You are currently browsing the tag archive for the ‘Neverwhere’ tag.
Tag Archive
Ett, tu…TV-serier! #11
27 februari, 2021 in 10-tal, 20-tal, Allvar, Apokalyps, Övernaturligt, Bok till film, Deckare, Humor, Romantik, Skräck, Spöken och andar, Thriller, Vanvett | Tags: Alf, Amy Poehler, Buffy the Vampire Slayer, Carmela Zumbado, Charlie Barnett, Död, Dexter, Dune, Ett tu TV-serier, Fame, Family Guy, Föräldralös, Friends, Groundhog Day, Happy Death Day, Jenna Ortega, Leslye Headland, Los Angeles, McGuyver, Mord, Natasha Lyonne, Neil Gaiman, Netflix, Neverwhere, New York, Penn Badgley, Rick & Morty, Russian Doll, South Park, Stalker, Stephanie Meyer, Stranger Things, The Big Bang Theory, The Simpsons, Tidsresor, True Detective, TV-serie, Twilight, Twin Peaks, Vänskap, You | 2 kommentarer
Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
Ett, tu…TV-serier! #10
20 februari, 2021 in 20-tal, Allvar, BOATS, Bok till film, Coming of age, Deckare, Genus-o-meter, Historia, Vanvett | Tags: 1960-tal, Aaron Sorkin, Adaption, Alf, Alkohol, Alkoholism, Allan Scott, Anya Taylor-Joy, Barnhem, Call Girl, Deus Ex Machina, Droger, Dune, Ett tu TV-serier, Fame, Family Guy, Föräldralös, Friends, Jakten på en mördare, Lasermannen, McGuyver, Mikael Marcimain, Mord, Neil Gaiman, Netflix, Neverwhere, Period piece, Poliser, Rick & Morty, Schack, Scott Frank, South Park, Stranger Things, The Big Bang Theory, The Crown, The Queen's Gambit, The Simpsons, True crime, True Detective, TV-serie, Twin Peaks, Walter Tevis | 2 kommentarer
Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
The City’s Son (2012)
17 januari, 2021 in 10-tal, Apokalyps, Äventyr, Betyg 3, Bok, Fantasy, Genus-o-meter | Tags: China Miéville, Divergent, King Rat, London, Londonkänsla, Monster, Neil Gaiman, Neverwhere, Serie, The Scyscraper Throne, Tom Pollock, Un Lun Dun, YA | 2 kommentarer
Londons potential som skådesplats för urban fantasy synes outtömligt och det är kanske inte så konstigt. Med en historia som sträcker sig bakåt in i en grå forntid är staden nästan en slags tidsmaskin i sig självt, med lager-på-lager av händelser och mer eller mindre vinddrivna existenser.
Ett, tu…TV-serier! #9
12 december, 2020 in 10-tal, 20-tal, Allvar, Apokalyps, Övernaturligt, Bok till film, Deckare, Romantik, Skräck, Spöken och andar, Thriller, Vanvett | Tags: Adaption, Advokater, Alf, Amy Aquino, Överklass, Bong Joon-ho, Chris Evans, Cliffhanger, Daveed Diggs, Dune, Ett tu TV-serier, Fame, Family Guy, Föräldralös, Friends, Gregory Scott Cummins, Jamie Hector, Jennifer Connelly, Klassamhälle, Klasskamp, Korrumperade poliser, Korruption, Locke & Key, Los Angeles, Madison Lintz, McGuyver, Michael Connelly, Mimi Rogers, Mord, Neil Gaiman, Netflix, Neverwhere, Poliser, Polisinsats åt helvete, Rick & Morty, Snacka om film, Snö, Snowpiercer, Social status, Sociala orättvisor, South Park, Stranger Things, Tåg, The Alienist, The Big Bang Theory, The Simpsons, Titus Welliver, Troy Evans, True Detective, TV-serie, Twin Peaks, Wikipedia | 4 kommentarer
Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
Ett, tu…TV-serier! #8
30 november, 2020 in 10-tal, 20-tal, Övernaturligt, Bok till film, Historia, Romantik, Skräck, Spöken och andar, Thriller, Vanvett | Tags: 1800-tal, 1980-tal, Adaption, Alf, Överklass, Besatt, Besatthet, Caleb Carr, Cary Joji Fukunaga, Dakota Fanning, Daniel Brühl, Dune, Ett tu TV-serier, Fame, Family Guy, Föräldralös, Friends, Henry James, Henry Thomas, John Sayles, Klassamhälle, Korrumperade poliser, Luke Evans, McGuyver, Mike Flanagan, Mord, Neil Gaiman, Netflix, Neverwhere, New York, Otäcka barn, Poliser, Prostituerade, Psykoanalys, Psykologi, Rick & Morty, Seriemördare, Sherlock Holmes, Shirley Jackson, Sigmund Freud, Social status, Sociala orättvisor, Sociala regler, South Park, Stranger Things, The Alienist, The Angel of Darkness, The Big Bang Theory, The Haunting, The Haunting of Bly Manor, The Haunting of Hill House, The Innocents, The Simpsons, The Turn of the Screw, True Detective, TV-serie, Twin Peaks, Victoria Pedretti, Wikipedia | 4 kommentarer
Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
Men med enklare tillgång via främst streaming har det ändå slutat i ett par serieomgångar. Och jag är förstås inte så gemen att jag undanhåller mina oerhört intressanta åsikter från mina läsare om det jag ändå har sett. Så här kommer, i korthet, några slags sammanfattningar. Däremot inga betyg, det blir för svårt. De enda serier jag hittills satt betyg på är miniserien Dune, de två första säsongerna av Twin Peaks, första säsongen av True Detective och Stranger Things samt Neil Gaimans Neverwhere. Kalla det för olycksfall i arbetet.
Jag har enbart tagit med serier som jag känner att jag så att säga har ”sett klart” och som är hyfsat nya. Ungdomens avsnitt av MacGyver, Alf, V eller Fame har alltså inte fått plats här. Inte heller lättsammare evighetskreationer som The Simpsons, Rick & Morty, Friends, The Big Bang Theory, Family Guy eller South Park. Sådant man sätter på för att låta rulla lite på halvfart i bakgrunden.
Orsakerna till varför jag sett just de här serierna varierar, men eftersom jag ser så pass få är de oftast medvetet valda utifrån generellt fin kritik. Plus tillgång, förstås.
The Haunting of Bly Manor (2020, 1 säsong och 9 avsnitt)
Dags för uppföljaren till Mike Flanagans Netflix-monster-hit från 2018, The Haunting of Hill House. En helt annan spökhistoria men vissa av skådisarna känner vi igen, kanske särskilt Victoria Pedretti i rollen som au pairen Dani. Hon anländer till Bly Manor anno 1987 för att ta hand om de föräldralösa syskonen Miles och Flora, men det är något märkligt som sker på det stora godset. Kanske till och med flera märkliga saker?
Jag tyckte att Hill House var riktigt bra, särskilt seriens första halva. Både som historia i sig självt och som adaption av Shirley Jacksons förlaga. Relationerna mellan syskonen Crain var överraskande engagerande, både i seriens nutid och dåtid. Här blir det lite mer problematiskt.
Till viss del kan det säkert hänga ihop med att jag aldrig varit något större fan av Henry James förlaga, The Turn of the Screw. Ska vi snacka filmadaptioner tycker jag också betydligt bättre om The Haunting än The Innocents.
Men jag tycker inte heller att Bly Manor lyckas skapa samma känsla för relationerna mellan sina olika rollfigurer och klippen mellan nutid och dåtid, mellan minnen, dröm och verklighet, är inte lika eleganta och organiska som i föregångaren. Efter ett tag börjar jag störa mig på den övertydliga musiken som i någon mening ersätter övertydliga hoppa till-effekter. Jag tycker också att serien definitivt överanvänder (särskilt de kvinnliga skådisarnas) skakigt flämtande in- och utandningar.
Men två problem är mer grundläggande än så. Dels har manusförfattarna inte lyckats utveckla grundhistorien lika väl som i Hill House, istället faller serien i princip sönder i två olika delar (plus en ramberättelse som dessutom för med sig en berättarröst). Dels sägs det rent ut vad jag så ofta får svårt med när det gäller spökhistorier: ”It’s not a ghost story. It’s a love story”. Vilket allt för ofta tyvärr blir liktydigt med ”trist”, så också i fallet Bly Manor.
Serien är i mina ögon funktionsduglig, inte minst när det gäller rent hantverk samt en del av berättandet och skådespeleriet (är det bara för att jag vet att Henry Thomas inte är britt som han känns styltig?). Men på det hela taget vet jag faktiskt inte om den var värd att lägga nästan 9 timmar på.
The Alienist (2018, 1 säsong och 10 avsnitt)
Knåda ihop Sherlock Holmes med Sigmund Freud och du har Dr. Laszlo Kreizler. Han verkar som psykiatriker – alienist – i 1890-talets New York men bestämmer sig för att ställa sina förmågor till polisens förfogande när staden hemsöks av en räcka mord på prostituerade barn.
Jag hade tillräckligt goda minnen av militärhistorikern Caleb Carrs historiska profilingthriller från 1994 för att bli nyfiken när jag såg att det blivit en TV-serie av den. Mycken möda har lagts ned på att skapa ett realistiskt old timey-New York och på det hela taget tycker jag att historien funkar. Kanske inte så konstigt när folk som Cary Joji Fukunaga och John Sayles står bakom delar av produktion och manus.
Däremot ska man inte lura sig att detta exempelvis skulle vara en ny True Detective. Det lilla brottlösargänget med Kreizler påminner om ganska många andra föregångare, må de sedan ha förekommit inom polisleden eller annorstädes. Skådismässigt dras The Alienist tyvärr med en enorm black om foten i Luke Evans som återigen bevisar att han är något av det träigaste som går i ett par skor, om än välputsade sådana. Då får vi lite mer från Daniel Brühl som Kreizler och Dakota Fanning som Sara Howard, den första kvinnan som någonsin anställts inom New Yorks polisstyrka (baserad på den riktiga, kvinnliga polisen Isabella Goodwin).
Men som sagt, historien är tillräcklig spännande och gruvlig för det ska vara värt att lägga tid på att se de tio avsnitten. Dess största styrka är förstås att den transporterar en välbekant seriemördartyp och -jakt till en historisk period. Men den bjuder dessutom på en hel del konspirationer bakom kulisserna inom New Yorks poliskår och stadens välbärgade elit. Det har också hunnit komma en sprillans ny säsong i juli i år, The Angel of Darkness.
That’s what HE said!