You are currently browsing the tag archive for the ‘Terrorism’ tag.

Ett av New Yorks tunga jetsetpar, Christopher och Pauline Van der Veer, hittas brutalt mördade i Battery Park. Det märkliga i sammanhanget är att även deras livvaktschaufför strukit med på kuppen. Både NYPD och säkerhetsföretaget Executive Security, inhyrda för att skydda Van der Veer, lutar åt att det måste handla om ett bisarrt terror-dåd. Kanske var syftet att kidnappa paret men något gick fel?

Terrorkopplingen gör dock att polischef Warren åter sätter in Dewey Wilson i tjänst eftersom det var hans specialitet. Men Wilson är redan från början tveksam till att någon terroristgrupp skulle stå bakom dådet, inte minst eftersom ingen hört av sig och tagit åt sig ”äran”. Tillsammans med psykologen Rebecca Neff och kompisen Whittington som arbetar på New Yorks bårhus börjar de nysta i ett fall där kroppsskadorna snarare antyder djurattacker. Men inte kan det väl springa omkring vilda vargar mitt i storstaden New York?

Kompletteringssjukan kombinerat med nyfikenhet gjorde att jag förstås inte kunde hålla mig undan från den tredje varulvsfilmen som hade premiär 1981. Wolfen hade jag tidigare heller inte alls bekantat mig med och satte mig därför ned med ett förhållandevis blankt sinnelag. Men bara förtexterna bådade ju gott – en tydlig New York-känsla tillsammans med namn som Albert Finney, Gregory Hines, Edward James Olmos, Reginald Vel Johnson och Tom Noonan (plus Tom Waits i en yttepytteliten roll). James Horner står för pukorna och trumpeterna (med ett sound som han skulle komma att återanvända i Aliens) medan förlagan var Whitley Streibers debutroman.

Ett namn som däremot inte känns riktigt lika välbekant är regissören och manusförfattaren Michael Wadleigh. Wolfen är också hans enda spelfilm som regissör. Det Wolfen dessutom saknar är ett känt namn i stil med Rick Baker eller Rob Bottin men filmen har föredömligt nog tagit konsekvenserna av detta faktum och hållit specialeffekterna till ett minimum. Publiken får mest se lite sprutande blod och redan uppslitna halsar.

Det jag var nästan mest nyfiken på inför titten var om även Wolfen skulle satsa på sexualitetsvinkeln när det gäller varulvsmyten men det blir snart uppenbart att Streiber och Wadleigh valt att ta det hela i en helt annan riktning. Vi bjuds på en ”brumsnurra” (bullroarer), personer som synes vara av indianskt ursprung och en frisläppt duva vars flaxande övergår i en helikopters vinande.

Japp, här är det förfördelad ursprungsbefolkning kontra invaderande upprustningsprojekt all the way men förlagd till ett nedgånget och fallfärdigt New York, företrädesvis South Bronx. På den här tiden såg området verkligen ut som en krigszon av rivningsmassor, krossat glas och förvridna armeringsjärn, vilket Wadleigh utnyttjar till max. Att de första offren får ha ett så pass anrikt och historiskt laddat namn som Van der Veer, att Christopher är en framgångsrik fastighetsmagnat eller att paret glider runt med en Borzoi, är förstås ingen slump.

Och jag måste erkänna att jag verkligen gillar den här skamfilade New York-känslan, det är en del av Wolfen som fungerar över förväntan. Både de slitna bostadsområdena och den krassa bårhusverkligheten med döda kroppar högt och lågt. Särskilt som vi dessutom får följa med högst upp på stadens klassiska broar med en silhuett som är så otroligt välbekant samtidigt som den numera är rejält förändrad. Vad som också fungerar över förväntan är Albert Finney med sina ledsna valpögon och överraskande krulliga hår som New York-polis.

Men trots detta tar sig Wolfen inte riktigt hela vägen fram. Den blir aldrig vare sig spännande eller läskig trots idoga försök att skapa en krypande thrillerstämning. POW-perspektivet med ett slags värmekamerafilter är roligt, mest för att det förekommer sex år innan Predator, men används alldeles för ofta och alldeles för länge utan att det egentligen tillför särskilt mycket.

Utveckling vs ursprungsbefolknings-temat förekommer också parallellt med en annan klassiker när det kommer till 70-talsfilm – konspirationsthrillern. Eller ja, det är i alla fall så jag tolkar betydelsen av firman Executive Security eftersom Wolfen ganska ofta klipper mellan Wilsons mördarjakt och företagets övervakningsrum. Den exakta ansvarsfördelningen mellan dem och NYPD är högst oklar, detsamma gäller villkoren för Wilsons tjänstledighet och hur han kallas tillbaka av Warren. Eller varför inte vilken funktion Diane Venoras psykolog Rebecca Neff egentligen ska fylla? De här olika temana löper hela tiden i olika spår och lyckas aldrig riktigt mötas, vilket gör att Wolfen aldrig heller blir riktigt helgjuten.

Däremot tycker jag att den hamnat i oförtjänt mycket skugga från sina årsfränder, särskilt The Howling. Det är förstås två filmer som valt väldigt olika vägar för sitt berättande men spontant upplever jag faktiskt Wolfen som den mer innovativa av de två.

Frågan är vad Ron Stallworth hade förväntat sig när han ansökte om att utbildas till Colorado Springs första afro-amerikanske polis. Han hade sannolikt inte förväntat sig att sitta fast i ett arkivrum men var däremot säkert mindre överraskad över att ständigt behöva höra sina kollegor referera till afro-amerikanska misstänkta eller offer som en ”toad”.

Läs hela inlägget här »

Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Cowboy Bebop: The Movie, Cowboy Bebop: Knockin’ on Heavens Door

Ett udda gäng prisjägare i ett slitet rymdskepp som kuskar runt och tar vilka påhugg som än kommer i deras väg, låter det bekant? Med en dos cynicism som ändå aldrig ligger mer än ett tuppfjät från motvillig solidaritet och humanism inslängd i mixen?

Läs hela inlägget här »

438 dagar.jpegSom berättare och filmskapare är det säkert lätt att lockas av den otroliga historien om journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Perssons fångenskap i ett etiopiskt fängelse under mer än ett år. Närmare bestämt fyrahundratrett… ja, ni fattar. Få svenskar torde ha missat förloppet, antingen vid själva hemkomsten med allt vad det innebar av presskonferenser och mediauppbåd eller vid publiceringen av boken med samma titel som filmen. 438 dagar inleds trots det med den, i det här fallet, närmast överflödiga upplysningen om att filmen är ”baserad på en sann historia”.

Läs hela inlägget här »

Godzilla IIalt. titel: Godzilla II: King of the Monsters

I Monsterverse gömmer Antarktis isar något helt annat än X-Files-iga rymdskepp. Men det är ändå mindre skillnad mellan de två världarna än man kanske skulle kunna tro. I bägge fallen finns det nämligen organisationer som är mycket intresserade av att se till att det som finns infryst i isen fortsätter att vara en väl bevarad hemlighet.

Läs hela inlägget här »

Pop quiz, hot shot! Vad tror vi Adam McKay helst vill prata om? Det faktum att han regisserat Vice, den andra filmen som fått honom nominerad till en regissörs-Oscar (den förra var The Big Short), eller att han varit med och producerat den allmänt nedsablade Holmes & Watson med forna partnern Will Ferrell i en av rollerna?

Läs hela inlägget här »

YouTube visade sig vara en oväntat rik ljudbokskälla att ösa ur när det kom till välkända snubbe-författare som jag hittills inte orkat ta mig an bok-ledes. För visst känns det väl som att exempelvis Tom Clancy och Ken Follett är Män som skriver böcker för andra Män? Nu hade turen kommit till Robert Ludlum och hans Jason Bourne.

Läs hela inlägget här »

En betraktelse för att understryka skillnaden mellan två nationella temperament brukar vara att i Frankrike resulterade underklassens missnöje i en blodig revolution medan det i England resulterade i Monty Python.

Läs hela inlägget här »

En bit in i Mission: Impossible – Fallout, Ethan Hunts senaste äventyrskrönika, börjar jag fundera på i vilken av filmerna som Charlize Theron var skurken med det luddiga syftet för alla sina illdåd. Handlade det inte om en hårddisk av något slag? Och kanske en kidnappningssituation?

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
MR Carey, The Boy on the Bridge

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg