Publish and Perish: Three Tales of Tenure and Terror (1997)

En otrogen litteratur-postdoc som dessutom kämpar med att kicka igång sin karriär får problem med sin hustrus katt, Charlotte. En tidigare hyllad antropolog som tack vare ett konferens-snedsteg försöker återupprätta sitt rykte på distans i England. En ung, kvinnlig historiker som är på väg att få inte bara sitt arbete, utan hela sitt liv, förstört av en ogin och makthungrig professor.

Man behöver inte befinna sig särskilt länge inom universitetsvärlden innan man kommer i kontakt med uttrycket ”Publish or perish”. Myntat redan på 20-30-talet är innebörden att om man inte ser till att publicera sig, kan man kyssa en akademisk karriär adjö. Sedan finns det förstås en massa förbehåll knutna till detta också. Det handlar inte uteslutande om kvantitet eller kvalitet, det handlar också om vilka tidskrifter man syns i och med vilka andra forskare man knutit an. En djungel med andra ord.

Och en djungel skördar sina offer. Som titeln på dagens bok säger – det är inte säkert att man överlever trots att man försökt göra ”allt” rätt. Den korrekta benämningen på amerikanske författaren och skribenten James Hynes tre berättelser i denna samling torde vara ”långnoveller”. De är skrivna med en mörkt humoristisk och satirisk spets men som vanligt fann jag allra mest nöje i beskrivningarna från en universitetsvärld som ibland utan tvekan kan ha huvudet väl långt uppe i sin egen röv ibland.

Alla Hynes huvudpersoner har kommit på det ena forskningsämnet mer krystat än det andra. De excellerar i högtflygande och abstrakta kopplingar mellan, säg, Michel Houellebecq, motorsågsindustrin i Iowa på 1950-talet och polynesisk kolonialism samt putslustiga titlar på sina papers. Och som antropologen Gregory Eyck i mittennovellen ”99” får lära sig den hårda vägen, det kan vara farlig att förlita sig allt för mycket på ironi i den post-post-moderna, medvetna och lättkränkta universitetsvärlden.

Förutom det satiriska stråket är det tydligaste temat i Hynes tre långnoveller adaptioner, mer eller mindre löst. Den svinige Paul finner sig i första långnovellen ”Queen of the Jungle” fångad i tassarna hos Poes ”The Black Cat”. Gregory Eyck får se sig genomleva någon slags version av den stackars Sgt. Neil Howies öde. Och Virginia Dunning måste i ”Casting the Runes” tampas med professorn Victor Karswell, vilken är beredd att ta till…okonventionella metoder för att tvinga till sig hennes forskning.

Publish and Perish bjöd på riktigt underhållande läsning och till och med en del skrock längs med vägen. Själv föredrog jag ”Casting the Runes” men det kanske bara är för att det var en ganska klurig uppdatering av M.R. James klassiska novell och för att jag är väldigt förtjust i både novellen och filmadaptionen.

The Black Phone (2022)

Anno 1978 vet alla ungar i grannskapet vem ”the Grabber” är. Han har redan kidnappat fem killar, några av dem skolans tuffingar. Så om the Grabber kan ta sig an grabbar som pudelrockar-Vance och slagskämpe-Robin, vad kan han inte göra? Han kanske till och med har övernaturliga krafter? Typ letar upp en bara man nämner honom? Alla de här ryktena hjälper dock inte Finney den dagen han är ensam tillräckligt länge för att bli den sjätte killen nere i förövarens gudsförgätna källare. Däremot finns det hjälp att få från de mest oväntade håll, till och med i Finneys situation.

Fortsätt läsa ”The Black Phone (2022)”

Våran hud, vårat blod, våra ben (2016)

Ibland lönar det sig att titta i backspegeln. När jag behövde fräscha upp minnet av John Ajvide Lindqvists tidigare novellsamlingar (Pappersväggar från 2006 och Låt de gamla drömmarna dö från 2011) stöter jag på titeln ”Våran hud, vårat blod, våra ben”. Från en Morrissey-låt, minsann. Who could have guessed…

Fortsätt läsa ”Våran hud, vårat blod, våra ben (2016)”

Kaknäs sista band och andra zonsagor (2015)

Varför undergången ägde rum eller hur den slöt världen i sitt järngrepp är redan ett avslutat kapitel. Vad som nu är viktigt är förmågan att överleva i en värld som eventuellt är in till kärnan förgiftad och översköljer sina invånare med rötor och sura regn. Resultatet talar sitt tydliga språk – Stockholm med omnejd är i ruiner, hemsökt av etterdoggar, kannibaler och hjärnmutanter. Födan består av betor och svamp. I bästa fall kan man fånga sig en råtta då och då. Men konkurrensen om dem är mördande och vad säger att råttan i slutänden inte visar sig vara farligare än den tilltänkte jägaren?

Fortsätt läsa ”Kaknäs sista band och andra zonsagor (2015)”

Tuf Voyaging (2013)

Det är lika bra att erkänna det: jag är inte mer immun än någon annan mot att vilja meddela världen att jag minsann gillade George R.R. Martin låååångt innan HBO storsatsade på sex och drakar i Game of Thrones.

Fortsätt läsa ”Tuf Voyaging (2013)”

Nightmares and Dreamscapes (1993)

Stephen King tycks inte bara ha varierat sin utgivning mellan romaner och novellsamlingar utan också kört en varannan långisarnas när det kommer till novellsamlingarna. Efter Night Shift kom Different Seasons vilken avlöstes av Skeleton Crew vilken in sin tur följdes av Four Past Midnight. Det säger sig självt att det därefter alltså var dags för ett rikt smörgåsbord i form av Nightmares and Dreamscapes.

Fortsätt läsa ”Nightmares and Dreamscapes (1993)”

Samlade svenska kulter (2011)

Samlade svenska kulterÅr 2009 publicerades en liten, till synes oansenlig, volym noveller som kallades Svenska kulter. Ganska snart började det ändå snackas om den där tunna boken och för den som vågade sig på att börja bläddra i den väntade en sällsam läsupplevelse från författaren Anders Fager.

Fortsätt läsa ”Samlade svenska kulter (2011)”

X2: Neil Gaiman (1998 och 2006)

Fler författare än Stephen King skriver novellsamlingar. När Filmitch rekommenderade Neil Gaimans två samlingar Fragile Things (2006) samt Smoke and Mirrors (1998) som brittens bästa böcker var det klart att jag blev nyfiken. Smoke and Mirrors innehåller material främst skrivet under 90-talet (men här gömmer sig till och med så tidiga alster som 1984) medan Fragile Things tillhandahåller det tidiga 00-talets produktion. Fortsätt läsa ”X2: Neil Gaiman (1998 och 2006)”

It’s raining toads and…more toads

FilmspanarnaRegn. Ett filmspanartema lika dräktigt med möjligheter som en molnfront med runda droppar. Filmer som Hard Rain, Black Rain, Singin’ in the Rain, Flickan i regnet, Sagor om en blek mystisk måne efter regnet, After the Rain (finns inte mindre än sex olika kandidater till just den titeln) eller Before the Rain (bara tre olika filmer i det fallet).

Fortsätt läsa ”It’s raining toads and…more toads”

Full Dark, No Stars (2010)

Full DarkGenerellt satsar Stephen King oftast på romaner eller novellsamlingar, men ett par långnovellsamlingar har den produktive författaren naturligtvis också klämt ur sig. Den mest kända är sannolikt Different Seasons eftersom tre av de fyra ingående verken är något av de bästa han har gjort: ”Rita Hayworth and Shawshank Redemption”, ”Apt Pupil” och ”The Body”. Att två av de tre dessutom blivit fenomenalt framgångsrika filmer skadar förstås inte heller (och själv är jag också lite svag för Ian McKellens gammelnazist).

Fortsätt läsa ”Full Dark, No Stars (2010)”