Jag blev nyfiken på skotske serieförfattaren Grant Morrison i och med läsningen av nystarten på DC:s Doom Patrol från början av 90-talet. Hans blandning av symbolism, surrealism och språkliga infall var både tankeväckande och lockande. Min serienestor Filmitch lovade då att Morrisons påföljande DC-skapelse, The Invisibles, skulle vara ännu bättre.
Fortsätt läsa ”The Invisibles: Book One (1994-1995)”
Amerikaner är inte sällan förtjusta i beskrivningar av pseudo-familjer. Alltså grupper av personer som inte är släkt med varandra, men som ändå fungerar som en familj. Eller inte fungerar, som i fallet med Carolyn och hennes syskon.
Fortsätt läsa ”The Library at Mount Char (2015)”
Titeln är ju lite lurig på denna antologi, redigerad av Neil Gaiman och Ed Kramer. Å ena sidan är det förstås rimligt att den alluderar på Gaimans ikoniska seriealbum. Å den andra är det för en novis alldeles för lätt att tro att man köper på sig just ett missat seriealbum och inte en novellsamling.
Fortsätt läsa ”The Sandman: Book of Dreams (1996)”
alt. titel: Batman: The Dark Knight Returns
Batman är död och begraven, såvitt invånarna i Gotham känner till. Han har i alla fall inte synts till på många år och det är inte så att det saknas vare sig brott eller brottslingar att bekämpa. Bland annat härjas staden av ett gäng som kallar sig The Mutants och som inte ens drar sig för att brutalmörda nunnor. Alla väljer att titta åt ett annat håll om möjligheten ges. Ingen med vettet i behåll ger sig ut på obekanta gator efter mörkrets inbrott.
Fortsätt läsa ”The Dark Knight Returns (1986)”alt. titel: Bleka dödens minut, Bortrövad prinsessa, Prinsessebruden, Prinsessen og de skøre riddere, Die Braut des Prinzen, Il était une fois… la princesse Bouton d’or, La storia fantastica, La princesa prometida
Det är lurigt det där med regissörer som ska göra långfilm av något de älskat som barn, må det sedan vara en bok, en TV-serie eller en annan film. Ibland lyckas de inte alls inympa den kärleken i adaptionen eller remaken, i alla fall inte på ett sätt som kan uppfattas och uppskattas av andra. Lex Dark Shadows, exempelvis.
Fortsätt läsa ”X2: The Princess Bride (1973 & 1987)”
Squid Game (2021, 1 säsong och 9 avsnitt)
Klar jag blev nyfiken på denna omtalat brutalråa koreanska serie. Vi får följa en ganska klassisk film-karaktär, deadbeat dad. Den här gången kallad Seong Gi-hun. Han tycks vara arbetslös och lever därför hos sin gamla mor, vilken han inte drar sig för at sno pengar av. Dessa använder han förstås inte till att köpa en födelsedagspresent till sin dotter, utan spelar bort dem. Föga förvånande är han skyldig en massa pengar till fel personer. Så när han får ett erbjudande om att kunna tjäna lite cash hoppar han såklart på tåget, även om det är högst oklart vad hela projektet går ut på.
Fortsätt läsa ”Ett, tu…TV-serier! #28”Ett Ghibli-maraton på Netflix gav mig idén att återbesöka en av min barn- och ungdoms favoritförfattare – Diana Wynne Jones. Intill sin död 2011 vid 76 års ålder var Jones av flitig författare som främst rörde sig inom fantastikgenren, men kunde vara ganska varierande inom de ramarna. Den berättelse som Studio Ghibli och åldermannen Hayao Miyazaki plockade upp i sitt stall 2004 var Howl’s Moving Castle och den fanns lyckligtvis som ljudbok. Utöver den lyckades jag också snoka upp 2006 års The Pinhoe Egg och The House of Many Ways från 2008.
Fortsätt läsa ”X3: Diana Wynne Jones i korthet (1986, 2006 & 2008)”
När en gud dör, vad händer med hans barn? Det är något oklart i hur hög utsträckning Fat Charlie Nancy (som inte längre alls är särskilt rundnätt) är medveten om att hans vivör-farsa var en gud. I vilket fall som helst dog fadern en högst ogudaktig död på en karaokescen när han försökte impa på ett gäng tjejer som kunde ha varit hans döttrar. Ingen har någonsin påstått att Fat Charlies pappa förnekade sig.
Fortsätt läsa ”Anansi Boys (2005)”Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!
Rörliga bilder och tryckta ord 