You are currently browsing the tag archive for the ‘Fattigdom’ tag.
Det finns flera alternativa titlar till Victoria Benedictssons roman Pengar. Giftermål. Äktenskap. Kvinnor. Frihet. Allt detta fokuseras i historien om den obemedlade Selma Berg, vilken gifter sig alldeles för ung. Vid 16 års ålder hyser hon ofullbordade konstnärsdrömmar men utan vare sig pengar eller sin fars och farbrors välsignelse konstaterar farbrodern krasst “Jag tycker inte du kan bli någonting bättre än hustru åt en bra karl.”
Och som av en ren händelse råkar han dessutom ha en sådan ”bra karl” på lut – patron Pål Kristerson. Att patron är rejält överviktig och nästan lika gammal som Selmas far spelar mindre roll; farbrodern vänder på steken och påpekar att Selma nog inte skulle tycka det vore så himla kul att stå ogift om hennes far skulle få för sig att ge henne en styvmor i hennes egen ålder.
Trots att den sextonåriga Selma dittills uppfört sig som en självständig och fri själ är hon också tillräckligt pragmatiskt lagd för att inse att hennes valmöjligheter är högst begränsade. Med tonåringens hela naivitet kan hon lockas in i förlovningen med löfte om något av ett äventyr. Och visst är det väl så att patron skulle köpa henne en präktig häst och en fin ridklänning om hon vore hans hustru?
Jo, såklart att alla de här delarna – äktenskap, kvinnans ofria ställning och pengar – hänger ihop i romanen, likväl som i Benedictssons 1880-tals-verklighet. I bokens sista kapitel får Selma göras till språkrör för alla sina olyckssystrar och påpeka det absurda i att en kvinna exempelvis kan giftas bort innan hon är myndig (vid 21) men inte förfoga över sina egna tillgångar. Andemeningen i denna ordning är alltså att långt innan en kvinna ansågs mogen nog att kunna bestämma över sina pengar ansågs hon fullt mogen att fatta ett beslut om huruvida hon var redo att binda sig för livet.
Så om en kvinna gifts bort när hon egentligen är för ung för att förstå vad det är hon ger sig in på – kan hon då hållas ansvarig för sina bröllopslöften att älska sin make i nöd och lust? Män uppmuntras att söka sitt oberoende, oavsett om de har några tillgångar eller inte, medan kvinnor förväntas foga sig. Först efter sin far eller förmyndare och sedan sin make.
Men visst spelar även pengar en stor roll. Bristen på dem leder till att Selma känner att hon inte är fri att gå sin egen väg och överflödet av dem gör att patron Kristerson mer eller mindre köper sin brud. Just transaktionsmomentet görs ganska tydligt av Benedictsson. Först genom att farbrodern ger henne 100 kronor efter han just meddelat att det inte kommer på tal med någon konstnärsutbildning för Selmas del. Sedan genom patron som vill ge henne tre gånger så mycket när hon tackat ja till förlovningen med en smilande försäkran: ”fästmanspresenterna köper jag sjelf”.
Föga förvånande blir Selma ingen lycklig hustru – Pengar följer henne under sju år som gift med patron. Utåt sett framstår hon som kontrollerad men inombords dör hon en smula varje dag. Trots en del försök accepteras hon aldrig av traktens andra fruar eftersom hon tycker om att rida och förkovra sig. Hon kan inte delta i deras samtal om hus, hem och barn. Nöjen som dansande är otänkbara eftersom hennes make är ofantligt svartsjuk på varje ogift man som kommer inom två mils radie av hans egend…eh, hustru.
Det är lätt att tycka om Selma som huvudperson, hon är frank och uppriktig med sin omgivning. Chosefri och energisk. Som läsare sympatiserar man med hennes strävanden, för hon kräver verkligen inte särskilt mycket. Benedictsson lyckas göra hennes längtan efter frihet och självständighet tydlig, med träffsäkra observationer och detaljer. Som att Selma gillar att få mothugg. Inte för att hon är masochist eller faller för elaka män, utan för ”friskheten af att känna en annans vilja mot sin egen, icke med tvånget att böja sig, utan med friheten att brottas”.
Tidigare var Benedictsson sannolikt mer känd under sin pseudonym Ernst Ahlgren, men jag upplever att modernare information knappt ens nämner det längre. Allt för att lyfta kvinnan bakom det manliga namnet. Tyvärr en ganska sorglig historia som inte skiljer sig särskilt mycket från Selmas. Victoria hyste även hon konstnärsdrömmar och gifte sig med en mer än dubbelt så gammal man för att komma bort från föräldrarnas inflytande. Hon debuterade 1884 och Pengar, som kom året efter, blev hennes genombrott. Hon sökte sig till Köpenhamn och ska ha haft ett förhållande med Georg Brandes. Trots de här förändringarna tog hon sitt liv med en rakkniv på ett hotellrum i Köpenhamn redan 1888, av flera olika anledningar.
Så det var ju inte särskilt upplyftande… Då känns det hoppfullare att lämna den 23-åriga Selma Berg, när hon äntligen funnit kraften att bryta med sin man och fan ta konsekvenserna. “Ögonen lyste af lefnadsmod, ty nu var steget taget, nu fick det komma hvad det ville. Och hela hennes varelse genomströmmades af den ungdomskraftiga egoism, som ropar: ’plats, jag måste lefva!’”
”Det är den enda tid på dygnet hon inte fryser”. Ibland kan det räcka med en enkel mening för att skapa en omedelbar koppling mellan läsare och romangestalt. Det är förstås inte meningen i sig som gör det, men såsom varande en livslång fryslort känner jag förstås ett omedelbart släktskap med Cora Sandels Alberte. Hur kölden lindar kroppen i kedjor, biter mellan skulderbladen, gör en hård och förkrympt. Den lustfyllda beskrivningen av hur Alberte, när hon en gång blivit varm, känner sig ”rörlig och mjuk” och kan ”umgås lättsinnigt med sin värme” sätter fingret på hur frusenheten förvandlar ens egen kropp till ett pinoredskap.
Är man någorlunda välbekant med Noah Baumbach som regissör kommer det kanske inte som någon större överraskning att Frances Ha till största delen är en prat-film. Det är svårt att säga att det egentligen händer särskilt mycket medan vi får följa filmens namne, en 27-årig dansare spelad av Greta Gerwig, under kanske ett New York-år.
Läs hela inlägget här »
Ingen kan anklaga journalisten Karin Alfredsson för att inte dra sitt strå till stacken, varken när det gäller journalistisk och engagemang. Hon har bland annat varit gästprofessor i journalistik vid Umeå universitet och chefat över biståndsföretaget We Effects som sedan 1958 bekämpat fattigdom, särskilt bland kvinnor.
Kingdom (2019-2020, 2 säsonger och 12 avsnitt)
Tidigt 1600-tal i ett Korea som lider svårt efter invasionen av Japan på 1590-talet. Svälten härjar och alla har det allmänt svårt. Fast kanske inte alla, ändå. Det finns en aristokrati som ser till att ta för sig så gott det går, särskilt representerade av Lord Cho Hak-ju som sett till att få sin egen dotter Cho gift med kungen. Drottningen är nu dessutom gravid, varför läget ser rätt mörkt ut för den nuvarande kronprinsen Lee Chang.
Vem hade kunnat tro att en pratfilm om påvar skulle bli så uppmärksammad? Och på Netflix, icke desto mindre?!
- Best Performance by an Actor in a Leading Role
- Best Performance by an Actor in a Supporting Role
- Best Adapted Screenplay
***
Kan man sin påvliga historia är det inte mycket som kommer som en överraskning i The Two Popes. Till och med jag kunde påminna mig utfallet i 2005 års konklav efter Johannes Paulus II:s död, eftersom valet av tyske Joseph Ratzinger (aka Benedictus XVI) tycktes dela den katolska kyrkan (och resten av världen) i två läger. Antingen en vinstlott i form av återgång till en mer fundamentalistisk värdegrund och striktare efterlevnad. Eller ett kvävande bakslag för de reformistiska vindar som ändå börjat blåsa under den tidigare påvens styre.
alt. titel: Kapernaum, Capernaum
För den tolvårige Zain är livet knappast någon fest, vare sig i Kapernaum eller Beiruts slum där han bor tillsammans med sin familj. Att gå i skolan är det inte tal om. Zain måste jobba för familjens försörjning, bland annat som springpojke åt fastighets- och butiksägaren Assaad. Assaad låter familjen bo hyresfritt i en av sina undermåliga bostäder och framstår i föräldrarnas ögon som snällare än självaste jultomten när han stoppar ned några paket snabbnudlar och lite lakrits i Zains kasse vid arbetsdagens slut.
alt. titel: Shoplifters
Ska man vinna fina priser på fina filmfestivaler ska man tydligen heta Hirokazu Kore-eda. Redan 1995 fick regissören och manusförfattaren pris vid Venedigs filmfestival för sin debutfilm, Maboroshi no hikari. Och sedan har det rullat på med någon utmärkelse nästan varje eller vartannat år, gärna i Cannes. Shoplifters har en nominerings- och vinstlista längre än min arm och var givetvis Japans bidrag till ”Best foreign language” vid den senaste Oscarsgalan.
alt. titel: Det våras för slummen
Den hårdhjärtade affärsmannen och finansgeniet Goddard Bolt tvekar inte inför att vare sig hugga ned regnskog eller riva ålderdomshem om de skulle råka stå i vägen för hans företag. Kanske det inte ser så bra ut i tidningarna men gör man det lite i smyg och om natten får ju ingen veta något.
Välkommen till England anno 1818. Ett England där folk dör som flugor i lungsot. Ett England där Hampstead fortfarande är en lantlig by, belägen en dryg halvmil från Londons centrum. Här träffar den unga Fanny Brawne poeten John Keats via gemensamma bekanta. Till en början tycks Keats lyssna på sin gode vän Charles Brown när det kommer till Fanny – en sådan flicksnärta, mest intresserad av fashionabel sömnad och utan en förmögenhet som skulle kunna bekosta en poetmakes värv, är inget för hans briljante vän.
That’s what HE said!