Fortsättning på gårdagens deckardrottning-inlägg.
***
Jag upplever att Agatha Christie successivt lät mer och mer av sina egna upplevelser läcka in i romanerna. Förutom att förflytta sina berättelser till fjärran östern när hon själv fick erfarenhet därifrån (hon reste till Istanbul med Orientexpressen redan 1928) fungerar förstås deckarförfattaren Ariadne Oliver som ett slags språkrör för Christie. Oliver får beklaga sig över alla beundrare som ställer korkade frågor och missuppfattningen att en deckarförfattare skulle vara en hejare på att lösa riktiga brott.
Fortsätt läsa ”Deckardrottning deluxe: Agatha Christie (1921-1976) #2”