You are currently browsing the tag archive for the ‘Pierce Brosnan’ tag.

Remember MeKaka söker maka lyder ett uttryck som sannolikt är så ålderdomligt att det skulle kunna platsa i kampanjen ”adoptera ett ord”. Kanske är det ändå det som är fallet när Tyler och Ally finner varandra? Han slackar runt utan vare sig jobb eller regelrätt utbildning tack vare en död bror i bakgrunden. Relationen till affärsmanspappan Charles är ansträngd för att uttrycka det milt. Hon slackar absolut inte runt, utan har bestämt sig för att bli socialarbetare men har ändå ett livstrauma i form av nedskjuten mor.

Läs hela inlägget här »

Annonser

SpectreAv någon outgrundlig anledning blev jag tillräckligt pepp på nya Bond-rullen Spectre för att vilja uppdatera mig på Daniel Craigs Bond-insats. En titt på Casino Royale när det begav sig hade gjort mig lite avtänd i all sin överraskning. Visst, vi hade den hyfsat välbekanta casinomiljön men samtidigt en Bond som blir hyfsat realistiskt torterad av en blodgråtande Mads Mikkelsen. Det var nästan så jag började längta efter Roger Moores putslustiga comebacks. Men bara nästan…

Läs hela inlägget här »

Mamma MiaI likhet med Annie blev Mamma Mia! något jag kände att jag borde ta mig an. Musikalfilmen är en av tidernas mest framgångrika, sett till intäkter, och jag har förstått att den uppskattats av många även efter den slutade gå på bio. Det fanns bara ett problem. Jag hade börjat se Mamma Mia! inte mindre än två gånger förut och aldrig orkat längre än till andra sången (Honey, Honey) innan jag var tvungen att hejda ångvälten av feelgood som hotade att platta till både mig och min mentala hälsa.

Läs hela inlägget här »

Gigantiska sjökreatur världen över, darra månde ni – Mega Shark går på jakt! Godtrogna tittare av The Asylums tidigare mästerverk Mega Shark vs. Giant Octopus skulle kanske av den filmens slut ha trott att Mega Shark var ett minne blott men där bet de sig allt i tummen. Efter att den gigantiska (exakt hur gigantisk varierar filmen igenom, varför ändra ett vinnande koncept?) hajen attackerat och sänkt ett militärfartyg siktar den raskt in sig på ett annat fartyg.

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning från Filmitch som i sitt välmatade Bondmaraton kommit fram till Pierce Brosnan och Goldeneye.

***

Publicerad i VästerbottensKuriren i december 1995.

Likt en fläck på heltäckningsmattan, vilken inte har blivit borttagen med Bissells Big Green Clean Machine, dyker alltså James Bond upp igen efter sex år av tystnad. Denna gång har han återvänt till de ryska skurkarna, kanske tog de latinska knarklangarna slut. Ryssarna har utvecklat ett fasansfullt vapen — projekt Goldeneye — där en rymdsatellit kan slå ut alla elektroniska kretsar inom ett mycket precist område på jorden. En brottsorganisation ledd av den mystiske Janus stjäl vapnet och hotar nu att utplåna London. Den ende som kan hejda detta fasansfulla dåd är ni-vet-vem.

Läs hela inlägget här »

Thomas Crown är en spänningssökare av klassiskt snitt. När han inte genomför dyrbara företagsförvärv eller olika fusioner, gillar han katamaranrace, segelflyg eller 100.000-dollars golfvad. Men även sådant kan till sist bli vardagstrist och vad gör man då? Varför inte en konstkupp, även den av klassikt elegant snitt? Bytet: en ovärderlig Monet (han med näckrosorna) vilket i sin tur lockar fram försäkringsagenten Catherine Benning. Det visar sig snart att hon är en minst lika stor spänningssökare som Mr Crown, hon är Sherlock Holmes till hans Irene Adler. Frågan är bara om de någonsin kommer att kunna lita på varandra.

Läs hela inlägget här »

I ett snöigt Klippiga bergen är en ensam man jagad. Han lyckas undkomma och katt-och-råtta-leken fortsätter vidare ned mot slättlandet och öknen.

Jag blir fascinerad av Seraphim Falls. Länge, länge får vi inte veta vem den ensamme mannen är, vilka det är som jagar honom eller varför, och det häftiga är att det inte spelar någon roll. Det är intressant hur lätt det är att ta den ensammes parti bara för att vi sett honom först och han är ensam mot många motståndare för vi vet ju egentligen inte om någon av dem är god eller ond. Harry Gregson-Williams eftertänksamma och vemodiga score betonar Seraphim Falls som en lite annorlunda Western, här är det verkligen ingen pang-pang action.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, A Drink Before the War
Lev Grossman, The Magicians
Roslund & Hellström, Tre minuter
Michael Connelly, The Lincoln Lawyer

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser