You are currently browsing the category archive for the ‘Myspys’ category.
Vad passar bättre på Mors Dag än en klassisk flickhjältinna?
***
När jag var yngre fanns det böcker med röda ryggar och böcker med gröna ryggar, alla publicerade av B. Wahlströms förlag. Bara för att ungdomligare läsare inte ska sväva i någon tveksamhet: de röda var till för flickor och de gröna var till för pojkar. Av de röda läste jag uteslutande hästböcker, men aldrig de om flickdetektiven Kitty Drew. Då såg ju mysterierna som tre detektiver fick lösa bland de gröna ryggarna så mycket mer spännande ut.
Det skulle alltså dröja tills jag närmade mig de 50 innan jag blev nyfiken på vad Nancy Drew (som hon hette i original) kunde ha att bjuda på. Oavsett om hon kallas Nancy eller Kitty är hon en så pass traditionstyngd gestalt i ungdomslitteraturen att det kan vara värt att bekanta sig med hennes äventyr.
Till att börja med visar det sig att ”författaren” Carolyn Keene inte alls är en författare, utan ett helt stall. Förläggaren Edward L. Stratemeyer, grundare av Stratemeyer Syndicate, satte i väloljat system att publicera en mängd olika ungdomsböcker, alla skrivna under pseudonym av olika författare. På 10-talet startade han exempelvis serien om Tom Swift och på 20-talet kom The Hardy Boys. Förutom böckerna om The Bobbsey Twins tycks alla Stratemeyers serier ha haft pojkprotagonister. Till dess att Nancy Drew lanserades 1930 i The Secret of the Old Clock.
När jag läser på lite mer visar det sig dock att jag lyssnat på en reviderad version från slutet av 50-talet där Nancy ska ha gjorts mindre impulsiv och envis. Vilket gör att jag blir väldigt nyfiken på hur 30-tals-Nancy kan ha tett sig eftersom jag trots allt blev positivt överraskad av 50-tals-Nancy. Hon är kanske inte så påstridig, men däremot handlingskraftig så det räcker till – kan både laga båtmotorer och byta däck på sin alldeles egna bil.
Annars är själva mysteriet mer rart och charmigt än nagelbitande. En gammal man har gått och dött och lämnat hela arvet till familjen Topham. Vilka förstås är snobbiga och ohövliga och inte alls förtjänar att få något arv i ett rent moraliskt perspektiv. Vet ni vilka som är förtjänta av ett arv? Jomen förstås, den gamla kvinnan som inte har någon som kan hjälpa henne när hon är sjuk, systrarna som tagit hand om en föräldralös flicka, bröderna som längtar efter att resa och ytterligare ett par systrar där en av dem skulle kunna bli en av världens bästa sångerskor om hon bara hade råd med de där sånglektionerna. Och Nancy lär känna dem alla samtidigt som det ryktas om att det funnits ett nytt testamente. Men var kan Josiah Crowley ha gömt det?!
Ja, ni ser ju själva… De unga läsarna behöver sväva i lika lite osäkerhet som Nancy själv om vad som är Det Rätta att göra. Det är klart att hon ska försöka hitta det riktiga testamentet. Hon lyckas dessutom sätta dit ett tjuvgäng på vägen. Nancy är konstant trevlig och käck, tappar aldrig vare sig humör eller mod.
Men trots klämkäckheten var Nancys inflytande avsevärt över många kvinnor som växte upp med henne. Välkända namn Sandra Day O’Connor, Ruth Bader Ginsburg, Barbra Streisand och Hilary Clinton har alla hänvisat till Nancy Drew som en viktigt del av sin ungdomliga världsbild. Fortfarande 2002 såldes The Secret of the Old Clock i 150 000 ex. Nancy Drew har genom hela sin historia varit lika handlingskraftig som när hon byter däck – bara bilen i sig en viktig symbol för frihet och oberoende. Ska jag utgå från detta enda läsexempel blir hon heller aldrig ifrågasatt av äldre män. Såväl hennes pappas advokatkollegor som polisen tar henne omedelbart på orden när hon exempelvis säger att det finns ett nytt testamente (hon ska bara hitta det först) eller att det går tjuvar lösa i bygden.
Är man litteraturhistoriskt intresserad skulle jag absolut rekommendera att i alla fall doppa tårna i Nancy Drew-dammen med denna första bok.
På förekommen anledning från filmpodden Snacka om film som inkluderade dagens film i sin 2000-films-lineup.
***
Annika är lite svag i huvudet. Mårten är å sin sida lite klen och feg. Därför kompletterar de varandra rätt bra som sommarbarn hos begravningsentreprenören Yngve Johansson i Molkom anno 1958. Såsom man föreställer sig personer i den yrkeskategorin är Yngve en rätt bister figur vars livsmotto är att om man aldrig förväntar sig något, blir man heller aldrig besviken.
Det är bara att erkänna (som om jag befann mig under en av Paddingtons stränga blickar): jag har aldrig varit något jättefan av björnen som gömmer marmeladmackor under sin röda hatt, och ikläder sig blå duffel. Har aldrig läst någon av böckerna och såg heller inte den första animerade filmen från 2014.
Som alla djuren som bor runt gamle gubben McGregors hus vet – det är ingen riktig fest innan man har rakat räven Mr. Tod. Men när de alla firar firar som bäst dyker Thomas McGregor upp. Han är gubbens enda levande släkting och har därför ärvt den magnifika gamla lantegendomen. Grejen är att Thomas inte alls är vad man på ren svenska skulle kalla ”outdoorsy” utan tänker sälja stället så snart han bara kan för att kunna köpa sig en egen leksaksaffär.
På förekommen anledning från bloggkollegan Filmitch som nyligen också sett brittisk måbra-film.
***
Året är 1946 och i London börjar man så smått att återhämta sig. Bussarna går och man målar om ytterdörrarna. Men det finns de som lidit betydligt mer under själva kriget än Londonborna och som fortfarande dras med efterverkningarna av det som hänt.
alt. titel: Trollkarlen från Oz
Att spela in fantasifull och färgglad musikal i slutet av 30-talet var fanimig ingen lek, det var en business på liv och död. Bokstavligt talat. Det går ju allehanda rykten om Poltergeist-förbannelsen men när det gäller den folkkära klassikern The Wizard of Oz lyckades man helt på egen hand skada eller äventyra en försvarlig del av skådespelarnas fysiska hälsa.
Romantik har ingen större plats i Natalies liv. Ingen plats alls, faktiskt. Inte efter att hennes mamma med emfas påpekat för sin dotter att kvinnor som hon och Natalie knappast har chans på Ödet och Kärleken. Livet för sådana som Natalie är inte som i alla de där romantiska komedierna som den lilla flickan (fram tills dess) älskade att titta på. Så Natalie bestämde sig att inte bara sluta vänta på en räddande riddare på en vit springare utan att sluta vänta på någon överhuvudtaget.
Pottersville är en stad på fallrepet sedan ortens enda arbetsgivare tvingats lägga ned. Maynard Grieger är den ende som fortfarande lyckats hålla sin butik öppen men inte heller det kommer att funka länge till om han fortsätter att låta alla kunder som har det lite snålt om cash handla på krita.
Ännu en biopremiär innan vi åker tillbaka till Italien.
***
Annie känner sig allt lite besviken på livet. Förutom en kort sejour på universitet har hon bott hela sitt liv i den lilla kuststaden Sandcliff vars claim to fame är att stadens museum (där Annie jobbar på samma position som hennes far gjorde dessförinnan) innehåller ett inlagt hajöga. Hon lever tillsammans med collegeläraren Duncan som håller kurser betitlade ”American Cinema and the Alienated Male”. Vilka ofta går ut på att hävda arv från såväl klassiska grekiska tragedier som Charles Dickens i produktioner som The Wire. När Duncan självtillräckligt proklamerar vid parmiddagar att det där med barn, det är inte hans och Annies grej, är det helt uppenbart att Annie inte längre håller med om det ”beslutet”.
That’s what HE said!