Radiojournalisten Clara Törnvall har alltid känt att det är något som inte stämmer mellan henne och samhället hon rör sig i. Men det är inte förrän hon i vuxen ålder blir diagnostiserad med autism, inom den del av spektrat som tidigare benämndes Aspergers syndrom, som pusselbitarna i någon mening faller på plats. Som hon själv skriver: “Jag har alltid vetat att jag är autistisk. Och ändå har jag inte haft en aning”.
Jag uppfattar att Törnvall skrivit Autisterna för att komma underfund med sig själv och sin funktionsnedsättning men också för att sätta särskilt ljus på “kvinnor på spektrat”. I boken beskriver hon både sin egen uppväxt och utredningsresa, vad som kännetecknar inte minst kvinnor och flickor med autism samt beskriver funktionsnedsättningen i ett historiskt perspektiv.
Exempelvis tycks det inte alls särskilt osannolikt att såväl poeten Emily Dickinson, som författaren Patricia Highsmith, tillhör spektrat. (I vad mån det sedan påverkat deras författarskap eller inte, kan man förstås diskutera.) Med Törnvalls historik blir det också tydligt att detta inte alls är någon ny “modediagnos”. Det har alltid funnits personer som skiljer sig från neurottypiker, skillnaden är att vi nu har ett annat språk för fenomenet och, inte minst, ett annat samhälle.
För när fickorna av lugn successivt försvinner från ett allt mer moderniserat samhälle finns det allt mindre plats för de som inte tillhör majoriteten. Ett samhälle som är slimdesignat att passa majoriteten är kanske det mest funktionella, men Törnvall efterlyser ett samhälle som också klarar av att vara medmänskligt. Som kan göra plats för de som kanske inte passar in i mallen på alla punkter. Hon påpekar: “Autistiska personer har alltid funnits, men diagnosen uppstår först i mötet med omgivningen”.
Boken rymmer både allvar och humor. Det blir trots allt lite tragikomiskt när Törnvall under sin utredning ska fylla i frågeformulär som fortfarande är baserade på mer typiskt manliga uttryck för autism. Man ber alltså en person, som är under utredning för en funktionsnedsättning som inte sällan inbegriper en extrem bokstavlighet, att inte tolka en fråga som “Brukar du lägga märke till nummerskyltarna på bilar” bokstavligt. Flickor och kvinnor med autism vänder sina specialintressen generellt sett oftare mot sådant som My Little Pony, hantverk, konstnärsskap eller klimatfrågan.
Törnvalls bok är en bra introduktion till området, Autisterna är lätt att ta till sig med ett personligt tilltal. Därefter kanske det finns anledning att läsa om både Emily Dickinson och Lewis Carroll med nya glasögon.
Rörliga bilder och tryckta ord 