You are currently browsing the category archive for the ‘Dumroligt’ category.

Det är den 1:a september och sommaren får väl officiellt härmed anses avslutad. Därmed går också bloggen in i sin vanliga publiceringsfrekvens — inlägg måndag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Härliga tider!

***

Det lilla gänget bestående av Gurkan, Greven och Borstis är involverade i ett lågintensivt och rätt stillsamt krig mot både det täcka könet och ordningsmakten. Gurkan arbetar för fiskmadamen Amalia och Borstis för hotellägarinnan Klara. Bägge är rejäla fruntimmer och inte skulle Gurkan ha något emot att ingå i det äkta ståndet med Amalia medan Greven lutar mer åt Klara. Men kvinnsen har orimliga krav på sina tillkommande och vill nödvändigt ha karlar som inte ser ut som ”pajsare”, inte svär och inte dricker.

Särskilt det där sista kan man ju tycka inte borde vara några problem eftersom ingen av männen är betrodda nog med motbok. Men suget efter sprit är givetvis inget som kväses av något så enkelt som lagstiftning och därför är livet en ständig katt och råtta-lek med polisen Göranson som försöker sätta våra tappra för att hutta smuggelsprit.

Jämsides denna allvarliga kamp spirar en försiktig romans mellan hotellgästen Åke Larsson och Klaras unga systerdotter Elsa. Men trots att Elsa är rätt förtjust i Åke kan hon inte låta bli att bli lite fundersam över det faktum att han är arbetslös och ändå aldrig tycks sakna likvida medel. En hel bagis för spritinköp är inget som vare sig Greven, Gurkan eller Borstis snyter ur näsan och ändå utgör ett sådant utlägg inga problem för Åke. Det kan väl ändå inte vara så illa att Åke ingår i Diamant-Lasses gäng som för tillfället härjar i Gamla Stan?

Det är många som påpekar att Munkbrogreven aldrig skulle ha bevarat sin status i eftervärlden om det inte vore för att den utgör en av fröken Ingrid Bergmans första framträdande på vita duken. Men eftersom jag nu inte är särskilt väl bevandrad i pilsnerfilmens förlovade land och därför inte känner igen vad som sannolikt är välkända och trötta grepp tyckte jag att den var ganska charmig.

Vi har rivigt bastanta fruntimmer i form av Julia Cæsar och Tollie Zellman som ärligt talat inte begär mer av livet än att få en karl som inte spottar snus inomhus. Det känns som om det är av avgörande betydelse för uppskattningen av den här typen av film att man ska kunna se dem som rena komedier och inte haka upp sig på eventuellt socialrealistiska stråk. Annars blir exempelvis Sigurd Walléns försäkranden att han minsann ska hålla sig nykter för Tollie Zellmans skull (han har ju lyckats vara nykter ända sedan den sista pannan tog slut!) mer tragiska än putslustiga. Detsamma gäller Tollie Zellmans förhoppningar på ett frieri från den läppstiftsförsedde fjanten Arthur Fischer. Det förstår väl vem som helst att en kvinna som hon aldrig kan få en proper och omtänksam man när det finns ”fynd” som Gurkan och Greven i närheten?!

Detsamma gäller de buskistypiska försöken att undanhålla spriten från ordningsmakten. Vill man, är det inte särskilt svårt att förlora sig i funderingar över män som är så sugna på sprit att de är beredda att ägna större delen av sina dagar åt att antingen skrapa ihop bagisar till en panna eller hålla samma panna undangömd från lagens långa arm. Men kastar man allt sådant överbord tyckte i alla fall jag att Weyler Hildebrands polisjakt gata upp och gata ned efter den utklädde Sigurd Wallén (han försöker gömma sig i en reklamkostym i form av en enorm kackerlacka försedd med texten ”PANIK dödar dem”) var ganska rolig på ett rätt oförargligt sätt.

Munkbrogreven bjuder sålunda på en trivsam dryg timme där den största behållningen egentligen inte alls är Ingrid. Men hennes livliga och naturliga prestation svider förstås inte.

Annonser

Det finns säkert många anledningar till att man läser juridik. Rättspatos, ren ambition, illusioner om den egna förmågan, möjligheten att tjäna grova pengar (åtminstone i USA). Amanda Brown gjorde det för att bli författare, Eller ja, det är åtminstone resultatet av hennes år vid Stanford Law School – boken Legally Blonde (eftersom hon aldrig tog examen).

Läs hela inlägget här »

Var 1989 ett ovanligt bra svenskt år för komediserier? Eftersom jag själv har superdålig koll på årtal och enbart går på magkänsla skulle jag ha gissat att jag först såg snällisserien En himla många program för att ett par år senare byta upp mig till den lite mer vågade Lorry. Men de hade premiär samma år och på samma kanal (SVT1).

Läs hela inlägget här »

För er som ännu inte upptäckt filmpodden 85-95 kan jag bara säga: grattis! Ni har mer än 20 härligt humoristiska avsnitt att avnjuta. Bakåtsträvarna Tage Rönnqvist och Jocke Levälampi betar sig synnerligen ometodiskt igenom den skattkista som är (action)filmer från åren 1985 till 1995 under devisen ”kärleken till gamla filmer dör aldrig, den ger dig en roundhousekick i fejset”.

Läs hela inlägget här »

Vacation (2015)

alt. titel: Ett päron till farsa: Nästa generation

Debbie drömmer om en endaste semester som inte äger rum i samma gamla hyrda stuga i Cheboygan dit hennes trygghetsknarkande make Rusty alltid vill åka. På något sätt plockar Rusty upp det pyrande missnöjet hos Debbie och de två sönerna. Tyvärr får han för sig att det bästa sättet för familjen att förenas är med en ändlös road trip som ska sluta i Walley World. För det funkade ju så bra när hans familj gjorde den resan 32 år tidigare.

Läs hela inlägget här »

Det var tillräckligt länge sedan jag såg original-Ghostbusters för att ha någon slags dimmig föreställning om att den skulle kunnat passa in i 2017 års Halloween-tema. Den där Zuul, var inte hen någon slags demon? Eller den där glitternäcka tjejen med synthfrillan?

Läs hela inlägget här »

The Nice GuysMan kanske inte tror det, men det finns branscher som är ännu smutsigare än porr. I 70-talets L.A. ligger smogen tät och fåglarna faller ned likt stekta sparvar från skyn. Det är i alla fall vad demonstranterna som ligger utanför rådhuset vill hävda. Om de hade kunnat prata, vill säga, vilket de inte kan eftersom de ska föreställa döda. Trots det har Holland March och Jackson Healy efter löften om ekonomisk ersättning knappast några större problem att få svar på sina frågor om den försvunna Amelia.

Läs hela inlägget här »

Efter den senaste titten på höjdar-(heh…)filmen Airplane! började jag läsa på lite om bröderna David och Jerry Zucker samt Jim Abrahams. Jag upptäckte då att de innan flygfilmen haft ett projekt tillsammans med John Landis, vilket vuxit ur deras college-teatergrupp Kentucky Fried Theatre. Häpp, Kentucky Fried Movie!

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Alferd Packer: The Musical

Om man nu ändå ska sumpa en kurs i filmhistoria, finns det någon bättre anledning till det än att man håller på att spela in en egen film?

Läs hela inlägget här »

Trots dagens datum är denna film inget skämt. Dock en film som skämtar, men det är ju en helt annan sak.

***

(Skräck)komedin Idle Hands berättar en helt osannolik historia. Och då snackar jag absolut inte om att slackertonåringen Antons högra hand blir besatt av djävulen, vilket gör att han mördar folk till höger och vänster utan att han har något minne av det. Eller att djävulen förföljs av en druidisk prästinna som med hjälp av en helig dolk ska skicka tillbaka det mordiska otyget till helvetet. Inte ens det faktum att Antons två slackerkompisar Mick och Pnub (vi får kanske anta att det är ett smeknamn, annars undrar jag vad den grabbens föräldrar hade rökt på när han skulle döpas) blir levande döda efter att ha mördats av Anton (skulle äkta slackers går mot ljuset till tonerna av Enya-musik? “Fuck it, it was, like, really far…”).

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Lee Child, A Wanted Man
Pierre Lemaitre, Camille
Meg Wolitzer, The Wife

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser