You are currently browsing the tag archive for the ‘Författare’ tag.

Författaren Mike Noonan lider av svårartad skrivkramp. Det är inte det att han inte kan skriva, men det är som om någon kraft inte låter honom skriva. Så fort han sätter sig framför en skrivmaskin eller en dator dröjer det inte länge innan han kalvar i papperskorgen och måste kräla ut från kontoret.

Den psykologiskt lagde skulle möjligen kunna misstänka att detta på något sätt hänger ihop med det faktum att Mikes älskade fru Jo är död och han inte riktigt vet hur han ska kickstarta igång livet igen utan henne. Men miljöombyten är ju aldrig fel när det gäller allsköns problem och nu råkar Mike äga ett avlägset beläget hus i…(ja, VAR tenderar hus att vara belägna när det gäller Stephen King?!)…ta-daa, Maine.

Där återfinner Mike inte bara skrivlusten, utan också livslusten i form av den unga änkan Mattie Devore och hennes unga dotter Kyra. Mattie blir ett lagomt litet projekt för Mike att fördjupa sig i eftersom hon inom kort beskriver problemen med sin svärfar som vill ha vårdnaden om Kyra.

Men vänta nu, har Stephen King gått över till att skriva vanliga romaner om vanliga relationsproblem? Nej, naturligtvis finns här också ett illasinnat spöke som hemsöker både staden, Mike själv och huset han bor i.

Bag of Bones tillhör för min del mellansegmentet av King, en bok som ännu en gång räddas från total katastrof av författarens enastående förmåga att berätta en historia. Den lilla styrka som finns i Bag of Bones ligger också i det faktum att Mike Noonan är författare och läsaren därmed får sig en hel del detaljer av både författande och författarskap till livs.

Men bara för att King är en hejare på att berätta en historia, innebär det tyvärr inte att historien i sig blir bättre. Bag of Bones är i det avseendet en allt för klassisk spökhistoria (fädrens synder som hemsöker efterkommande generationer) som King gjort alltför lite med. Det förflutna som på ett övernaturligt sätt kommer till liv känns igen från exempelvis It, detsamma gäller ett helt samhälles förmåga att hålla käft och titta åt ett annat håll när det passar. Försöker att göra berättelsen en slags sydstatsgotik fastän det hela utspelas i Maine skapar fläckvis en bra atmosfär men håller inte ställningarna hela tiden.

Relationsmässigt finns det också en hel del som skevar. Att Mike målar sin döda fru i perfektionens färger må väl vara hänt men King verkar ha lagt betydligt mer tankemöda på att få relationen mellan Mike och hans skrivande att verka trovärdigt jämfört med hans förhållande till den unga änkan Mattie.

Visst, Mike nojjar inte så lite över åldersskillnaden dem emellan men när de väl umgås har de en närmast övernaturligt bra kommunikation och kontakt – den ene vet precis vad den andre ska säga eller vill säga. Jag kommer på mig själv att verkligen sakna vardagsslitet mellan ett par som Wendy och Jack Torrence. Detsamma gäller Jacks stundvisa irritation över sonen, för Kyra är ett mer eller mindre fulländat litet änglabarn.

Tre år tidigare hade King publicerat Rose Madder, en bok som med all önskvärd tydlighet ställde sig på alla misshandlade kvinnors sida. Här skulle jag vilja påstå att författaren återigen plockar upp ett par Budskap som får bli drivkraften hans spökhistoria, vilka handlar om både sexism och rasism. Rasismperspektivet är så övertydligt att till och med en noslös jycke skulle kunna plocka ut det i en hög med levergodisar medan sexismen är något mer subtil. Möjligen kan man tycka att King gjort det väl enkelt för sig när han låst rasismen till en gången tid och reserverat nutiden för synen på ensamstående mödrar som sliter för att få vardagen att gå ihop.

Annonser

alt. titel: Efter stormen, After the Storm

Tre kvinnor och tre män skulle man nästan kunna sammanfatta detta skilsmässorelationsdrama från japanske regissören och manusförfattaren Hirokazu Kore-eda. Men något Bechdel-test vete tusan om filmen skulle klara, för trots att det som sagt inte saknas kvinnliga rollfigurer får de lov att ägna mestadelen av sin tid att prata med eller om tre generationer av släkten Shinoda – farfar, far och son.

Läs hela inlägget här »

Under 60-, 70- och första halvan av 80-talet var Bronx ingen särskilt trevlig plats att befinna sig på. De som kunde, flydde de nordliga New York-kvarteren och snart gapade byggnader och affärslokaler tomma. Fastighetsägare drog slutsatsen att det var billigare att elda upp sina investeringar för försäkringspengar, andra hus brann säkert också av andra orsaker.

Läs hela inlägget här »

Så länge man lever finns det goda förutsättningar att skaffa sig ett rykte som kvinnokarl och häradsbetäckare. Men ska detta rykte ha någon chans att leva vidare i historien gäller det att vidta mått och steg. Det är till exempel rätt tveksamt att vi fortfarande i det 21:a århundradet skulle känna till namnet Casanova om inte mannen själv sett till att skriva ned alla sina äventyr bland grevar och baroner i de europeiska finrummen under andra halvan av 1700-talet.

Läs hela inlägget här »

filmspanarna_kvadrat_svEdward Heward Bunker känns kanske inte som den mest givna av författare. Men som alla goda berättare vet är det lika bra att gräva där man står. Uppvuxen med alkoholiserade föräldrar och fosterhemsplacerad från fem års ålder tog det inte lång tid innan Bunker började göra sig en karriär på bankrån, knarkaffärer och utpressning. Vid 17 års ålder hade han den tvivelaktiga äran att bli San Quentin-fängelsets yngste fånge någonsin.

Läs hela inlägget här »

GangstersKlas Östergren: Gangsters (2005)

Då har jag i alla fall klarat av ett av de svenska författarmansmåstena (bara Björn Ranelid kvar då). Klas Östergren, alltså… Jag ska inte påstå att jag var tillräckligt sugen alternativt nyfiken för att aktivt leta reda på Gentlemen så därför fick det istället bli uppföljaren Gangsters när tillfälle yppade sig.

Läs hela inlägget här »

Här fortsätter inlägget om tidskriften Astounding stories eftersom det blev så oheligt långt.

***

Astounding Stories 2Om en vital del av dessa historier är mer eller mindre osannolik vetenskap och ingenjörskonst blir det snart tydligt att en minst lika vital del är kvinnor. Inte så att de får vara huvudpersoner (herregud, någon måtta får det väl ändå lov att vara!) men med tanke på att historiernas teman känns väldigt manliga (vetenskap och teknik i äventyrsförpackning) är det påfallande ofta som de samtidigt kräver någon form av kärlekshistoria.

Läs hela inlägget här »

Astounding Stories 1I det allra första numret av pulptidningen Astounding Stories (eller, som den först hette, Astounding Stories of Super-Science) lämnar redaktören Harry Bates en programförklaring: det enda som skiljer “the astounding” från “the commonplace” är tid. Sådant som på 1800-talet skulle ha varit science fiction – telegrafen, flygplan eller telefonen – var vid pass 1930 vardagsmat. Vad är det då som säger att “the astounding” anno 1930 inte någon dag också kommer att tillhöra det alldagliga?

Läs hela inlägget här »

Arms and the womenReginald Hill: Arms and the Women (1999)

Reginald Hill är ytterligare en av de där brittiska deckarförfattarna som gärna plockas fram när det ska vara något lite mer substantiellt. Han skrev innan sin död 2012 mer än 20 böcker om Yorkshirepoliserna Andrew Dalziel, Peter Pascoe och Edgar Wield (plus cirkus 30 böcker till med andra huvudpersoner) så bevisligen lyckades han skapa uthålliga figurer.

Läs hela inlägget här »

TrumboAtt namnet Dalton Trumbo inte är mer välkänt (i alla fall inte innan den här filmen eller utanför USA) är sannolikt ett tecken så gott som något på det förhållandevis undanskymda liv som levs av alla manusförfattare som inte är Aaron Sorkin.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Lee Child, Without Fail
Maja Hagerman, Käraste Herman
Margaret Atwood, MaddAddam

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser