You are currently browsing the tag archive for the ‘IMDb’ tag.

The Bogus Witch ProjectTill alla er som någon sett en Zucker, Abrahams & Zucker-parodi (Airplane!, Top Secret) och tänkt ”det där kan ju inte vara så svårt”: se The Bogus Witch Project för en tillnyktrande insikt att det faktiskt krävs kompetens och handlag för att göra en rolig parodi.

The Blair Witch Project har inte bara på sitt samvete att vara en överskattad skräckfilm. Genom att utgöra inspiration till The Bogus Witch Project kan den härmed också parkera sig i time out-stolen för all evighet.

The Bogus Witch Project är inte ens en hel film, utan en episodfilm där den samlande kraften är att alla de huvudsakliga elementen är parodier på The Blair Witch Project. Däremellan förekommer fejkade trailers för ”roliga” TV-program som ”America’s Scariest Home Video” och något slags Home Shopping Network som säljer pinn-häxor och jackor gjorda av äkta människohud.

Här har man försökt att göra inte en, utan fem, olika parodier på premissen ”tre ungdomar filmar sina efterforskningar och råkar illa ut”: The Watts Bitch Project, The Bel Air Witch Project, The Blair Underwood Project, The Willie Witch Project och The Griffith Park Witch Project. Dessutom finns ett segment med ståupparen Pauly Shore som går på bio för att se ”The Blair Witch Project Parody”.

Publiken trakteras alltså med fem olika versioner av en tjej som ska gråta in i kameran där minst en går ut på att hon snorar väldigt mycket samtidigt som hon håller kameran i ett extremt grodperspektiv. Minst tre av de fem innehåller ”skämtet” att någon fiser inne i tältet och minst två att killen som står upptryckt i ett hörn med ryggen mot kameran gör det för att han pinkar.

Jag skulle möjligen i det här läget ösa ett par väl valda ord över manusförfattaren Sam Jaffe om det inte vore för att jag misstänker att den stackars mannen råkat ut för en ren identitetsstöld. Enligt IMDb är Sam Jaffe nämligen född 1901 och framförallt varit associate producer för nio filmer mellan 1932 och 1973 (bland dem Born Free). Han anges ha dött 2000, alltså samma år som The Bogus Witch Project hade (TV-)premiär.

Skådespelarinsatserna är så pass undermåliga att det är högst oklart om det ska vara meningen eller om de faktiskt försöker agera. Som vanligt i de här fallen blir jag mest förundrad och förvirrad över frågan som ständigt rullar runt inne i skallen: ”vem i hela helvete har betalat för att detta ska ges ut på DVD?!”

På pappret finns för all del ett par underhållande koncept eller infall, må sedan vara att de är så enkla att de bygger på att spela upp The Blair Witch Project i stadsmiljö istället för ute i skogen. Men här kommer det där med handlag och kompetens in i bilden, för i det här fallet blir det uppenbart att det inte räcker med ett par roliga infall för att skapa en parodi-film som är underhållande för någon annan än de närmast sörjande.

Men i och för sig, jag sörjer ganska mycket över mina förlorade 80 minutrar. Jag hade ju kunnat spendera dem med att rensa avloppet istället. Alternativt gräva ut ögonen med en rostig sked för att slippa The Bogus Witch Project.

star_bomb

Annonser

Muskelmannen som kallar sig Mr. Bricks vaknar upp på golvet, bredvid sin ”säng” (en madrass på ett par lastpallar) med ett kulhål i skallen. Han minns inte vem som skjutit honom eller varför. Däremot vet han med säkerhet att han saknar sitt livs kärlek Scarlet. I en dimma av hjärnskadeinducerade krampanfall och hallucinationer ger han sig iväg för att leta rätt på henne.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Rædslernes blodige by, Nightmare City, City of the Walking Dead, Invasion by the Atomic Zombies

Varför nöja sig med en Umberto Lenzi-film från 1980 när man kan få två?! Dags för Nightmare City.

Med start på flygplatsen och ett oidentifierat, militärt Hercules-plan invaderas staden av närmast odödliga monster. De har en omänsklig aptit på blod, kan bara tas av daga genom våld mot huvudet och deras tillstånd smittar. Zombies? Nej, nej, inte skulle väl Umberto Lenzi ta till så enkla knep för att skapa en kläggig ”skräck”film?!

Läs hela inlägget här »

maggieOk, så om somnambulist är någon som går i sömnen, vad är då en necroambulist? Det passande namnet har man gett till det pandemivirus som härjar runt på den nordamerikanska kontinenten. Någon slags samhällelig kontroll finns fortfarande men den måste förstås till stor del gå ut på att försöka hålla smittan i schack.

Läs hela inlägget här »

land-of-the-deadEfter tjugo år och fyra filmer med en genomsnittlig IMDb-rating på 5,9 (remaken av hans egen Dawn… landar på 7,4) insåg George A. Romero vad som behövde göras: falla tillbaka på de trogna zombiesarna. Kanske var det också tidigare nämnda remake som fick honom att återupptäcka dragningskraften från de odöda horderna?

Läs hela inlägget här »

dawn-of-the-dead-2004Där ser man vad duschsex kan leda till. Tack vare att sjuksköterskan Ana och maken Luis kröner sitt kärleksfulla förhållande med en ömsint date night missar de katastrofutsändningarna på TV. Därför förstår Ana först inte alls vad som händer när de på morgonen blir attackerade av grannflickan Vivian som tycks ha startat en ny diet vilken involverar människokött (borde väl bli lchf, va? Eller kanske Atkins? Paleo skulle också kunna funka eftersom det är raw som gäller…).

Läs hela inlägget här »

A Field in EnglandDen nordamerikanske generalen William Sherman ska ha varit tidig med att mynta uttrycket ”War is hell”. När brittiske filmmakaren Ben Wheatley och manusförfattaren Amy Jump suger tag i 1600-talets engelska inbördeskrig är det för att mynta ett helt nytt uttryck: ”War is fucking incomprehensible”.

Läs hela inlägget här »

In Search of LovecraftFörtexterna till In Search of Lovecraft är faktiskt rätt snygga, lite sepiatonade med en massa symboler som flimrar förbi. It’s all downhill from there…

Regissör och manusförfattare David J. Hohl (tillika producent och klippare) bjussar på en historia om hur en konspiration omgärdar Lovecrafts mythos eftersom den råkar vara dagsens sanning. Ondsinta kultmedlemmar gör sitt bästa (vilket ärligt talat inte är särskilt mycket) för att förhindra att kunskapen om Nyarlahotep och grabbarna inte når allmänheten.

In Search of Lovecraft var ”official selection” vid 2008 års upplaga av H.P. Lovecraft film festival i Oregon. Ett faktum som säger avsevärt mer om festivalens förkärlek för all things Lovecraft än dess förmåga att bedöma filmkvalitet. Läs hela inlägget här »

The Brain EatersRiverdale, Illinois. Just another quiet small town. Eller är det? Inom en kort period har tre personer dödats och borgmästaren är spårlöst försvunnen. Kan det ha något samband med den märkliga kon som plötsligt uppenbarat sig en bit utanför staden?

Läs hela inlägget här »

Det här inlägget blev bautalångt, men jag lovar på min scoutheder (om jag nu hade någon sådan): det är inget aprilskämt.

***

Så, då står vi här. En månad och 30 (tyvärr inte 31)  filmer signerade Akira Kurosawa senare. Att det här är en regissör som för min del tilltalar både hjärta och hjärna torde knappast vara någon större hemlighet vid det här laget.

Som jag skrev inledningsvis (alltså i början av mars) har jag ägnat mig åt att se film, inte att läsa på om regissören. Men för den som blivit nyfiken finns det en uppsjö av både tryckt litteratur och webbplatser som står till tjänst med ett ymnighetshorn av information (se längst ned i inlägget för ett par länkar att börja med). För Kurosawa tillhör nu en gång för alla de där ”fina” regissörerna. En sådan där man helst ska ha lite koll på om man gillar artsy-fartsy-film.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, A Drink Before the War
Lev Grossman, The Magicians
Roslund & Hellström, Tre minuter
Michael Connelly, The Lincoln Lawyer

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser