You are currently browsing the tag archive for the ‘Besatthet’ tag.
Tag Archive
Ett, tu…TV-serier! #8
30 november, 2020 in 10-tal, 20-tal, Övernaturligt, Bok till film, Historia, Romantik, Skräck, Spöken och andar, Thriller, Vanvett | Tags: 1800-tal, 1980-tal, Adaption, Alf, Överklass, Besatt, Besatthet, Caleb Carr, Cary Joji Fukunaga, Dakota Fanning, Daniel Brühl, Dune, Ett tu TV-serier, Fame, Family Guy, Föräldralös, Friends, Henry James, Henry Thomas, John Sayles, Klassamhälle, Korrumperade poliser, Luke Evans, McGuyver, Mike Flanagan, Mord, Neil Gaiman, Netflix, Neverwhere, New York, Otäcka barn, Poliser, Prostituerade, Psykoanalys, Psykologi, Rick & Morty, Seriemördare, Sherlock Holmes, Shirley Jackson, Sigmund Freud, Social status, Sociala orättvisor, Sociala regler, South Park, Stranger Things, The Alienist, The Angel of Darkness, The Big Bang Theory, The Haunting, The Haunting of Bly Manor, The Haunting of Hill House, The Innocents, The Simpsons, The Turn of the Screw, True Detective, Twin Peaks, Victoria Pedretti, Wikipedia | 4 kommentarer
Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
Men med enklare tillgång via främst streaming har det ändå slutat i ett par serieomgångar. Och jag är förstås inte så gemen att jag undanhåller mina oerhört intressanta åsikter från mina läsare om det jag ändå har sett. Så här kommer, i korthet, några slags sammanfattningar. Däremot inga betyg, det blir för svårt. De enda serier jag hittills satt betyg på är miniserien Dune, de två första säsongerna av Twin Peaks, första säsongen av True Detective och Stranger Things samt Neil Gaimans Neverwhere. Kalla det för olycksfall i arbetet.
Jag har enbart tagit med serier som jag känner att jag så att säga har ”sett klart” och som är hyfsat nya. Ungdomens avsnitt av MacGyver, Alf, V eller Fame har alltså inte fått plats här. Inte heller lättsammare evighetskreationer som The Simpsons, Rick & Morty, Friends, The Big Bang Theory, Family Guy eller South Park. Sådant man sätter på för att låta rulla lite på halvfart i bakgrunden.
Orsakerna till varför jag sett just de här serierna varierar, men eftersom jag ser så pass få är de oftast medvetet valda utifrån generellt fin kritik. Plus tillgång, förstås.
The Haunting of Bly Manor (2020, 1 säsong och 9 avsnitt)
Dags för uppföljaren till Mike Flanagans Netflix-monster-hit från 2018, The Haunting of Hill House. En helt annan spökhistoria men vissa av skådisarna känner vi igen, kanske särskilt Victoria Pedretti i rollen som au pairen Dani. Hon anländer till Bly Manor anno 1987 för att ta hand om de föräldralösa syskonen Miles och Flora, men det är något märkligt som sker på det stora godset. Kanske till och med flera märkliga saker?
Jag tyckte att Hill House var riktigt bra, särskilt seriens första halva. Både som historia i sig självt och som adaption av Shirley Jacksons förlaga. Relationerna mellan syskonen Crain var överraskande engagerande, både i seriens nutid och dåtid. Här blir det lite mer problematiskt.
Till viss del kan det säkert hänga ihop med att jag aldrig varit något större fan av Henry James förlaga, The Turn of the Screw. Ska vi snacka filmadaptioner tycker jag också betydligt bättre om The Haunting än The Innocents.
Men jag tycker inte heller att Bly Manor lyckas skapa samma känsla för relationerna mellan sina olika rollfigurer och klippen mellan nutid och dåtid, mellan minnen, dröm och verklighet, är inte lika eleganta och organiska som i föregångaren. Efter ett tag börjar jag störa mig på den övertydliga musiken som i någon mening ersätter övertydliga hoppa till-effekter. Jag tycker också att serien definitivt överanvänder (särskilt de kvinnliga skådisarnas) skakigt flämtande in- och utandningar.
Men två problem är mer grundläggande än så. Dels har manusförfattarna inte lyckats utveckla grundhistorien lika väl som i Hill House, istället faller serien i princip sönder i två olika delar (plus en ramberättelse som dessutom för med sig en berättarröst). Dels sägs det rent ut vad jag så ofta får svårt med när det gäller spökhistorier: ”It’s not a ghost story. It’s a love story”. Vilket allt för ofta tyvärr blir liktydigt med ”trist”, så också i fallet Bly Manor.
Serien är i mina ögon funktionsduglig, inte minst när det gäller rent hantverk samt en del av berättandet och skådespeleriet (är det bara för att jag vet att Henry Thomas inte är britt som han känns styltig?). Men på det hela taget vet jag faktiskt inte om den var värd att lägga nästan 9 timmar på.
The Alienist (2018, 1 säsong och 10 avsnitt)
Knåda ihop Sherlock Holmes med Sigmund Freud och du har Dr. Laszlo Kreizler. Han verkar som psykiatriker – alienist – i 1890-talets New York men bestämmer sig för att ställa sina förmågor till polisens förfogande när staden hemsöks av en räcka mord på prostituerade barn.
Jag hade tillräckligt goda minnen av militärhistorikern Caleb Carrs historiska profilingthriller från 1994 för att bli nyfiken när jag såg att det blivit en TV-serie av den. Mycken möda har lagts ned på att skapa ett realistiskt old timey-New York och på det hela taget tycker jag att historien funkar. Kanske inte så konstigt när folk som Cary Joji Fukunaga och John Sayles står bakom delar av produktion och manus.
Däremot ska man inte lura sig att detta exempelvis skulle vara en ny True Detective. Det lilla brottlösargänget med Kreizler påminner om ganska många andra föregångare, må de sedan ha förekommit inom polisleden eller annorstädes. Skådismässigt dras The Alienist tyvärr med en enorm black om foten i Luke Evans som återigen bevisar att han är något av det träigaste som går i ett par skor, om än välputsade sådana. Då får vi lite mer från Daniel Brühl som Kreizler och Dakota Fanning som Sara Howard, den första kvinnan som någonsin anställts inom New Yorks polisstyrka (baserad på den riktiga, kvinnliga polisen Isabella Goodwin).
Men som sagt, historien är tillräcklig spännande och gruvlig för det ska vara värt att lägga tid på att se de tio avsnitten. Dess största styrka är förstås att den transporterar en välbekant seriemördartyp och -jakt till en historisk period. Men den bjuder dessutom på en hel del konspirationer bakom kulisserna inom New Yorks poliskår och stadens välbärgade elit. Det har också hunnit komma en sprillans ny säsong i juli i år, The Angel of Darkness.
Home Movie (2008)
19 september, 2020 in 00-tal, Betyg 2, Film, Skräck, Vanvett | Tags: Adrian Pasdar, Amber Joy, Austin Williams, Barn, Besatt, Besatthet, Cady McClain, Christopher Denham, Exorcism, Found footage, Otäcka barn, Präst, Psykologi, Tvillingar | 4 kommentarer
David Poe, i likhet med vilken amerikansk familjefar som helst, älskar att föreviga det välsignade familjelivet med filmkameran. Särskilt när han själv får spexa loss framför den i Halloweenkostymer eller tomtedräkt. Hustrun Clare är något mindre trakterad, även det i likhet med alla filmande familjefäders överseende partners. Det vill säga att hon först håller emot och låtsas vara generad inför det sökande kameraögat men sedan spexar loss nästan lika mycket som sin ungdomlige och spontane make.
