alt. titel: Flocking
En mindre norrländsk ort. Litenheten går att se i både bra och dåligt ljus. Bra eftersom här finns en stark gemenskap – ett bröllop är en glad tillställning som hela byn deltar i. Dåligt om man råkar vara ointresserad av jakt och fotboll. Eller när en av tjejerna i den lilla avgångsklassen anmäler en klasskompis för våldtäkt.
Det är nästan så man skulle kunna tro att MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) hade planerat allt in i minsta detalj. Den blomstertid nu kommer är nämligen en perfekt pendang till den uppmärksammade broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Även om våra huvudpersoner hamnar i en situation som går långt utöver vad som kan fixas medelst ett gäng burkar konserverade tomater samt ett spritkök.
Klart bloggen bjuder på en svensk film på nationaldagen!
***
alt. titel: Sami Blood
Ingen kan beskylla det svenska folkhemmet för att ha varit särskilt logiskt i alla delar. Det var till att börja med ett samhällsbygge som skulle omfatta alla, men ändå inte. Irriterande nog fanns det ju i Sverige flera olika grupper människor som envist vägrade att inordna sig i tydligt avgränsade kategorier. De var vare sig verkstadsarbetare, hemmafruar eller direktörer. Inte heller hade de vare sig fasta adresser eller särskilt mycket egendom som kunde beskattas.
För ett inlägg i alla fall… Jag fick ett önskemål från Henke att bland de filmerna jag skrev om under det gångna (och långa!) Halloween-temat plocka ut en topplista. Och det är klart att jag kan göra det. Den blir däremot inte särskilt lång eftersom filmerna jag polerade av generellt inte nådde några stratosfäriska höjder av kvalitet. Därför listar jag helt enkelt de sju filmer som fick betyg 3 eller högre. Fortsätt läsa ”Vampyrerna återuppstår!”
Jag tar tillfälligtvis rygg på bloggkollegan Fiffis filmtajms Svenska söndagar
***
alt. titel: Hallonbåtsflyktingen, Raspberry Boat Refugee
Mikael Andersson är på ett sätt en typisk SD-anhängare. Han älskar Sverige och allt som hör därtill – den inkluderande folkhemstanken (som egentligen inte är så inkluderande som man ibland vill göra gällande), Per Albin Hansson, kungahuset, Saltsjöbadsandan och allemansrätten.
“It could happen to you [—]/And it happened to me”
För oss som känner igen blondinen som sjunger örhänget “It could happen to you” utgör sångens påstående ingen större överraskning eftersom vi ju vet att allt kommer att hända henne, både positivt och negativt. I det avseendet är Monica Z en rätt vanlig uppgång-och-fall-historia. Vi får vara med om hennes stora genombrott när hon efter anmodan från ingen mindre än Ella Fitzgerald (och det finns mycket Ella att anmoda den svenska blondinen) börjar sjunga jazz på svenska tillsammans med Arne Domnérus orkester. Men framgången är inte alltid så lätt att hantera för en kvinna som växt upp under det svenska jante-oket.
Jakten på Edvard: Om Edvard Persson, filmerna och de som var med när det begav sig (2013)
En milstople är nådd för Rörliga bilder och tryckta ord. För första gången har jag blivit erbjuden recensionsexemplar och passande nog är det inte bara en bok, utan en bok om film.
I dryga trettio år, mellan 1924 och 1956, spelar Carl Edvard Persson in film. Under större delen av dessa trettio år är komikern närmast ofattbart populär och inte bara hemma i gamla Svedala. Filmer som Kalle på Spången och En sjöman till häst går på export till ett av Tyskland ockuperat Danmark och får representera frihet och mild upprorsanda. I mitten av 40-talet gör Edvard en kombinerad propaganda- och inspelningsresa till diverse svensksamhällen i USA där man utlyser Edvard Persson-day och han får träffa Cecil B. DeMille.
Jakten på Edvard är skriven av Pontus Brandstedt som under hela sin akademiska bana tycks ha haft ett ömt klappande hjärta för den svenske komikern. Bokens undertitel beskriver innehållet relativt väl, fokus ligger på Persson och hans (ljud)filmer samt en hel massa folk.
Ok, såvitt jag kan förstå rör sig Jag är nyfiken – en film i gult på åtminstone tre olika plan. Dels har vi en relativt fiktig historia (men utan påhittade namn) där teatereleven Lena träffar glidaren Börje. Mellan dem sker någon form av relationsutforskande samtidigt som de har sex på Stockholms slottstrappa och i en jävligt gammal småländsk ek. I den här historien brottas Lena också med sina föräldrarelationer – mamma stack när Lena var mycket liten och pappa deserterade från spanska inbördeskriget (och sina ideal) efter bara tre månader.
Dels har vi någon form av halvdokumentär där samma teaterelev Lena, men tillsammans med Ulla och Magnus, går runt på stan och arbetarkongresser och intervjuar folk om klassamhället, kvinnans ställning och icke-våld. Den här Lena har (tror jag) ett förhållande med regissören Vilgot Sjöman.
Idag är det Sveriges nationaldag och jag firar den genom att publicera den absolut enda recensionen av en svensk film som jag hade liggande. Nu har jag ett år på mig att se minst en till.
***
Ibland överraskar filmer. Den amerikanske underdogen som aldrig lyckas samla tillräckligt med kraft och mod för den där sista ansträngningen som skulle vara allt som behövs för slutgiltig triumf. Den svenske underdogen som lyckas med det motsatta och faktiskt går vinnande ur sin personliga strid.
Med tanke på den senaste tidens blåsväder kan man undra om McDonals hade ett finger med i spelet när SVT nyss sände Darling. Företaget framstår nämligen som en förhållandevis schysst och förstående arbetsgivare för de två i princip oanställbara huvudpersonerna. Bernard är förvisso arbetsvillig så det räcker men sticker med sina 61 år av inom jobb som modemförsäljning eller på just McDonalds. Eva vill egentligen inte jobba alls (åtminstone inte på McDonalds) men har inget val inför hot om tvågsförsäljning av bostadsrätten på Gärdet.
Rörliga bilder och tryckta ord 