Warrior (2011)

Lika bra att kasta sig över ännu en film om två fajtande bröder. Som fredag följer på onsdag följer Warrior på The Fighter. Men Warrior låter med en gång ana något tyngre och grymmare genom gråtintande miljöer, uppgörelser med misshandlande fäder och en titel formulerad i närmast anfallande feta bokstäver, vitt mot svart. Efter bara ett par minuter framstår plötsligt David O. Russells film som en Bullerby-idyll, trots crackberoende och white trash.

Annonser

Black Mass (2015)

Att vara filmvärldens Boston borde kännas som det måste ha varit för 70-talets New York. Antingen framställs staden som ett gangsternäste av guds nåde (Mystic River, Boondock Saints, The Departed, The Town) alternativt ett samhälle totalkorrumperat av polisen eller den katolska kyrkan eller varför inte bägge två på en och samma gång (Spotlight)? I bästa fall är det en stad där dryga collegestudenter kan få stryk av arbetarkillar (Good Will Hunting).

Legend of the Guardians: The Owls of Ga’Hoole (2010)

alt. titel: Legenden om ugglornas rike

Vad göra när det känns som om hela Chosen One-genren börjar gå lite på tomgång? Berättar samma historia igen men rollbesätter hela persongalleriet med ugglor och håller tummarna för att ingen ska se igenom tricket förstås.

The Gift (2015)

Gåvor kan vara känsliga saker. En källa till glädje, visst, men också något som försätter mottagaren i skuld. I någon mening måste mottagaren också acceptera givarens inbrytning i en privat sfär, en godtagen gåva tar sig igenom de eventuella integritetsbarriärer man kan ha försökt upprätta. Och hur svårt blir det inte då när mottagaren inte ens får en möjlighet att tacka nej?