You are currently browsing the tag archive for the ‘Sex’ tag.

alt. titel: Charmören, The Charmer

Jo, nog är han charmig, Esmail. Faktum är att han hänger upp hela sin tillvaro på sin förmåga att charma kvinnor som han träffar på krogen och det dröjer inte särskilt länge innan vi förstår att Esmail är iransk flykting i Danmark. Möjligheten att kunna slänga fram en dansk medborgare till sambo eller fru i samtalen med migrationsverket ligger förstås högt upp på Esmails önskelista.

Kruxet är bara att kvinnorna han träffar på krogen aldrig är särdeles trakterade av ett one night stand som mer eller mindre har flyttat in hos dem innan de vet ordet av. Inte heller av främmande killar som efter ett flyktigt ”hej” vid bardisken frågar när han får träffa dem igen. Paradoxalt nog kan Esmail släppa på sin genomskinliga desperation när han träffar persiska Sara eftersom hon omedelbart fattar vad det är fråga om.

Egentligen är det frågan om det är så smart att försöka beskriva en händelseutveckling i Charmören. Ju mer jag tänker på historien framstår den nämligen som någon slags slice-of-life-film, bara sedd genom en dansk invandrares ögon. En invandrare i ett land där det näst största partiets principprogram inte vill “acceptere en multi-etnisk forvandling af landet”.

Esmail rör sig i en evinnerlig cykel mellan sitt torftiga boende, möten med migrationshandläggare, skypesamtalen med de där hemma i Iran, sina påhugg som flyttgubbe och vinbaren inne i centrum. Visst händer det saker men känslan hänger ändå kvar, inte minst eftersom jag upplever slutet som ett slags status quo. Därmed inte sagt att filmen på något sätt är ointressant, men det finns i det här perspektivet särskilt en tråd som jag undrar lite över eftersom den ger förväntningar på en upplösning som aldrig blir av. Charmören har tyvärr en uppbyggnad som lovar mer av thriller än vad som i slutänden levereras.

Förutom de rena vardagshändelserna förekommer också ett par relativt långdragna och explicita sexscener, vilka jag tolkar som ett försök att ge Esmail en slags prostitutions-vibb. Han har ju inte sex med dessa kvinnor enbart för att han vill det, utan för att han hoppas att de ska betala tillbaka genom att i slutänden ställa upp som garant för hans hett efterlängtade uppehållstillstånd.

Esmail spelas väl av svensk-iraniern Ardalan Esmaili (uppvuxen i Malå av alla ställen) men på det hela taget ger filmen mig mest av allt ett antal reality checks-bilder. Alltså moment där jag kan få någon form av förståelse för Esmails situation eller i alla fall inse hur bra jag har det som infödd svensk. Den knastriga Skype-uppkopplingen som den enda kontakten med hemlandet. Flyttbärandet åt människor som har mer prylar och snajdigare våningar än han någonsin vågat drömma om. Den översiggivna gråten från grannen på flyktingboendet som ska utvisas.

Som så ofta i den här sammanhangen – en film som inte levererar vare sig tvärsäkra eller enkla svar men däremot en hel del att tänka på.

Annonser

alt. titel: G – som i gemenskap

Dags att skotta igen ett enormt hål i min ungdomsallmänbildning! Anno 1983 var jag blott elva år gammal, tillika hästtjej. Därmed tog det ett tag innan G som koncept registrerades på min radar. Om jag inte minns helt fel var det i en artikel i Kamratposten om Niels Jensen där jag för första gången insåg att det funnits en jättejättepopulär film som hette G. Och eftersom det här fortfarande var 80-tal och jag ärligt talat inte brydde mig tillräckligt mycket för att jaga rätt på både en VHS-kassett och något att spela den i har det alltså dröjt innan jag rättat till misstaget.

Läs hela inlägget här »

Lust. Som känsla ofta förknippad med sexualitet. Rått, primalt, begär. Något helt annat än det mer finstämda ”kärlek”. Men ett ord som också kan användas i betydelsen ”gör vad du har lust med”, alltså gör vad du vill.

Läs hela inlägget här »

Efter att ha ”avnjutit” Battlefield Earth kändes det lägligt att ta itu med en annan science fiction-film som blivit känd för att vara ”worst movie ever” – John Boormans Zardoz.

Läs hela inlägget här »

Det är lika bra att erkänna det: jag har stora problem med Anna Odells X & Y. (Och det beror faktiskt inte på att jag, varje gång titeln dyker upp, blir påmind om den där MAD-serien som i original hette Spy vs. Spy.) Antingen kan jag helt enkelt tolka den problematiska känslan som ett utslag av att jag faktiskt sett en (i mina ögon) dålig film. Eller också handlar det om att innehållet stör mig och att den därmed redan per automatik bevisat sitt existensvärde.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: The House on the Edge of the Park

Hur skulle Tom och Lisa ha kunnat gissa att deras medbjudna gäster så fullkomligt skulle knäcka deras lilla fest? Här hade de tänkt sig ett stillsamt samkväm i goda vänners lag och så gick det käpprätt åt helvete.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: The Killer Must Kill Again, The Killer Must Strike Again, The Dark Is Death’s Friend

Tack vare den utmärkt trevliga bloggen “Pappa älskar film” hade jag fått upp ögonen för regissören Luigi Cozzi som verkade vara en sympatisk typ. Så det är klart att jag passade på att hugga en av hans tidigare alster när tillfälle gavs. Cozzi tycks vara mest känd för rymdoperan Star Crash (”a masterpiece of unintentionally bad filmmaking”) men jag valde nu en film vars titel antydde något mer åt giallo-hållet.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: The Bloodstained Butterfly

Edgar Allan Poe får ett otrevligt mord på halsen att reda ut? Nej, The Bloodstained Butterfly är ingen historisk film men nog var det lite roligt att känna igen Silvano Tranquilli från Danza macabra/Castle of Blood i rollen som kommissarie Berardi?

Läs hela inlägget här »

Jag antar att man får vara evigt tacksam för att likheterna med Twilight-filmserien slutar i och med att även denna tredje film inleds med ett sagobröllop. Försöken att kavla ut denna redan lövtunna historia till två filmer hade sannolikt fått det cineastiska universat att implodera.

Läs hela inlägget här »

”What is normal?” När psykologer ställer frågan kan svaret bli tabubelagda familjekonstellationer och en kontroversiell superhjälte. När en biolog ställer samma fråga inser han snart att den inte kan besvaras utan statistiska underlag. Oavsett om normaliteten sedan gäller gallsteklar eller den mänskliga sexualiteten.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, A Drink Before the War
Noah Berlatsky, Wonder Woman
Michael Connelly, The Poet

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser