You are currently browsing the tag archive for the ‘Satanism’ tag.

alt. titel: The Sect, The Devil’s Daughter

Lika bra att riva av Michele Soavis tredje film som regissör medan vi ändå är på gång!

***

Om lärarinnan Miriam bara vetat vad som väntade henne hade hon kanske trampat lite extra på gaspedalen den där dagen. Som det nu slumpade sig körde hon bara på, inte ihjäl, en gammal man. Skuldmedveten tar hon med sig åldringen hem, ett välgärning som hon får anledning att bittert ångra.

Ety detta är en högst brydsam nattgäst. Först tar han sig in i Miriams sovrum och låter en insekt krypa in i hennes näsa, varvid hon drömmer hiskeliga mardrömmar om en stor fågel som hackar hål i halsen på henne. Sedan låtsas han vara sjuk så att hon måste kasta sig iväg efter en läkare. Bara för att han i lugn och ro ska kunna leta sig ned i hennes källare, hitta en lönndörr som leder till en slags avloppsbrunn där han kontaminerar husets vatten. För att därefter lägga sig ned och dö.

Men den unge läkaren Frank är desto nöjdare eftersom det är han som följer med Miriam hem för att hjälpa till med den gamle mannen. Ambulanspersonalen (som är misstänkt snabbt på plats) har knappt hunnit ut genom Miriams ytterdörr med likbåren innan Frank frågar om en dejt. Sedan fortsätter han att vid de mest olämpliga av tillfällen försöka ge henne diverse ömhetsbetygelser. Men vad annat är att förvänta av en kille som har med sig kondomer i reseapoteket?

Som livet utformar sig för Miriam är hon emellertid inte det minsta intresserad av Franks framstötar. Hon har fullt upp med att hantera märkliga drömmar, oförklarliga meddelanden på telefonsvararen, svimningsanfall och blått klägg i dricksvattnet som på något sätt också lyckas ta livet av hennes guldfisk.

Ytterligare en film från Michele Soavi där han själv skrivit manus med benäget bistånd av Dario Argento. Ytterligare en film som av någon obegriplig anledning försökt skohornas in i Lamberto Bavas Dèmoni-serie, vilket innebär att La setta ibland kan gå under namnet Dèmoni 4.

Vilket blir ännu mer krystat än i La chiesa, som åtminstone handlade om demoner. Här är det förvisso mycket snack om satanistsekter. Men förutom en inledning på 70-talet, där den Rolling Stones-citerande sektgeneralen Damon (spelad av vår gamle bekant Tomas Arana) tar hand om ett gäng bröstmålande hippies, lyser de med sin frånvaro. Eller ja, de finns ju där som några slags grå eminenser i bakgrunden men filmen fokuserar i det avseendet allt för mycket på det oförklarliga som drabbar Miriam och de i hennes närhet. Åtminstone jag hinner glömma bort själva sekten mellan varven. Deras syfte och makt förblir in i det sista allt för otydligt.

Däremot ska erkännas att min kritik mot La chiesa, att historien inte hängde ihop, inte gäller här. Problemet är som sagt istället att Miriams berättelse blir alldeles för långdragen med en massa scener och händelseförlopp som i slutänden strängt taget knappast behövs för att föra handlingen framåt. Och eftersom de inte är vare sig särskilt häftiga eller spännande har jag svårt att se poängen med dem. Det känns som om Soavi tagit devisen ”Show, don’t tell” ganska många snäpp för långt.

Varför ska exempelvis Miriams vatten bli allt fullare med blått klägg så att hennes bad till slut mest av allt påminner om den blå presentsnöressoppan i första Bridget Jones-filmen? Varför är det lokala sjukhuset så hårresande inkompetent (bland annat med tanke på att man hävdar att det inte är ovanligt att dödförklarade kroppar vaknar till liv igen)? Ska den vita kaninen främst vara en comic relief (kom igen, vad annat kan den vara när den får hantera en fjärrkontroll?!) eller signalera en slags Alice i underlandet-vibb? Men vilken historia om en flicka eller kvinna som befinner sig i ett, för henne obegripligt, sammanhang kan INTE påminna om Alice? Och vad är syftet med insekten, bortsett från att göra en övernaturlig koppling till en fossil sådan? Vilket dessutom blir ytterst förunderligt eftersom det uppenbarligen gått att ta reda på oväntat mycket om insektens livscykel samt dess ”profound religious significance” trots att den varit utdöd i tusentals år.

Jag håller mig med förtvivlans mod kvar i ett par snygga scener (där jag undrar om inte den blåtintade avloppsbrunnen var en inspirationskälla för den tio år yngre Dagon) och några överraskande brutala effekter, men de är banne mig ännu mer ovanliga här än i La chiesa. Dessutom blir mycket på sluttampen rent ut sagt korkat bara för att historien ska kunna få sätta punkt. Det mest intressanta med La setta är i långa loppet kanske att rollen som Miriam spelas av en viss Kelly Curtis som i vissa vinklar var väldigt lik Jamie Lee Curtis. Och det visar sig ha en fullt naturlig förklaring – de är systrar. Plus att den äldre mannen porträtteras av veteranen Herbert Lom.

Nej, med tanke på att inte heller Dellamorte Dellamore fann nåd inför mina ögon är det kanske bara att acceptera att Michele Soavi i mina ögon aldrig lyckades göra något bättre än debuten StageFright?

För skräckfilmsveckans fjärde dag har Fiffi doppat tårna i uppföljar-havet och Filmitch lögat sig med…ja, vadå?

Annonser

alt. titel: All the Colors of the Dark, Day of the Maniac, Demons of the Dead, They’re Coming to Get You

Inte undra på att Jane går omkring som en zombie om dagarna, vaknar utmattad och är så borta att hon ställer sig i duschen med nattlinnet på (med bonuseffekten att det blir alldeles genomskinligt – vem hade kunna ana det?!). Som femåring blev hennes mor brutalt mördad och för inte så länge sedan var hon och maken Richard med om en bilolycka där de förlorade sitt gemensamma (sannolikt ofödda). Nu drömmer Jane hemska mardrömmar om blodiga, gravida kvinnor, kvinnor som blir mördade av en man med genomträngande, isande blå ögon samt bisarra dockor i drag med usla tänder. Allt ackompanjerat av läskig musik förstås.

Läs hela inlägget här »

Med en underhållande (Gone Girl) och en riktigt bra (Dark Places) Gillian Flynn-thriller innanför västen fanns det ju ingen anledning att inte kasta sig över debuten Sharp Objects.

I Gone Girl flyttade Nick Dunne relativt frivilligt tillbaka till Missouri från hipster-New York för att kunna umgås med sin sjuka mamma. I Sharp Objects mer eller mindre beordras journalisten Camille Preaker tillbaka till Missouri av sin redaktör.

Läs hela inlägget här »

Libby Day har vuxit upp i övertygelsen att det är något fel med henne, hon bär på ”evil blood”. Och inte bara med henne, förresten, utan hela hennes familj. Nu finns det då inte så mycket kvar av den eftersom brorsan Ben sitter i fängelse för att ha mördat mamma Patty och systrarna Michelle och Debby.

Läs hela inlägget här »

Fortsättning på gårdagens inledningsinlägg till årets halloweentema.

***

Den katolska kyrkan utvecklade under historien alltså en komplicerad och avancerad struktur för att klassificera och identifiera demoner, hur man ska undvika dem samt behandla personer som blev besatta av dem. Och det är väl kanske där den starkaste fascinationen för inte minst skräckfiktion ligger; att katolicismen hela tiden någonstans ändå betraktar detta med änglar och demoner, himmel och helvete som reella fenomen som man måste ta hänsyn till i vardagen. Läs hela inlägget här »

Det är Halloweenmånadens första dag. Temadags!

***

Visst är det skönt att ha något att skylla på när saker och ting går åt helvete? Något eller någon…

De flesta kulturer har haft föreställningar om andar eller gudomliga krafter som kan påverka människor på olika sätt, onda som goda. Det är också från ett sådant begrepp som man vanligtvis hänför själva namnet demon. Grekiskans δαιμόνιον (daimonion) är helt enkelt en övernaturlig kraft som inte i sig självt är vare sig ond eller god. Men lets face it, visst är det så mycket mer kittlande och spännande med de onda krafterna?

Läs hela inlägget här »

En återtitt på Polanskis film gjorde mig främst sugen på att läsa Ira Levins förlaga. Igen. Jag vet inte hur många gånger jag besökte den stackars utsatta Rosemary under tonåren och var lite nyfiken på hur thrillern skulle ha hållit under årens lopp.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Black Magic Rites, Black Magic Rites: Reincarnations, The Reincarnation of Isabel, Black Magic Rites & the Secret Orgies of the 14th Century

Aldrig trodde jag väl att jag inom loppet av ett år skulle se inte bara en, utan två, erotiska vampyrfilmer. Jag hade kanske heller inte föreställt mig att erotisk vampyrfilm numero due skulle vara så jäkla skum att jag först inte ens kopplade att den skulle kunna klassas som en sådan.

Läs hela inlägget här »

Som liten flicka fick Libby Day bevittna mordet på nästan hela sin familj. Den ende överlevande, förutom hon själv, var brodern Ben och han hamnade i fängelse efter att Libby vittnat om att det var han som mördade deras mamma och två systrar.

Läs hela inlägget här »

The devils groundalt. titel: The Cycle

Ett gäng (surprise, surprise) collegestudenter är på väg rakt ut i spenaten för att försöka lokalisera en gammal indiansk begravningsplats och därmed stoppa rovgiriga gruvföretag från exploatering (because that’s what they do best!). Deras lärare har lovat dem ett säkert betyg på miljökursen om de hittar begravningsplatsen, för det är så universitetskurser fungerar.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Tahereh Mafi, Ignite Me
Ian McEwan, Nutshell

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser