

En av alla dessa fina filmer var dock Room med Brie Larson och Jacob Trembley, vilka var instängda i ett litet skjul av mannen de kallar Old Nick (eller ”Svarte man” i översättningen). Jag förstod så pass mycket att även boken, skriven av Emma Donoghue, berättades ut pojken Jacks perspektiv och när jag ramlade över Room som ljudbok tog jag chansen, den svenska översättningen till trots.

Eftersom Room blev något av en snackis är det kanske ingen större hemlighet att ungefär halva berättelsen utspelas i skjulet där Jack och hans mamma hålls fångna och halva berättelsen utspelas i den ”vanliga” världen efter att de blivit räddade. Själva grejen är att Jack levt hela sitt liv i Rummet i skjulet och hur det sedan påverkar honom att plötsligt behöva möta en massa nya företeelser och människor.

Det finns säkert fler exempel på böcker som egentligen berättar hemska historien men skildrar dem ur ett barns ögon och därmed ger dem en annan vinkel. Själv kan jag bara påminna mig John Boynes The Boy in the Striped Pyjamas från 2006 som handlade om Auschwitz. Emma Donoghue har istället tagit inspiration från fall som Joseph Fritzl och dragit sin berättelse ännu längre i Jacks riktning jämfört med den tidigare boken.

Här upplever jag att både tankar och språk helt och hållet är Jacks, om än formulerade av en ganska lillgammal femåring. Room inleder på Jacks födelsedag när han får en teckning av sin mamma i present och fem Nonstop på sin tårta istället för fem ljus.

Bokens första halva är upplagd så att Jack får beskriva sin egen värld och därigenom låta oss förstå hur hans mamma försökt att uppfostra sin pojke i total fångenskap. För att han inte ska längta sig sjuk har hon därför hittills låtsats att ”verkligheten” består av deras rum och att allt han kan se på den lilla TV:n är utanför och i yttre rymden. Det är bara de två och allt annat som finns i rummet (från krukväxten till lampan och mattan) som är verkliga.

Men vi förstår snart att Jack nu är så gammal att han börjar ställa allt svårare och svårare frågor till sin mamma som förstås lider mer än han i den påtvingade inspärrningen. Det finns dagar när hon stänger av och bara ligger i sängen, utan att prata med Jack. Eller förlorar fattningen när sonen ställer allt för många frågor som hon inte kan eller vill svara på, exempelvis varför hon inte vill att Svarte man ska se på eller prata med honom.

På ett mer abstrakt plan är Room helt enkelt ett intressant tankeexperiment – hur resonerar någon som uppfattar en verklighet radikalt skild från den vi är vana vid? Och vad händer när den personen tvingas byta verklighet inom loppet av några få dygn? För det är klart att varken Jack eller hans mamma kan acklimatisera sig på två röda sekunder till livet utanför Rummet.

För Mamma handlar det främst om att orka leva igen efter att ha ägnat de senaste sju åren åt att någonstans ändå hoppas på friheten. För Jack är läget ännu knivigare – han har till exempel aldrig behövt ha på sig ett par skor, vara ute i regnet eller ha kontakt med saker som inte är antingen hans eller Mammas.

På så sätt tänker jag att Room också kan vara lite av en ögonöppnare om man istället tänker sig att Jack är ett barn, vilket som helst, som inte alltid kan förklara vad problemet är eftersom han kanske inte ens är medveten om att det finns ett problem. Har man under hela sitt liv vant sig vid att tvätta i badkaret på tisdagar är det inte så enkelt att börja tänka ”men vi kan ju tvätta när som helst”.

Ett tydligt exempel på den här omställningen är att Jack inne i Rummet är en enormt fantasirik och resursstark liten kille som aldrig har några större problem att komma på nya saker som han och Mamma kan göra. Men när de kommer till ”utanför” blir han närmast handlingsförlamad eftersom alternativen plötsligt är så många och okända.

I fallet Room tycker jag att filmatiseringen erbjöd en bättre upplevelse än boken, trots att boken låter oss komma närmare Jack. Men det kan också hänga på att historien helt enkelt var mig välbekant när jag väl kom fram till förlagan. Det är på intet vis en dålig bok, utan en läsning som jag absolut kan rekommendera.

Ytterligare ett av de där TV-seriefenomenen där i alla fall inte jag hade den minsta aning om att det låg en bok i botten. Så när tillfälle uppstod i bibliotekets ljudboksapp högg jag som en kobra trots att den medförde en lyssning i svensk översättning.

Läs hela inlägget här »

Även om jag inte hela mitt vuxna liv bott i hyreslägenheter tror jag att jag ändå skulle ha tyckt att Hyresgästföreningen är en ganska vettig organisation. Alla varken kan eller vill äga sitt eget boende, alltså behövs det hyresrätter. Därför behövs det ibland också en hjälpande hand mot maktfullkomliga värdar eller grannkatter som pinkar på utemöbelskuddarna. Och skulle Hyresgästföreningen någon gång ha uppdragit åt en författare att skriva en roman som skulle förbättra deras medlemsantal skulle det ha kunnat bli något i stil med Maria Küchen Gamarna.

Läs hela inlägget här »

alt.titel: Cirkeltecknaren, The Chalk Circle Man

Frédérique Audoin-Rouzeau, mer känd under pseudonymen Fred Vargas, ska vara en av världens mest lästa franska författare, tillika historiker och arkeolog. Kanske framstår våra svenska framgångsrika deckarförfattare, tagna var för sig, lika egensinniga i icke-svenska ögon som Vargas gör icke-franska? Jag tycker mig nämligen finna en hel del likheter i både språk, miljöer och personligheter mellan Vargas och mitt andra försök på franska deckare: Pierre Lemaitre.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Fortfarande Alice

Ett vanligt författarråd är ”gräv där du står” och Lisa Genova har verkligen anammat det i själ och hjärta. Hon är doktor i neurovetenskap vid Harvard och har skrivit flera böcker som tar upp sjukdomar i någon form. Still Alice är hennes första roman och dessutom självpublicerad. Den plockades efter ett par år upp av en professionell förläggare, låg nästan ett helt år på New York Times bästsäljarlista och resten är historia som man brukar säga.

Läs hela inlägget här »

Jag har tidigare skrivit om Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquists Kråkflickan. Numera skriver de under den gemensamma pseudonymen Erik Axl Sund. Tack vare mitt lokala biblioteks förnämliga ljudboksapp tog jag emellertid chansen att dra igenom hela trilogin kallad “Victoria Bergmans svaghet”. I tur och ordning: Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar.

Kråkflickan fräste ju igång ganska rejält rent tempomässigt med både döda barn och döda vuxna i parti och minut, varav alla syntes ha någon slags koppling till Victoria Bergman som numera kallar sig Sofia Zetterlund och arbetar som psykoterapeut. Läs hela inlägget här »

Jag gissar att många i min 70-talsgeneration är lika välbekanta med omslaget till Marion Zimmer Bradleys Avalons dimmor som de till Jean M. Auels Grottbjörnens folk, Stephen Kings Det och Virginia Andrews Blomblad för vinden.

Läs hela inlägget här »

Varför inte försöka sig på ett par franska deckare? Fransk film är ju ändå något som flimrar förbi lite nu och då på repertoaren men fransk litteratur är det extremt tunnsått med. Fast jag försökte mig ju faktiskt på den franske deckarförfattaren i Sverige par preferance, Georges Simenon, och hans kommissarie Maigret för ett tag sedan och det var ju rätt trivsamt.

Läs hela inlägget här »

Ibland känner jag att jag borde läsa mer modern och ”riktig” litteratur. Så då kunde jag väl lika gärna hugga tag i den första delen av norrmannen Karl-Ove Knausgårds självbiografi Min kamp? Jag mindes inte så mycket mer än att det varit mycket snack om arbetet som skulle vara enormt omfattande. (Vilket fick till följd att jag tolkade ljudbokens 18 timmars speltid som att detta var det samlade verket. I wish…). Mitt intryck var ändå att böckerna blivit höjda till skyarna.

Läs hela inlägget här »

Jag fortsätter mitt utforskande av den svenska deckarscenen och nu var det dags för en trilogi. Hans-Olov Öberg har förlagt Djävulens tonsteg, Någon att lita på och Kungamördaren till 70-, 80- och 90-talens Västerås.

I centrum står polisen Benny Modigh och Elias Fagervik, blott en ung körgosse när Djävulens tonsteg utspelas 1978. Hans kompis Jimmy Magnusson mördas å det brutalaste i kyrkan under en helt vanlig körrepetition och dådet kommer att skaka både staden och Elias familj.

Någon att lita på hoppar fram till 1987 och läkarstuderande Elias är hemma i Västerås över sommaren för att extraknäcka på lasarettet. Här stöter han på den brutalt våldtagna Malin, vars skador är kusligt lika de som åsamkades hans egen flickvän Ingela för några år sedan. Benny Modigh måste i sin tur inte bara leta reda på Malins förövare utan dessutom någon som kastrerar till synes slumpartat utvalda män. Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, The Given Day
Dean R. Koontz
, The Bad Place
China Miéville, Three Moments of an Explosion: Stories

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg