La famille Bélier (2014)

alt. titel: Familjen Bélier, The Bélier Family

När 2021 års CODA blev aktuell i Oscars-sammanhang pratades det en del om att det var en remake på en fransk film (så hur i hela helvete kunde den vinna “Best Adapted Screenplay”?! Jag fattar fortfarande inte…). Denna franska film var La famille Bélier.

Madeo (2009)

alt. titel: Junko Junko, Mère, Madre, Mother

“A boy’s best friend is his mother”

Ett citat som modern till Do-joon utan tvekan skulle ställa upp på. Hon är äldre, ensamstående (sannolikt änka) men kan aldrig släppa oron för sonen. Han synes ha en intellektuell funktionsnedsättning och umgås enligt mamman alldeles för mycket med den halvkriminelle Jin-tae.

X2: Netflixhyssjande (1998 & 2016)

Mike Flanagan har visat sig vara en riktigt stabil regissör och manusförfattare men det tog ett tag innan jag upptäckte honom. Så när jag fick nys om att hans Hush från 2016 snart skulle försvinna från Netflix var det sparken i baken som behövdes för att söka mig bakåt i hans filmografi.

Autisterna – om kvinnor på spektrat (2021)

Radiojournalisten Clara Törnvall har alltid känt att det är något som inte stämmer mellan henne och samhället hon rör sig i. Men det är inte förrän hon i vuxen ålder blir diagnostiserad med autism, inom den del av spektrat som tidigare benämndes Aspergers syndrom, som pusselbitarna i någon mening faller på plats. Som hon själv skriver: “Jag har alltid vetat att jag är autistisk. Och ändå har jag inte haft en aning”.

The Spiral Staircase (1946)

alt. titel: Spiraltrappan, Vindeltrappen, Die Wendeltreppe, Deux mains, la nuit

Det är inte så konstigt att den unga kvinnan synes bergtagen av stumfilmsmelodramet The Kiss som visas på Village Hotel. Varför skulle hon inte fascineras av filmmediets möjligheter att förmedla så mycket känslor utan att det yttras ett ord, hon som själv är stum? Ett tillstånd som den unge och engagerade Doktor Perry samtidigt är fast besluten att försöka bota. Han har hört talas om nya, förunderliga medicinska metoder i metropolen Boston.

CODA (2021)

Utrustad med en annan titel hade CODA lika gärna kunnat vara en film om utbölingsläraren Bernardo Villalobos. Mexikanen som fick chans till en prestigefylld musikutbildning i Boston för att slutligen hamna som musiklärare och körledare i Gloucester på amerikanska östkusten. En stad stor nog att kunna härbärgera både en metrosexuell man med centralamerikanskt ursprung och åtminstone ett kaffe-ställe avancerat nog för att fixa en nötmjölkslatte. Men som samtidigt har sin beskärda del av genuin arbetarklass, inte minst i form av en hårt pressad fiskeindustri.

The Imitation Game (2014)

Det synes väl ganska passande att mannen, vilken framstod som något av en gåta för sin omgivning, också var mannen som under andra världskriget knäckte den tyska kodmaskinen som blivit känd under namnet Enigma.

Crip Camp (2020)

Jag har inget emot dokumentärer. Tänker att jag borde se den typen av film oftare, men av många olika anledningar blir det sällan av. Crip Camp hörde jag dock talas om via jobbet (film på arbetstid, yay!) och eftersom den fanns på Netflix var tröskeln osedvanligt låg.

El orfanato (2007)

alt. titel: Barnhemmet, Børnehjemmet, L’orphelinat, Das Waisenhaus, The Orphanage

Laura växte upp som föräldralös. Därmed ligger det nära till hands att hon i vuxen ålder försöker ta hand om andras barn. Till att börja med har hon och läkarmaken Carlos adopterat lille Simón, men Laura har mer ambitiösa planer än så. Hon och Carlos har nämligen köpt det gamla schabraket till hus vid spanska Atlantkusten som en gång rymde barnhemmet där Laura bodde. Här planerar Laura att öppna en internatskola för barn med funktionsnedsättning.

Så jävla easy going (2022)

För Joanna är livet just nu mest fyllt av hinder. Pappa har fastnat i soffan framför meningslösa frågetävlingsprogram. Mamma är borta. Matheus kan inte hålla klaffen när de ligger. Inget nytt uttag på adhd-receptet innan de två tidigare är betalda. Och tyskaläraren tjatar om att Joanna och Audrey måste prata tyska under den lindrigt sagt meningslösa gruppövningen (”Ich heisse Joanna”).