You are currently browsing the tag archive for the ‘Besatthet’ tag.
Nick Morton hävdar med emfas att han och kompisen Vail inte är simpla gravplundrare i Irakkrigets svallvågor utan ägnar sig åt den betydligt mer hedervärda sysslan att ”liberate antiquities”. Det svårt att undgå känslan av att han i detta förvandlas till ett språkrör för bolaget Universal självt.
För när nu både Marvel och DC skapar filmserier som ger säkert klirr i kassan är det klart att Universal vill ha en bit av den kakan. Här finns det förvisso inga serietidningar i botten men väl en räcka väletablerade monster. Häpp, Dark Universe!
Annonser
Trots dagens datum är denna film inget skämt. Dock en film som skämtar, men det är ju en helt annan sak.
***
(Skräck)komedin Idle Hands berättar en helt osannolik historia. Och då snackar jag absolut inte om att slackertonåringen Antons högra hand blir besatt av djävulen, vilket gör att han mördar folk till höger och vänster utan att han har något minne av det. Eller att djävulen förföljs av en druidisk prästinna som med hjälp av en helig dolk ska skicka tillbaka det mordiska otyget till helvetet. Inte ens det faktum att Antons två slackerkompisar Mick och Pnub (vi får kanske anta att det är ett smeknamn, annars undrar jag vad den grabbens föräldrar hade rökt på när han skulle döpas) blir levande döda efter att ha mördats av Anton (skulle äkta slackers går mot ljuset till tonerna av Enya-musik? “Fuck it, it was, like, really far…”).
För att får en snabb och i mina ögon tydlig uppfattning om skillnaden mellan Stephen Kings bok The Shining och Stanley Kubricks film med samma namn räcker det med att läsa bokens första mening och se filmens första minut.
Boken inleds nämligen med att Stephen King låter Jack Torrence (familjefader, alkoholist, våldsverkare och skrivkrampande författare) i bittert men maktlöst vredesmod svära över den pompöse hotellmanagern Stuart Ullman. Men det är knappast en vrede som han kan ge uttryck för eftersom anställningsintervjun hos Ullman för jobbet som fastighetsförvaltare av hotellet Overlook är hans sista chans innan den lilla familjen helt går under. Stanley Kubrick å sin sida inleder filmen The Shining med en andlöst svepande inflygning mot och panorering över hotellet som ruvar likt en muräna i sin bergsgömma.
Har jag nu sett 
Efter att ha tagit oss an The Conjuring var suget på lite mer filmexorcism påtagligt. Och vad är väl då bättre än att följa upp med en riktig klassiker i genren, en klassiker som jag dessutom har lite blandade minnen av?
Handlingen i The Exorcist har ju 40 år på nacken och torde därför vara hyggligt välbekant – lillflickan Regan blir psykotisk alternativt besatt (beror på om du frågar en psykiatriker eller en präst ). Hur som haver måste hennes själ eller sunda förnuft räddas och de som ska göra jobbet är de katolska prästerna Damien Karras och Lankester Merrin. Inne i ett svinkallt flickrum måste de eventuellt möta djävulen själv medan den oroliga modern står utanför dörren och våndas.
[REC]2 tar vid ungefär där ettan lämnade den olykcsdrabbade journalisten Angela och kameramannen Pablo, men istället för invånare i allt mindre tättbefolkat höghus får vi nu följa en av Barcelonas tappra insatsstyrkor. De ger sig in i samma smittatde hus där det med en gång (tack vare generösa mängder blod på golven) blir tydligt att något riktigt illa är på gång.
alt titel: Ringaren i Notre Dame, The Hunchback of Notre Dame
Jämsides med Victor Frankensteins Varelse torde den parisiske ringaren Quaismodo vara ett av litteratur- och filmhistoriens mer välkända Monster. Intressant, men kanske inte så förvånande, är att bägge dessa varelser av sina författare verkligen inte framställs som ensidigt genomonda (till och med Dracula får antydan till medlidande från sin skapare) utan har lager och djup som inte ens delas av deras mer genomsnittliga medmänniskor.
Ibland brukar det sägas att knepet med framgångsrika brott är att inte åka fast. Men frågan är om det inte är minst lika viktigt att inte låta sig uppslukas av kriminaliteten och alla dess implikationer. Kanske gjorde du saker du ångrar för att kunna genomföra brottet? Kanske var du tvungen att sälja dina principer billigt för att komma undan misstankar?
Tre personer som kan intyga att själva brottet är den lätta biten är Lyle, Vincent och Rosie. De är djupt insnärjda i en gemensam väv där det spelar mindre roll att det som startade det hela hände för mer än tjugo år sedan.
Den lilla byskolan har anställt en ny rektor och alla tycks nästan anstränga sig lite för mycket för att välkomna Gwen Mayfield till Heddaby. Detta gäller särskilt hennes arbetsgivare, syskonparet Bax. Lite märkligt är det förstås att Alan bara låtsas vara präst, men det vägs med råge upp av den förnuftiga och kraftfulla Stephanie.
En annan märklig sak är bybornas ogina inställning till den unga flickan Linda Rigg, hennes relation till Ronnie Dowsett och hennes farmor, ”granny Rigg”. Granny Rigg sägs ha bra hand med örter och det är detta faktum som gör henne huvudmisstänkt när mrs. Dowsett efter ett meningsutbyte med den gamla kvinnan blev sjuk förra året.
alt. titel: Studie i brott
Apropås mr. Alfred Hitchcock…
***
Före detta polisen John Ferguson, av vännerna kallad Scottie, sitter på hispan. En utveckling som är föga förvånande med tanke på att han inom loppet av några korta månader varit nära att störta mot sin egen död, sett en poliskollega istället störta mot samma död och utvecklat svårartad höjdskräck på köpet.
That’s what HE said!