Murder On the Orient Express (2017)

alt. titel: Mordet på Orientexpressen

I Jerusalem finns en mirakelman och han heter inte Jesus. Anno 1934 besöks istället den uråldriga och religionsslitna staden av belgaren Hercule Poirot, en av världens, om inte världens, främste detektiv. När han flyhänt avvärjt ett fullskaligt religionskrig anser han sig vara förtjänt av lite semester men det borde inte komma som någon överraskning att världens bäste detektiv aldrig kan ta en ledig dag.

Därför befinner sig Poirot snart på den anrika Orientexpressen, tåglinjen som sammanbinder Asien med Europa. Öst med Väst. Men tåget stoppas av en olycksalig lavin samtidigt som en av tågets passagerare tas av daga. Ute är det bitande kallt och det går inte att ta sig mellan de olika vagnarna om natten. Och voilà, ett tvättäkta låst rum-mysterium (även om ”rummet” i det här fallet är en hel järnvägsvagn) som Poirot kan sysselsätta sina små grå celler med under tiden som tåget grävs fram från snömassorna.

Murder On the Orient Express är en av Agatha Christies absolut mest kända böcker. Inte minst tack vare den klassiska filmatiseringen från 1974 som levererade en Oscar till Ingrid Bergman för bästa kvinnliga biroll som den försynta Greta Ohlsson. Men också för att lösningen på mysteriet är överdådigt klurigt eller idiotiskt, beroende på hur man är lagd. Problemet med Christies typ av pusseldeckare är att det måste till något annat som lockar i historien när man väl känner till upplösningen.

Och här fallerar Kenneths Branaghs senaste version. Murder On the Orient Express anno 2017 lyckas inte skapa tillräckligt intresse för vare sig evinnerliga vittnesförhör eller sina många rollfigurer. Och jag vet ärligt talat inte hur lyckat det var av Branagh att placera sig själv i huvudrollen som Poirot. Han har absolut inte mustascherna för jobbet i alla fall, vilket resulterat i ett par (förvisso magnifika) lösmustascher. Branaghs Poirot blir inte vare sig prillig eller excentrisk utan mest plojjig med sin fejkade ansiktsbehåring, Dickensläsande, besatthet av perfektion och symmetri samt faiblesse för monologuing (det är kanske bara superskurkar som förlorar på den detaljen?).

Det är nästan så jag skulle vilja hävda att filmens mest spännande roll spelas av tåget självt. Interiörerna är extravagant lyxiga; armador av brutna linneservetter på ett hav av snövita linnedukar, omgivna av mörkbetsad träpanel. Köket flamberar med lika stor finess som en parisisk stjärnkrog och lyckligtvis för alla de misstänkta passagerarna går det att få en respektabel whiskey sour när som helst på dygnet.

Utsidan, som befinner sig i ett imponerande snölandskap, anammar däremot en påtaglig The Polar Express-känsla tack vare kombon snö, tåg och generösa mängder CGI. Det andas mysmatiné på ett rätt trivsamt sätt. Problem uppstår dock vid Poirots melodramatiska utspel i slutscenerna som helt bryter mot den här matinékänslan. Detsamma gäller ett par malplacerade actionsekvenser där Poirot dessutom uppvisar en för mig oväntad fysisk talang.

Filmens själva hantverk förmedlar helgjutenhet, kompetens och produktionsvärde, inte tu tal om den saken. Vid Poirots undersökning av brottsscenen föredras ett rakt-ovanifrån-perspektiv som jag gissar ska försöka efterlikna Christies översiktliga skiss av järnvägsvagnen och som är rätt trevligt.

Men manuset lyckas inte göra själva historien lika spännande eller rollfigurerna tillräckligt levande. De blir aldrig mer än endimensionellt staffage, förutbestämda att utgöra en del av det pussel som Poirot lägger men aldrig heller mer än så. Nu minns jag inte förlagan jätteväl men jag kan inte påminna mig att den var riktigt lika full av övertydliga referenser till rasmässig (in)tolerans som Branaghs adaption. När det inte finns särskilt mycket för de här pekpinnarna att landa på blir de också allt för klumpiga.

Jag skulle nästan kunna påstå att Murder On the Orient Express i mångt och mycket påminner om alla de tågresor jag själv gör på närmast daglig basis. Man kan inte räkna med att komma fram i tid och det händer sällan något av intresse på vägen.

9 reaktioner till “Murder On the Orient Express (2017)”

  1. Jag tyckte nog att hantverket hade brister det också. Klippningen var ibland okänslig, det var tillfällen då de hade fått lägga på dialog efteråt för att dölja omotiverat abrupt övergångar, och tempot var off, den saknade en bra rytm. Allt tyder på att de haft problem under inspelningen och/eller efterredigeringen. Kanske någon nervös producent tyckte den var för lång och krävde att den klipptes ner? Eller så saknar Branagh det rätta handlaget.

  2. Jag är generellt dålig på att kunna sätta fingret på sådana där hantverksmässiga detaljer, men det låter rimligt — något var absolut off. Men i så fall måste väl Branagh ha tappat handlaget? Alternativt inte ha handlaget för den här typen av film?

  3. Känns som att han lärde sig lite för mycket av att göra Thor. Exteriörerna känns mer Snowpiercer än Orientexpressen på 30-talet.

    Sedan är det väl ruskigt svårt att hitta en egen tolkning av Poirot efter att David Suchet har gjort den perfekt i decennier.

  4. @Herr Bänk: Välkommen till kommentarsfältet! Var skulle vi vara utan TV-bänkar — film på datorn har trots allt sina begränsningar? Men jo, vi är rätt eniga här, jag upplevde också att filmen kändes förhållandevis artificiell. Lyxig, absolut, men inte en lyx som kändes tidsenligt om du förstår vad jag menar.

  5. Carl: Du skrev väl fel och menade Ustinov?
    Svag för dessa pusseldeckare även om Christie inte hör till mina favoriter i genren (hon fuskar för ofta). Klart godkänd i min bok men jag hade velat sett ngt mindre mustascher då de till en början bara distraherade.

  6. @filmitch: Jag är inte särskilt förtjust i Ustinovs Poirot. Han är som en trött björn, lite GW. Suchets Poirot är pigg och divig, med en behagligare fejkbrytning. Sedan hjälps han kanske ytterligare av tv-filmernas fokus på art deco-scenografin.

  7. @Filmitch och Carl: Ni får göra upp detta sinsemellan (men försök att undvika blodspillan om det går…). Jag kan inte säga att jag har någon direkt Poirot-favorit för egen del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: