Känslan av att ha dragit lite av en Patricia Highsmith-nitlott när det gällde The Prize of Salt (Carol) och Strangers on a Train gjorde att jag blev sugen på att återgå till en mer pålitlig produkt från författaren. Eller skulle det visa sig att jag mindes historien om den bedrägligt hamnskiftande Tom Ripley i ett allt för rosenrött skimmer?
Så, det stod en film hemma i hyllan som jag aldrig hade hört talas om. Vilket kändes ännu mer märkligt med tanke på rollistan: Jake Gyllenhaal, Gwyneth Paltrow och Anthony Hopkins. Regissör var dessutom Shakespeare in Love/Mrs Brown-John Madden. Så in med Proof i spelaren för att se vad detta var för något.
Fortsätt läsa ”X2: Mad mathematicians (2001 & 2005)”
Emma Woodhouse – handsome, clever and rich. Är det månne just det där sista som gjort henne till Janes Austens mest älskade hjältinnor? För även om vi kan beundra den moraliska ryggraden hos Elizabeth Bennet eller Elinor Dashwood finns det en obönhörlig lockelse att se hur the rich and famous lever. Emma är ensam härskarinna på Hartfield och står i begrepp att ärva hela alltet när hennes hypokondriske far väl trillar av pinn (”She’s got huge…tracts of land”).
Det mest anmärkningsvärda med View From the Top är sannolikt att den i alla delar (utom möjligen sin rollista) är så remarkabelt icke-anmärkningsvärd. Från dess första sekunder, när vi introduceras till den missnöjda småstadstjejen Donna Jensen, till happily-ever-after-slutet behöver vi aldrig någonsin undra eller tveka över huruvida filmen ska följa sin iögonenfallande uppenbara bana. Den är som ett sådant här småbarnståg på tivoli – runt, runt och utan några möjligheter att ta någon annan väg än den spåren dikterar. View From the Top kanske önskar att den skulle kunna vara samma thrillride som Lisebergs Nyckelpigan men dit är det mycket långt kvar.
När jag tittar på mina sedda filmer från 1996 upplever jag att det är ett väldigt jämnt men halvstarkt år. Topparna är rätt klara, men det blir bredare och bredare gråzoner ju längre ned i listan jag kommer. Många av listans sista platser är närmast utbytbara med bubblarna.
Också en hyfsad mix av genrer, betydligt fler komedier än från exempelvis 2006. Men med titlar som The Long Kiss Goodnight, ID4, Mission Impossible, Twister och The Rock kanske 1996 får utnämnas till The Year of Lightearted Action?
Mot slutet av året kommer en ny filmatisering av Great Expectations, regisserad Mike Newell och med screenplay av ingen mindre än David Nicholls. Detta är dock inte första gången coming of age-historierna om ynglingarna Pip och Harry Potter korsar varandras väg i en och samma person (Newell regisserade ju som bekant också Goblet of Fire). Redan 1998 kom en av många versioner av Dickens kanske mest kända romaner, men då handlagd av mexikanen Alfonso Cuarón (likaledes ansvarig för vad många anser vara den bästa av HP-filmatiseringarna, The Prisoner of Azkaban). Fortsätt läsa ”Great Expectations (1998)”
Hal har problem med tjejer. Så när han blir fast i en hiss tillsammans med den i hela USA världsberömde livscoachen Tony Robbins passar han på att fråga om lite råd. Hal försöker förklara vad det är han är ute efter: en ung Paulina P. men med större bröst, Heidi Klums bröst men utan accenten, Britney Spears rumpa men utan muskelmassan. Framförallt ska de vara unga. Det sista kan möjligen hänga ihop med att Hals far på sin dödsbädd uppmanade sonen att ständigt jaga efter ”Hot…young…tail…”, något som Hal dock förträngt i vuxen ålder. Fortsätt läsa ”Shallow Hal (2001)”
Tony Stark är mannen som har fullt upp. Ett halvår efter att han basunerade ut att han och ingen annan var Iron Man har han bevarat världsfreden och försökt att sköta sitt företag. Men direktörsjobbet går väl sådär, militären (med konkurrenten Hammer Industries lurande i bakgrunden) kräver att få ta över hans Iron Man-dräkter och palladiumkärnan som han konstruerade i första Iron Man håller långsamt på att förgifta honom.
Givetvis reagerar han på sedvanligt Tony Stark-vis: får Pepper Potts att hålla snattran genom att utnämna henne till direktör för Stark Industries, tar nyare, fräschare och tolv år yngre Natalie Rushman som sin nya assistent och kör räcerbil. Men på banan dyker plötsligt Ivan Vanko upp med en helt egen palladiumkärna och tillhörande (riktigt coola, faktiskt!) energi”piskor” som han använder för att choppa bilar mitt itu.
Publicerad i Västerbottens Kuriren i november 1996
Emma Woodhouse (Paltrow) har just gift bort sin älskade guvernant (Scacchi) med den hustrulöse Mr. Weston. Full av energi tar hon sig an nya utmaningar, denna gången i form av den föräldralösa Harriet Smith (Colette). Emma är fast besluten om att hitta en lämpligare make till Harriet än den lågättade bonden Robert Martin. Med den lilla lantbyn som bakgrund rider kärleken de få ungdomar och giftasbenägna som där finnes. Men när Harriet uppmuntras av den man som Emma själv är kär i inser hon att parmäkleriet kanske inte alltid är en lätt bransch.
Rörliga bilder och tryckta ord 