Nej, inte har James Bond och hans käresta Madeleine Swann tid att dö. De har ju ”all the time in the world” försäkrar en fårad Bond sin ungdomliga hjärtevän. Men, eftersom detta är en idyll som målas upp redan innan förtexterna börjat rulla krävs det inte ens en grundkurs i filmvetenskap för att lista ut att det knappast kommer att fortsätta i det spåret
Fortsätt läsa ”No Time to Die (2021)”Fortsättning på gårdagens inlägg om Ian Flemings superspion
Ibland händer det! Att man som gammal, garvad läsare fortfarande kan hitta en liten guldgruva, rik på glimmande underhållningsådror. Men ofta kan den gamla och garvade läsaren behöva lite hjälp för att hitta den där guldgruvan. I mitt och Ian Flemings fall var den sammankopplande länken filmpodcasten Shinypodden, vilken under sin åttonde säsong temporärt bytte namn till Bondpodden.
Innan premiären av Austin Powers: International Man of Mystery 1997 var Mike Myers i min värld inte så mycket mer än Dana Carveys mindre rolige sidekick i SNL och Wayne’s World-filmerna. Jo, jag vet att Myers spelade Wayne och tekniskt sett var huvudpersonen men jag har alltid haft en soft spot för Carvey. Efter Wayne’s World kom någon halvrutten komedi med en omöjlig titel (So I Married an Axe Murderer) och en ännu omöjligare översättning av titeln (En brud på hugget).
Av någon outgrundlig anledning blev jag tillräckligt pepp på nya Bond-rullen Spectre för att vilja uppdatera mig på Daniel Craigs Bond-insats. En titt på Casino Royale när det begav sig hade gjort mig lite avtänd i all sin överraskning. Visst, vi hade den hyfsat välbekanta casinomiljön men samtidigt en Bond som blir hyfsat realistiskt torterad av en blodgråtande Mads Mikkelsen. Det var nästan så jag började längta efter Roger Moores putslustiga comebacks. Men bara nästan…
”Du kan glömma dina ensamma stunder/Du kan lita på teknikens under”
Nisse Hellbergs ord från 1988 har knappast blivit mindre aktuella. För egen del ställde teknikens under upp på ett alldeles ypperligt sätt när jag för första gången testade att se strömmad film på TV:n.
Jag vet, jag vet, jag är hopplöst efter även i detta avseende. Och det hade nog kunnat dröja ännu längre om det inte hade varit för att ett stort inköp på CDON resulterade i en gratis-strömning. Och allt gratis är ju gott även om smaken kanske surnade lite när jag insåg att erbjudandet givetvis inte gällde alla deras filmer.
Jag valde Vertical Limit eftersom jag hade för mig att det var titeln på den där bergsklättringsfilmen som låtit tala så mycket om sig. När jag insåg att Vertical Limit inte alls var Toutching the Void var det alldeles för sent. Dessutom är jag inte säker på att någon av de andra filmerna som CDON gav en att välja på hade varit så värst mycket bättre…
Rörliga bilder och tryckta ord 