Ett, tu…TV-serier! #3
15 juni, 2020 in 00-tal, 10-tal, 90-tal, Apokalyps, Övernaturligt, Fantasy, Humor, Romantik, Sci-Fi, Skräck, Spöken och andar, Thriller, Vampyrer, Vanvett, Western, Zombies | Tags: 22 juli, Alf, Bankrån, Belgien, Besatt, Besatthet, Buffy the Vampire Slayer, Buffypodden, De Dag, Demon, Emma Caulfield, En dag, Ett tu TV-serier, Fame, Family Guy, Firefly, Friends, Joss Whedon, Le Bureau des Légendes, MacGyver, Rick & Morty, Sarah Michelle Gellar, Shinypodden, South Park, SVT Play, The Big Bang Theory, The Day, The Simpsons, True Detective, Twin Peaks, V | 5 kommentarer
Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
The Prodigy (2019)
13 juni, 2020 in 10-tal, Övernaturligt, Betyg 2, Film, Skräck | Tags: Annabelle, Besatt, Besatthet, Bio på hemmaplan, Blumhouse, Insidious, Jackson Robert Scott, James Wan, Jason Blum, Joseph Bishara, Mord, Nicholas McCarthy, Otäcka barn, Reinkarnation, The Conjuring | 2 kommentarer
En man vaknar mitt i natten av att hans hustru har värker. Lite tidigare än planerat kanske, men inget ovanligt i det stora hela. Rush in till sjukhuset och snart ligger en perfekt liten gosse i sin mors armar. Ungefär 45 mil därifrån är det emellertid stort pådrag och enorm anspänning när polisen stormar en avlägsen gård och skjuter ihjäl dess ägare. En skräckinjagande seriemördare, vars senaste kidnappningsoffer dock lyckats fly och därmed avslöjat hans vidriga hobby.
The Prophecy (1995)
29 april, 2020 in 90-tal, Apokalyps, Övernaturligt, Betyg 3, Fantasy, Film, Krig, Thriller | Tags: Ängel, Änglar, Backdraft, Besatt, Besatthet, Christopher Walken, Constantine, Djävulen, Elias Koteas, Eric Stoltz, God's Army, Gregory Widen, Hellblazer, Highlander, In the Mouth of Madness, Indianer, John Carpenter, Kristendom, Mord, Peter Stormare, Polis, Präst, Religion, Tilda Swinton, Viggo Mortensen | 2 kommentarer
alt. titel: God’s Army
Lite av en besvikelse måste erkännas – jag körde igång The Prophecy i tron att den skulle passa i 2017 års Halloween-tema som ett krucifix i exorcismkittet men insåg omgående att jag inte att kommit ihåg grundhistorien tillräckligt väl.
Fun with Freddy: A Nightmare on Elm Street (2010)
18 januari, 2020 in 10-tal, Övernaturligt, Betyg 1, Film, Skräck, Spöken och andar, Vanvett | Tags: Besatt, Besatthet, Drömmar, Eric Heisserer, Freddy Krueger, Freddy's Dead: The Final Nightmare, Fun with Freddy, Hämnd, Hämnd bortom graven, Hämnd ur det förflutna, Heather Langenkamp, Jackie Earle Haley, Mardröm, Mardrömmen på Elm Street, Minne, Offer, Pedofili, Remake, Rooney Mara, Samuel Bayer, Specialeffekter, Terror på Elm Street, Wes Craven, Wesley Strick | 2 kommentarer
alt. titel: Terror på Elm Street, Mardrömmen på Elm Street
Tja behöver jag ens dra premisserna? Drömmar, förföljelse, knivhandske, ful gubbe och högvis med döda tonåringar. You get the picture.
Fun with Freddy: Freddy vs. Jason (2003)
17 januari, 2020 in 00-tal, Övernaturligt, Betyg 3, Film, Humor, Skräck, Spöken och andar, Vanvett | Tags: A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors, A Nightmare on Elm Street 4: The Dream Master, A Nightmare on Elm Street 5: The Dream Child, Alice i Underlandet, Besatt, Besatthet, Censur, Demon, Deus Ex Machina, Drömmar, Droger, Freddy Krueger, Friday the 13th, Fun with Freddy, Halloween, Jason Vorhees, John Carpenter, Kane Hodder, Konspiration, Mardröm, Mentalsjukhus, Paranoia, Pedofili, Remake, Richard Dawkins, Sjukhus, Slasher, Specialeffekter, Uppföljare, Wes Craven's New Nightmare | 2 kommentarer
Egentligen borde jag väl ha klämt alla Friday the 13th-filmerna också innan jag tog mig an Freddy vs. Jason men det får vara någon måtta på hängivenheten till filmprojekt. Jag vet på ett ungefär vad Jason går ut på och det jag inte hänger med på i referensväg saknar jag ju knappast.
Fun with Freddy: Wes Craven’s New Nightmare (1994)
15 januari, 2020 in 90-tal, Övernaturligt, Betyg 3, Film, Meta, Skräck, Spöken och andar, Vanvett | Tags: A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors, A Nightmare on Elm Street 5: The Dream Child, Besatt, Besatthet, Dario Argento, Drömmar, Fun with Freddy, Heather Langenkamp, John Saxon, Läkare, Mardröm, New Line Cinema, Robert Englund, Saga, Scream, Sjukhus, Specialeffekter, Tenebrae, Terror på Elm Street 7, Terror på Elm Street 7 - Wes Craven's New Nightmare, The Shining, Uppföljare, Wes Craven | Lämna en kommentar
alt. titel: Terror på Elm Street 7, Terror på Elm Street 7 – Wes Craven’s New Nightmare
Wes Craven tog inte sin hand helt från Elm Street-serien efter originalet, utan var också inblandad i manuset för Dream Warriors. Då var hans första förslag att låta Freddy invadera den verkliga världen, alltså en slags fortsättning på det som ju faktiskt händer i första filmen.
Fun with Freddy: Freddy’s Dead: The Final Nightmare (1991)
13 januari, 2020 in 90-tal, Övernaturligt, Betyg 1, Film, Skräck, Spöken och andar, Vanvett | Tags: 3D, A Nightmare on Elm Street, A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors, A Nightmare on Elm Street 4: The Dream Master, A Nightmare on Elm Street 5: The Dream Child, Alice Cooper, Asylum, Besatt, Besatthet, Drömmar, Droger, Explosioner, Freddy Krueger, Friedrich Nietzsche, Fun with Freddy, Hämnd, Hämnd bortom graven, Hämnd ur det förflutna, Johnny Depp, Lisa Zane, Mardröm, New Line Cinema, Robert Englund, Roseanne Barr, Shon Greenblatt, Sista mardrömmen på Elm Street - Freddys död, Terror på Elm Street 6, The Wizard of Oz, Tom Arnold, Twin Peaks, Uppföljare, Vad ÄR det här?, Yaphet Kotto | 2 kommentarer
alt. titel: Terror på Elm Street 6, Sista mardrömmen på Elm Street – Freddys död
Freddy’s Dead är filmen där man slutgiltigt accepterat det faktum att det enda som numera driver Elm Street-serien är Robert Englund i rollen som Freddy Kreuger. Som synes är hänvisningarna till de berömda mardrömmarna på gatan bortsanerade ur titeln och sedan länge är Robert Englund det första namnet vi ser när filmen drar igång.
Fun with Freddy: A Nightmare on Elm Street 5: The Dream Child (1989)
12 januari, 2020 in 80-tal, Övernaturligt, Betyg 2, Film, Humor, Skräck, Spöken och andar | Tags: A Nightmare on Elm Street, A Nightmare on Elm Street 2: Freddy's Revenge, A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors, A Nightmare on Elm Street 4: The Dream Master, Abort, Alkoholism, Arkham, Barn, Besatt, Besatthet, Cruella de Vil, Deus Ex Machina, Disney, Drömmar, Freddy Krueger, Freddys sidste mareridt, Fun with Freddy, Gravid, Lisa Wilcox, Mardröm, Mentalsjukhus, Motorcykel, Nunna, Otäcka barn, Pedofili, Robert Englund, Terror på Elm Street 5, Terror på Elm Street 5 - The Dream Child, Tim Burton, Uppföljare | Lämna en kommentar
alt. titel: Terror på Elm Street 5, Terror på Elm Street 5 – The Dream Child, Freddys sidste mareridt
”Nämen hörni, den där idén om ’the bastard child of a hundred maniacs’, glömde vi inte bort den lite i The Dream Master? Och nu har vi ju råd att göra en ny film eftersom vi fått backning av ett gäng kristna pro life-grupper. Vad säger ni, vi slänger ihop en nunna med en tonårsmamma som bestämt sig för att behålla sitt barn även om det riskerar att bli en ny Freddy Kreuger. Awesome!”
That’s what HE said!