Deckardrottning deluxe: Agatha Christie (1921-1976) #2

Fortsättning på gårdagens deckardrottning-inlägg.

***

Jag upplever att Agatha Christie successivt lät mer och mer av sina egna upplevelser läcka in i romanerna. Förutom att förflytta sina berättelser till fjärran östern när hon själv fick erfarenhet därifrån (hon reste till Istanbul med Orientexpressen redan 1928) fungerar förstås deckarförfattaren Ariadne Oliver som ett slags språkrör för Christie. Oliver får beklaga sig över alla beundrare som ställer korkade frågor och missuppfattningen att en deckarförfattare skulle vara en hejare på att lösa riktiga brott.

Deckardrottning deluxe: Agatha Christie (1921-1976) #1

Kanske var det filmer som Knives Out och See How They Run (för att inte tala om Kenneth Branaghs ny-adaptioner av Murder On the Orient Express, Death on the Nile och Hallowe’en Party/A Haunting in Venice) som gjorde att jag blev sugen på Agatha Christie? En författare som jag sannolikt inte är ensam om att ha bekantat mig med lite nu och då, ända sedan barndomen. Det känns som om alla sommarstugor jag någonsin besökt haft åtminstone ett par Christie-pocketar stående till hands för regniga dagar.