You are currently browsing the tag archive for the ‘Sex’ tag.

Efter den senaste titten på höjdar-(heh…)filmen Airplane! började jag läsa på lite om bröderna David och Jerry Zucker samt Jim Abrahams. Jag upptäckte då att de innan flygfilmen haft ett projekt tillsammans med John Landis, vilket vuxit ur deras college-teatergrupp Kentucky Fried Theatre. Häpp, Kentucky Fried Movie!

Inte helt oväntat är det rätt lätt att se Kentucky Fried Movie som en slags prototyp för såväl Airplane! som Top Secret! och The Naked Gun. Det är en löst sammansatt sketch- eller episodfilm men någonstans i mitten kommer ett ganska långt segment, A Fistful of Yen, som är en parodi på kung fu- och spionfilmer på samma sätt som Airplane! eller Top Secret!

Runtomkring historien om karateexperten Loo som måste bekämpa den onde Dr. Klahn (och som i en totalt surrealistisk vändning plötsligt vaknar upp i Kansas för ett Wizard of Oz-slut) brötas det på med fejktrailers (Catholic High School Girls in Trouble), nyhetssändningar (A.M. Today), reklaminslag (Hare Krishnas ölreklam) och utbildningsfilmer om vad zinkoxid kan användas till (allt från kylskåpshyllor till benproteser).

Så det man väl kan säga att trion lärde sig inför Airplane! var att försöka bli lite mer stringent i att inordna sin humor i någon slags sammanhållen historia för som vanligt i den här typen av episodfilmer bjuds man på både rått och ruttet. Mycket är kanske inte superroligt, det mesta är knappt över studentspex-nivån men ibland glimtar det till. Antingen med något så enkelt som en otroligt låg ordvits (omnämnandet av ett ”tape” i rättegångssammanhang leder givetvis till att advokaten börjar dra ut en remsa silvertejp) eller också ett rätt roligt koncept (Feel-A-Round-bion). Ett running gag är alla medverkande som plötsligt och utan anledning blir beskjutna med en pilbåge.

För den vetgirige finns det också ett par cameos som är värda att notera. Bill Bixby gör reklam för ett huvudvärkspreparat och Donald Sutherland är en klantig servitör som tårtar sig själv i ansiktet.

Särskilt de mångahanda sexinslagen är väl kanske inte det roligaste jag sett på film. Särskilt fejktrailern för Catholic High School Girls in Trouble och scenen där nyhetsuppläsaren kan bryta fjärde väggen och se på paret som har sex framför TV:n motiveras mest av att man, om än väldigt lite A, får se en hel del T. Samtidigt är paret som utför instruktionerna i The Wonderful World of Sex rätt underhållande, särskilt som mannens för tidig ejakulation kan åtgärdas genom den medföljande Big Jim Slade.

Min favorit blev dock filmvisningen som ges i Feel-A-Round. Vilket innebär att varje biobesökare har en person bakom sig som fysiskt utför det som händer på duken. En riskabel aktivitet när filmens kärleksgnabb utvecklas till knivhot.

Kanske ingen film jag kommer att se om i brådrasket men om inte annat har jag härmed tillfredsställt kompletteringsdjävulen när det gäller ZAZ.

alt. titel: Black Magic Rites, Black Magic Rites: Reincarnations, The Reincarnation of Isabel, Black Magic Rites & the Secret Orgies of the 14th Century

Aldrig trodde jag väl att jag inom loppet av ett år skulle se inte bara en, utan två, erotiska vampyrfilmer. Jag hade kanske heller inte föreställt mig att erotisk vampyrfilm numero due skulle vara så jäkla skum att jag först inte ens kopplade att den skulle kunna klassas som en sådan.

Läs hela inlägget här »

Efter att under ungefär ett år hängt med den utmärkta Buffypodden och tittat mig igenom snart alla sju säsongerna av Joss Whedon-serien Buffy the Vampire Slayer (visad i USA mellan 1997 och 2003) var det dags för ett litet experiment inom ramen för musikalveckan.

Läs hela inlägget här »

Ytterligare ett kortare avbrott i Brontë-bonanzan för att släppa fram en premiärsugen film. Nästan intajmad med internationella kvinnodagen dessutom.

***

alt. titel: Alla tiders kvinnor

Det sägs att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Dorothea Field hoppas att det ska räcka med tre kvinnor för att klara biffen som är hennes femtonårige son Jamie. Hon är orolig för att Jamie rör sig bort från henne, en rörelse som borde kunna te sig fullt naturlig. Men ända sedan Jamies far lämnade dem har mor och son varit ett tajt litet team. Fram tills nu, vill säga.

Läs hela inlägget här »

moll-flandersalt. titel: Moll Flanders

Det är väl lika bra att erkänna först som sist: jag hade stora problem att ta Moll Flanders på allvar. Åtminstone var gång bokens berättare använde det fulla namn som fått ge boken dess huvudsakliga titel (som den hustler hon är går Moll under många olika namn under sin livstid). Detta eftersom jag omedelbart såg henne som en del av ett familjeträd i staden Springfield där dess huvudman Ned svårligen hade godkänt sin kvinnliga släktings depraverade liv.

Läs hela inlägget här »

flesh-eating-mothersDet är synd om förortsborna. Man och hustru ligger sedesamt på varsin sida i sängen medan hon tårfyllt ursäktar sig. Är han inte tänd på henne längre? Jomen, visst tillfredsställer hon honom. Fast skulle hon kunna tänka sig ett ”open marriage”?

Läs hela inlägget här »

Ulyssesalt. titel: Odysseus

James Joyces Dublinmastodont känns som en sådan där klassiker som man bara “ska” ha tagit sig igenom. Nu kan jag ärligen säga att jag gjort det. Tagit mig igenom den, alltså. Kan jag ärligen säga att jag läst den noggrant från pärm till pärm? Mja… Kan jag ärligen säga att jag förstod den? Nja…

Läs hela inlägget här »

Dead Until DarkDie hard fans av Twilight kanske helst inte vill veta att det innan Bella Swan faktiskt fanns en annan hjältinna som krånglade till det genom försätta sig i en kärlekstriangel mellan en vampyr och en varulv. Relationer som dessutom gjorde att hon själv ständigt befann sig i fara.

Läs hela inlägget här »

BladeDen där killen som lät sig lockas med av Traci Lords tänker sig nog för både en och två gånger i fortsättningen innan han följer med in på en nattklubb vars entré går genom ett slakteri, oavsett hur cool den verkar. Lyckligtvis för honom dyker den fruktade vampyr(jägaren) Blade upp med silverpålar och sitt pålitliga svärd.

Läs hela inlägget här »

Nosferatu 1979alt. titel: Nosferatu — nattens vampyr, Nosferatu the Vampyre

I slutet av 70-talet hade tyske regissören Werner Herzog kammat hem tillräckligt med vinster och nomineringar vid både Berlin och Cannes filmfestivaler för att kunna välja och vraka bland sina projekt. Enligt Herzog var F. W. Murnaus skräckklassiker Nosferatu det bästa tysk filmindustri producerat och nu skulle det till en slags kombinerad remake och homage till 20-talsfilmen.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Rosalie Ham, The Dressmaker
Raymond Chandler, The Big Sleep

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg